Vi tände ljus för dem som dött i självmord

Igår var det Suicidpreventiva dagen, en dag då vi uppmärksammar det förebyggande arbetet kring självmord och minns dem vi förlorat i självmord. Det skedde ljusmanifestationer runt om i landet tex på Mariatorget i Stockholm där jag var. Där blev det tal, sång och minnesstund för anhöriga och för dem som kämpar för att förebygga självmord. Vi vet att det går att förebygga om man vågar prata, vågar fråga och framförallt lyssnar. Du kan göra skillnad i en människas liv!

Vi har ju tyvärr mycket kvar att jobba med i samhället kring detta, bland annat inom psykiatrin och andra myndigheter. Men även kring det här med att vara en medmänniska för andra och vi behöver lägga mer pengar på att just jobba förebyggande.

Det vardagliga samtalet gör skillnad

Dagens sommarprat hade Ullakarin Nyberg som pratade om vikten av det vardagliga samtalet för de som har mörka tankar och självmordstankar. Att ställa öppna frågor, reflektera, lyssna aktivt är det viktigaste för dessa personer som mår dåligt när man för ett samtal med dem. Det kan göra deras dag, det kan även göra att dem orkar kämpa lite till. Våga fråga och prata!

Ett viktigt ämne i dagens sommarprat i p1. Ni kan lyssna på den här.

Sommarprat om skolan

Idag Sommarpratade Sara Bruun i P1 om hur det är att vara lärare på skolor där man får möta komplexa problem som måste lösas. Hon berättar om hur vissa föräldrar hotar och pressar lärare, hur vissa elever är. Men hon lyfter väldigt mycket viktiga saker för att komma framåt i arbetet på skolor, bland annat hur man kan implementera (baka in) värdegrundsarbetet i den vardagliga undervisningen, hur viktigt det är att bygga relationer med eleverna, att vara tydlig och konsekvent men också vikten av att känna in klassen/grupperna så man vet vad exakt som behöver jobbas med i den specifika gruppen.

Ni kan lyssna på hennes sommarprat här.

Skolsystemet är ett komplex problem som jag nämnt tidigare, det är ett system där man helt behöver titta på hur grunden ser ut. Grunden bygger regeringen, huvudmän och skolledning. Efter det kan den enskilda skolans grund byggas med skolledning tillsammans med lärare och övrig personal.

Ett annat viktigt sommarprat som varit denna sommar är Mathilda Hofling som pratade om hur hon blev utsatt för sexuella övergrepp i tonåren och hur en del unga blir utsatta och sedan får någon form av psykisk ohälsa. Hennes sommarprat går att lyssna på här.

Konsekvenserna av pandemin

Nu börjar fler och fler rapporter och nyheter komma in kring konsekvenserna av pandemin för de unga. Nämligen den ökande psykiska ohälsan. Precis i början av pandemin berättade jag att vi skulle se effekterna när pandemin är över eller på väg ur pandemin. Jag sa att det är när pandemin är över de verkligen stora problem kommer uppstå. Nu ska samhället laga ihop det som blev kaos av pandemin, det är nu det stora arbetet börjar.

SVT och SR rapporterar om att BUP i de olika regionerna har fått ett stort ökat tryck, som man kan se är orsakat av pandemin. Även enligt BRIS har vi sett ett ökat tryck och Suicide Zero har varnat för att självmorden riskerar att öka när pandemin är över.

Nu krävs det att fler resurser sätts in för både elevhälsan på skolor och för andra myndigheter och organisationer som arbetar med detta. Men vi måste även jobba med det främjande/förebyggande arbetet samtidigt.

Nu är sommarlovet här för de unga

Sommarlovet har börjat för eleverna och det är många unga som kan andas ut lite. Men kanske inte fullt ut, då även många unga mår dåligt under sommaren. Psykisk ohälsa tar inte semester och kränkningar sker tyvärr inte bara i skolmiljö utan även via sociala medier.

BRIS fortsätter därför ha öppet dygnet runt, hela sommaren (och året). Under de hittills 3 månaderna som dem haft öppet på natten kan man se att det finns en hel del samtal med unga som har varit av allvarligare karaktär än vad man tänkte sig. Ångest, våld i hemmet och mörka tankar har varit några av sakerna. Man trodde även att det skulle vara högt tryck tidigt under natten för att sedan sjunka ju senare in på natten det blev, men man har sett att det varit högt tryck under större delen av nätterna oavsett tid. Det här är oroväckande, allvarligt och talar sitt tydliga språk hur illa det är för ungas situation.

