Vi har en självmordsstatistik i Sverige runt 1500 personer per år som tar sitt liv. Förra året hade vi till och med 1600 personer. Det satsas många miljoner på att förebygga trafikolyckor, men knappt något på självmord. Statistiken kring psykisk ohälsa ökar, det är ett faktum i alla mätningar till både stödverksamheter och ställen som folkhälsoinstitutet. Vi har all fakta på bordet, det finns all möjlighet att få kunskap om dessa saker, om man bara vill och anstränger sig. Vi hör hela tiden nya berättelser om hur illa personer blir behandlade av personal inom psykiatrin. IVO (inspektionen av vård och omsorg) har många gånger kritiserat flera verksamheter kring bemötande och hur verksamheter sköter sig (eller snarare inte sköter sig). Vi har all fakta, kunskap och berättelser som behövs, men ändå stannar problemet upp hos politiker.
Gång på gång får jag ta emot dessa unga människor som egentligen har hela livet framför sig, men som bär på en förtvivlan och en hopplöshet inför framtiden. De har inget hopp kvar, för att vuxna människor har svikit dem, för att vuxna människor ignorerar eller förminskar deras problem, för att vuxna människor hånar eller kränker dem, för att vuxna människor inte bryr sig om att fråga hur personen egentligen mår på riktigt, för att vuxna människor har så lite kunskap om psykisk ohälsa, för att vuxna människor är så stressade och upptagna med sitt eget och för att vuxna människor ger personen själv skulden till att den mår som den gör.
Vi har politiker som själva är en del av den psykiska ohälsan indirekt, genom till exempel att pressa och stressa de unga med höga och bra betyg i låg ålder. Har Sverige råd med att låta de unga ta stryk och i värsta fall förlora dem i självmord? Vem ska då bygga Sveriges framtid? Den största investeringen Sverige kan göra är att lägga enormt mycket mer resurser och tid till att förbättra tryggheten och hälsan bland de unga. Jag är medborgare, medmänniska, ungdomscoach, stödperson inom psykiatrin och snart socialpedagog. Jag kan göra en del för att förändra situationen, men jag kan inte göra allt. Därför är det enormt viktigt att vi alla i samhället hjälps åt för att bygga Sveriges framtid.
Min stora fråga till politiker är: vad är det ni väntar på? Varje dag är det 6 st personer som tar sitt liv för att vuxna människor inte tagit ansvar över deras situation. Varje dag som vi väntar, förlorar vi viktiga människor i samhället.
mobbning och psykisk ohälsa bland unga 