Två uppmärksammade skolor

Inom loppet av 1 månad har vi nu kunnat se två skolor granskade av SVT, som handlar om hur skolorna brustit i det främjande/förebyggande arbetet gällande kränkningar, sexuella trakasserier, utanförskap, sexism, pennalism, mobbning, tystnadskultur och hur vuxna varit en del av jargongen/kulturen. Det är riktigt bra att det kommer fram hur det verkligen ser ut på skolor, men tro inte att dessa två skolor är unika. Tvärtom! Det här är tyvärr så pass vardagligt att många inte ens skulle reagera eller se det längre, för att det normaliseras in i kulturen. ”Vi såg ingenting, vi hörde inget, det här är helt nya uppgifter” säger man för att skylla ifrån sig, inte ta ansvar eller för att man själv är en del av kulturen.

Skola 1 handlar om sektliknande saker som förekommit på en skola i Järna, där man sorterat in barn i fack, favoriserat vissa elever, skapat utanförskap och låtit barn utsättas för en mängd obehagliga och farliga saker. Den dokumentären hittar ni här.

Skola 2 handlar om en gymnasieskola i Fagersta som med liknade beteenden och ageranden låtit elever fara illa på olika sätt. Där beskrivs pennalism, mobbning, kränkningar, sexism, vuxna som köper ut alkohol till eleverna, sexuella trakasserier och hur ansvariga för skolan ”inte visste om något” trots att elever hade påtalat konkreta saker (tystnadskultur). Den skolan fick tillslut tack och lov läggas ner. Dokumentären om den skolan hittar ni här.

Det som beskrivs i dessa dokumentärer är något jag beskrivit i många inlägg tidigare, fast om andra skolor runt om i landet. Jag har ju med åren samlat på mig en hel del erfarenheter och har nu fått en helhetsbild av varför detta kan fortsätta förekomma.

Men det här är något vi kan förändra, tillsammans! Just därför jag vill vara en del av att utveckla och förbättra elevhälsan på skolor.

Tv program i blåsväder

Just nu är det diskussioner om dokusåpor som Big Brother, Paradise Hotel och Ex on the beach. Det har skett sexuella övergrepp, sexuella trakasserier och våldtäkter i tv programmen. Det finns en anledning till varför jag valt att aldrig titta på dessa 3 program och det är den syn, norm och attityd som finns i dessa program. Det är verkligen inga program där det är bra förebilder som speglas och fokuset blir helt fel, nämligen på utseendefixering, festande, sex, utfrysning, kränkningar och allmänt dåligt beteende. Detta normaliseras genom att folk tittar utan att reflektera över vad de egentligen tittar på. Äntligen är debatten igång om vad dessa program skapar och vad som händer ”utan produktionens vetskap” (skitsnack), vi vet vad produktionens syfte är. Jag vet vad för typ av frågor som ställs när man försöker rekrytera deltagare. Man gömmer sig lätt genom att säga att tittarna vill ha den sortens program. Men frågan är snarare vad man skickar för signaler till de unga genom att utnyttja situationen. Vi behöver inte fler program som späder på dem samhällsproblem vi har kring normer, attityder och värderingar.

Läs mer här.

Attityder och normer kring mäns syn på kvinnor

BRIS rapport talar sitt tydliga språk

Den nya BRIS rapporten har släppts för kontakterna under 2020. Det var 31 497 kontakter som kom in till dem under 2020 via mail, chatt och telefon, vilket är 4 300 mer kontakter än året innan. Det är också rekord i antalet kontakter över tid hos BRIS. Ingen är väl egentligen förvånad av att psykisk ohälsa toppar även denna gång i ämne kring vad man hör av sig till dem om. Att pandemin orsakat ännu mer psykisk ohälsa är övertydligt i deras rapport, vilket inte heller är förvånade. De unga har hamnat i kläm under pandemin på olika sätt. bland annat dem som lever i socioekonomiska familjer, de som har föräldrar som bråkar och de som har särskilda behov i skolan. Distansundervisning, ovisshet och isolering har skapat mer ångest och nedstämdhet bland de unga.

När vuxna är oroliga för framtiden, känner ovisshet och svårt att hantera vardagen speglar detta av sig till dem unga. Vem ska dem prata med när skolan är stängd och inte kan gå till elevhälsan? De med särskilt stöd som är vana vid att få 1-1 undervisning eller anpassningar, hur ska dem nu få stödet under distansundervisning? Regeringen har missat denna gruppen av elever då man bara har fokuserat på elever som går i särskild undervisningsgrupp eller särskola som får vara kvar på skolan, men vi alla vet ju att elever med särskilt stöd finns i varje vanlig klass i alla skolor.

Läs hela BRIS årsrapport för 2020 här.

Observera stapeldiagrammet till vänster som visar ämnet psykisk ohälsa de senaste 5 åren, där ämnet gått upp 35% jämfört med tidigare år.

När ska tystnadskulturen försvinna?

Äntligen är problemet med tystnadskulturen i rampljuset ordentligt. För några veckor sedan gjorde Kalla fakta ett reportage om tystnadskultur inom polisen, nu är det Uppdrag Gransknings tur att ta upp ämnet men inom andra arbetsgivare. Det här problemet med tystnadskultur är så utbrett och stort problem att det måste jobbas med så det försvinner i samhället. Vi har alltså mängder med medarbetare på olika arbetsplatser runt om i landet som blir illa behandlade för att de påtalar om arbetsmiljöproblem, som varje medarbetare har rätt och skyldighet till att påpeka. Varje medarbetare har även rätt till en bra och sund arbetsmiljö på sin arbetsplats. Är sin arbetsgivare kommunen så har man även rätt till att uttala sig i media om problemen, om man redan försökt framföra kritiken till arbetsgivaren men inte fått gehör.

Rädslan av att påtala problem och brister kring arbetsmiljön just för att bli utsatt för repressalier är mycket stor och det här är ett stort problem, eftersom vi då har arbetsplatser som har dålig och osund arbetsmiljö. En arbetsgivare får inte utsätta en medarbetare för repressalier (bestraffning) för att man påtalat brister, ändå sker det här i en större utsträckning än vad man tror. Det kan vara att man blir omplacerad, utstött, blir ignorerad eller blir av med sin tjänst. Det här är alltså en form av kränkande särbehandling som arbetsgivare utför.

Nu när LAS lagen ses över och kommer förändras finns tyvärr en risk att tystnadskulturen blir ännu större.

I programmet får vi följa flera personer som blivit utsatta för repressalier. Ni kan se programmet här.

Strukturella fel och brister

Jag har gång på gång skrivit om hur jag menar att metoo rörelsen inte alls gjort så stort avtryck på samhället som många vill tro och påstår. Vi pratar om att det fortfarande finns strukturella fel och brister på arbetsplatser kring attityder, chargong och normer. Detta för att det sitter djupt rotad i machokultur, grupptryck, patriarkatet och vad som förväntas av oss för att inte anses som avvikande. Det räcker alltså inte med att ändra lite dokument och policyn på en arbetsplats, utan det krävs att man jobbar med just normer, attityder och värdegrund. Det här gäller även i övrigt i samhället och inte bara på arbetsplatser, tex på sociala medier.

Idag ”avslöjar” Kalla Fakta på Tv4 hur detta ser ut på arbetsplatser, de har granskat några fall inom Polisen där några tidigare medarbetare slagit larm kring sexuella trakasserier, sexism och att de efter det blivit utsatta för repressalier (konsekvenser för dem på arbetsplatsen) tex genom utfrysning och tystnadskultur där ingen backar upp en.

Att påpeka arbetsmiljöproblem på sin arbetsplats har man rätt till att göra, problemet är oftast att tystnadskulturen gör att man sällan får uppbackning av chefer eller kollegor och många är även oroliga för repressalier. Det kan också finnas ytterligare problem i form av att det är just en chef som utsätter. Repressalierna är en form av kränkande särbehandling/mobbning som enligt lag inte får förekomma. Med andra ord finns det mycket kvar att jobba med.

Ett tufft jullov för många unga

Idag släppte Bris information om hur samtalen till dem såg ut under julhelgen. 1438 samtal fick dem mellan 21 december till 6 januari, vilket är en 40% ökning jämfört med året innan. Mycket handlade om oro inom familjen kring bråk, alkohol och en annorlunda jul, men även nedstämdhet och ångest. Ni kan läsa en sammanfattning om julen på Bris här.

Att efterfrågan på samtal har ökat var ingen förvåning, vi vet alla att pandemin ger allvarliga konsekvenser oavsett ålder. De unga är oroliga för framtiden och känner ångest och många har svårt att hantera att skolan just nu är på distans. Att isoleras hemma med familjemedlemmar skapar också problem för många unga.

Men den stora frågan är, hur hanterar vi alla konsekvenser när pandemin är över? Vi har redan en psykiatri som är under all kritik, vi har besparingar i kommunerna och skolorna kring det mesta som har med förebyggande insatser att göra, vi har långa köer på BUP och de unga upplever att de sällan har någon vuxen att prata med. När ska politikerna prata mer om åtgärder kring konsekvenserna av pandemin? Det kan vi ju knappast börja göra när pandemin är över, då är vi ju redan mitt i det.

Blickar bakåt och framåt

När jag brukar blicka bakåt, brukar jag försöka se vad jag får med mig för erfarenhet som jag sedan kan använda framöver. Varje val jag gjort i mitt arbete och det jag gjort ideellt har alltid funnits en tanke och syfte bakom. Jag har aldrig gjort det i första hand för inkomsten, utan alltid i första hand för att kunna förändra, inspirera, och hjälpa/stödja våra barn och ungdomar och i andra hand förändra samhället som finns runtomkring oss. Det finns en hel del som jag tar med mig av den erfarenhet jag fått av 2020.

Nu blickar vi framåt mot 2021 där vi tyvärr kommer få en hel del utmaningar med konsekvenserna av pandemin (bla ökad psykisk ohälsa och arbetslöshet), men det kan göra oss starkare om vi satsar rätt. Mycket handlar om politiska och ekonomiska beslut, men vi kan även satsa rätt genom att bli ännu mer medmänniskor och ta hand om dem som finns omkring oss. Jag tror också att fler har lärt sig mer om ensamhet, både den ofrivilliga och den frivilla ensamheten som man kan använda sig av.

Under januari kommer jag påbörja en distanskurs på 50% om Feminism och global rättvisa, för att utöka min kompetens inom värdegrundsarbetet och de mänskliga rättigheterna.  

När ska vi satsa på de unga? Självmorden ökar bland de unga och vi ser att många fortsätter att fara illa på olika sätt och vi vet att samhället brister. En bra artikel om detta kan ni läsa här

Isolering på SIS ungdomshem

Förra inlägget handlade om bristen på HVB hem. Nu är det dags att granska SIS ungdomshem, även där finns det brister. Unga som mår psykiskt dåligt isoleras och får ingen hjälp/stöd på SIS ungdomshem. Egentligen ska dessa unga inte ens vara på dessa hem, men eftersom psykiatrin och samhället i övrigt brister gällande psykisk ohälsa bland unga så ser det ut såhär. Ni kan läsa en debattartikel om detta här.

Okunskapen är stor kring hur man ska bemöta och stödja dessa unga som mår dåligt. Ändå finns forskning och fakta som vem som helst kan ta del av för att få kunskapen om detta. Men man fortsätter välja att inte prioritera och satsar varken resurser eller engagemang på att förbättra det här.

Även en del BUP verksamheter granskas just nu av IVO, även där har unga isolerats och behandlats fel. Läs om det här.

Det brister på HVB hem i Sverige

Hem för vård eller boende, HVB hem har fått hård kritik av IVO under många år. Det handlar om våld, hot om våld, droger som kommit in på boendena, personal som skapat sexuella relationer med de boende, självmordsförsök och annat. SVT har granskat IVO anmälningarna som ni kan läsa bland annat här.

De unga berättar om hur personal inte bryr sig, hur personal själva bidrar till ett sämre klimat, de berättar även hur lätt det är att få in droger på boendet, de berättar hur de längtar efter att komma därifrån. Det här är inte acceptabelt att utsätta de barn och unga som enligt barnkonventionen har rätt till trygg social miljö där de inte utsätts för hot, våld eller kränkningar. Hur de ansvariga för boendena svarar kan ni läsa om här.

När jag gick Socialpedagogutbildningen, så valde jag tidigt bort att fokusera/jobba på HVB hem, dels för att jag inte tror på den form av hjälp/stöd som de unga får där, dels för att jag tror att klumpa ihop unga som mår dåligt i ett och samma boende kan vara motsatt effekt dvs att de triggar varandra istället för lyfter varandra. Jag har nämligen pratat med många unga om hur triggande det kan vara att umgås med andra som mår dåligt.

Det sorgligaste med det här är att dessa unga som kommer till HVB hem har redan tidigare en trasig och skör bakgrund i våld, övergrepp, kränkningar och föräldrar som övergett dem. Dessa unga som är extra viktigt att ge en trygg miljö till, kommer alltså till ett ännu värre boende. Det är illa! Dessa boenden som kritiserats av IVO många gånger har inte ens stängts, läs om det här. Det är under all kritik att de fortfarande bedriver verksamhet som förstör mer än hjälper de unga!

Vad är det här för samhälle vi lever i? Varför behandlar vuxna de unga såhär illa oavsett vilken form av verksamhet de unga är i? Varför följs inte barnkonventionen och barnperspektivet? Barnkonventionen har nu varit lag i Sverige i 1 år och enligt BRIS saknar 40% av alla kommuner en strategi för att kunna jobba med barnkonventionen i verksamheterna. Hur är det möjligt?

Du som är man, börja med dig själv!

Internationella dagen för avskaffandet av mäns våld mot kvinnor.

Nej, män har inte rätten till kvinnors kroppar. En kvinna ska kunna få klä sig precis som hon vill utan att bli tafsad på, hånad, kränkt eller bli utsatt för övergrepp. En kvinna ska inte behöva vara orolig och rädd för att gå ut en mörk kväll.

Du som är man, du äger dig själv och INGEN ANNAN! Du som är man behöver fundera på vilka killkompisar du har, hur dem beter sig i grupp och vilka värderingar de har och hur du själv beter dig tillsammans med dem. Du har val, antingen så fortsätter du umgås med dessa men då markerar du om något inte är okej eller så börjar du se över din vänskapskrets efter andra vänner som inte beter sig med dålig jargong. Man brukar säga att vi blir som vi umgås. Det är något du som man behöver inse! Och nej det betyder inte att just du utsätter andra, men det betyder att du bidrar till den struktur som finns bland män, så länge du inte gör något åt situationen.

Du som är man, du måste börja med dig själv och vara en god förebild för andra män. När du börjat jobba med dig själv, kan du lära andra. På så sätt kan vi förändra den struktur och normer som finns. Börja redan idag!

Vikten av att bygga djupa relationer med unga

Nej till klädkod i skolan

Den senaste tiden har det varit en hel del diskussioner om skolor ska införa klädkoder. Vilket innebär att skolor väljer vad som inte är okej att ha på sig bland elever. Det här är så sjukt att jag valt att inte tidigare kommentera detta. Skolorna skulle då bryta ifrån elevernas personliga integritet, mänskliga rättigheter, barnkonventioner och allas lika värde. Dessutom har man då missförstått problemet helt, då det inte handlar om kläder utan om normer, attityder och värdegrundsfrågor, som man då istället behöver jobba med.

Jag tar några exempel:

Diskussioner har varit kring magväskor/midjeväskor som kallas ”becknaväskor”, då detta förknippas i samhället med droger och kriminalitet. Vad skulle då hända om vi gör ett förbud på dessa väskor, skulle ungdomarna agera annorlunda, eller skulle det inte bli någon skillnad? Jag menar här att huvudproblemet är inte väskorna, utan det handlar om attityden och en normalisering av droger och kriminalitet. Som man då bekämpar med främjande/förebyggande insatser, samt har vuxna förebilder bland ungdomarna. Att anklaga ungdomar för att vara kriminella och hålla på med droger bara för att dem har dessa väskor, är riktigt allvarligt. Man kan ha diskussioner med ungdomarna om detta, men förbud skulle verkligen inte lösa problemen.

Diskussioner har även varit kring hur tjejer klär sig ”lättklätt”, vilket då skulle förknippas med att killarna lättare skulle sexualisera tjejerna och göra sexuella trakasserier. Men i själva verket handlar ju även detta om normer och attityder som vi måste jobba med och inte fokusera på kläderna.

SVT nyheter intervjuade lite elever kring detta. De svarade såhär.

Elevhälsa i fokus som gott exempel

Suicidpreventivadagen 2020

Idag är det Suicidpreventiva dagen. Förra året var det 1588 personer som tog sina liv, av dessa var 168 st under 24 år. Varje självmord är ett misslyckande av samhället. Kvar finns anhöriga, kollegor och vänner till de som tagit sina liv. Vi måste prata om självmord och självmordstankar, för att kunna förebygga det.

Det är aldrig farligt att ställa öppna frågor om självmord till den som mår dåligt. Våga fråga och våga stanna kvar i samtalet! Döm inte! Vi kan agera innan ett självmord sker.

Med tanke på det som nyligen hänt på Tiktok. Till dig som mår dåligt, det finns hjälp/stöd att få. Tex via minds självmordslinje på telefon 90101