Strukturella fel och brister

Jag har gång på gång skrivit om hur jag menar att metoo rörelsen inte alls gjort så stort avtryck på samhället som många vill tro och påstår. Vi pratar om att det fortfarande finns strukturella fel och brister på arbetsplatser kring attityder, chargong och normer. Detta för att det sitter djupt rotad i machokultur, grupptryck, patriarkatet och vad som förväntas av oss för att inte anses som avvikande. Det räcker alltså inte med att ändra lite dokument och policyn på en arbetsplats, utan det krävs att man jobbar med just normer, attityder och värdegrund. Det här gäller även i övrigt i samhället och inte bara på arbetsplatser, tex på sociala medier.

Idag ”avslöjar” Kalla Fakta på Tv4 hur detta ser ut på arbetsplatser, de har granskat några fall inom Polisen där några tidigare medarbetare slagit larm kring sexuella trakasserier, sexism och att de efter det blivit utsatta för repressalier (konsekvenser för dem på arbetsplatsen) tex genom utfrysning och tystnadskultur där ingen backar upp en.

Att påpeka arbetsmiljöproblem på sin arbetsplats har man rätt till att göra, problemet är oftast att tystnadskulturen gör att man sällan får uppbackning av chefer eller kollegor och många är även oroliga för repressalier. Det kan också finnas ytterligare problem i form av att det är just en chef som utsätter. Repressalierna är en form av kränkande särbehandling/mobbning som enligt lag inte får förekomma. Med andra ord finns det mycket kvar att jobba med.

Ett tufft jullov för många unga

Idag släppte Bris information om hur samtalen till dem såg ut under julhelgen. 1438 samtal fick dem mellan 21 december till 6 januari, vilket är en 40% ökning jämfört med året innan. Mycket handlade om oro inom familjen kring bråk, alkohol och en annorlunda jul, men även nedstämdhet och ångest. Ni kan läsa en sammanfattning om julen på Bris här.

Att efterfrågan på samtal har ökat var ingen förvåning, vi vet alla att pandemin ger allvarliga konsekvenser oavsett ålder. De unga är oroliga för framtiden och känner ångest och många har svårt att hantera att skolan just nu är på distans. Att isoleras hemma med familjemedlemmar skapar också problem för många unga.

Men den stora frågan är, hur hanterar vi alla konsekvenser när pandemin är över? Vi har redan en psykiatri som är under all kritik, vi har besparingar i kommunerna och skolorna kring det mesta som har med förebyggande insatser att göra, vi har långa köer på BUP och de unga upplever att de sällan har någon vuxen att prata med. När ska politikerna prata mer om åtgärder kring konsekvenserna av pandemin? Det kan vi ju knappast börja göra när pandemin är över, då är vi ju redan mitt i det.

Blickar bakåt och framåt

När jag brukar blicka bakåt, brukar jag försöka se vad jag får med mig för erfarenhet som jag sedan kan använda framöver. Varje val jag gjort i mitt arbete och det jag gjort ideellt har alltid funnits en tanke och syfte bakom. Jag har aldrig gjort det i första hand för inkomsten, utan alltid i första hand för att kunna förändra, inspirera, och hjälpa/stödja våra barn och ungdomar och i andra hand förändra samhället som finns runtomkring oss. Det finns en hel del som jag tar med mig av den erfarenhet jag fått av 2020, bland annat har jag fått fler perspektiv kring vad som kan ske bakom kulisserna på skolor.

Nu blickar vi framåt mot 2021 där vi tyvärr kommer få en hel del utmaningar med konsekvenserna av pandemin (bla ökad psykisk ohälsa och arbetslöshet), men det kan göra oss starkare om vi satsar rätt. Mycket handlar om politiska och ekonomiska beslut, men vi kan även satsa rätt genom att bli ännu mer medmänniskor och ta hand om dem som finns omkring oss. Jag tror också att fler har lärt sig mer om ensamhet, både den ofrivilliga och den frivilla ensamheten som man kan använda sig av.

Under januari kommer jag påbörja en distanskurs på 50% om Feminism och global rättvisa, för att utöka min kompetens inom värdegrundsarbetet och de mänskliga rättigheterna.  

När ska vi satsa på de unga? Självmorden ökar bland de unga och vi ser att många fortsätter att fara illa på olika sätt och vi vet att samhället brister. En bra artikel om detta kan ni läsa här

Isolering på SIS ungdomshem

Förra inlägget handlade om bristen på HVB hem. Nu är det dags att granska SIS ungdomshem, även där finns det brister. Unga som mår psykiskt dåligt isoleras och får ingen hjälp/stöd på SIS ungdomshem. Egentligen ska dessa unga inte ens vara på dessa hem, men eftersom psykiatrin och samhället i övrigt brister gällande psykisk ohälsa bland unga så ser det ut såhär. Ni kan läsa en debattartikel om detta här.

Okunskapen är stor kring hur man ska bemöta och stödja dessa unga som mår dåligt. Ändå finns forskning och fakta som vem som helst kan ta del av för att få kunskapen om detta. Men man fortsätter välja att inte prioritera och satsar varken resurser eller engagemang på att förbättra det här.

Även en del BUP verksamheter granskas just nu av IVO, även där har unga isolerats och behandlats fel. Läs om det här.

Det brister på HVB hem i Sverige

Hem för vård eller boende, HVB hem har fått hård kritik av IVO under många år. Det handlar om våld, hot om våld, droger som kommit in på boendena, personal som skapat sexuella relationer med de boende, självmordsförsök och annat. SVT har granskat IVO anmälningarna som ni kan läsa bland annat här.

De unga berättar om hur personal inte bryr sig, hur personal själva bidrar till ett sämre klimat, de berättar även hur lätt det är att få in droger på boendet, de berättar hur de längtar efter att komma därifrån. Det här är inte acceptabelt att utsätta de barn och unga som enligt barnkonventionen har rätt till trygg social miljö där de inte utsätts för hot, våld eller kränkningar. Hur de ansvariga för boendena svarar kan ni läsa om här.

När jag gick Socialpedagogutbildningen, så valde jag tidigt bort att fokusera/jobba på HVB hem, dels för att jag inte tror på den form av hjälp/stöd som de unga får där, dels för att jag tror att klumpa ihop unga som mår dåligt i ett och samma boende kan vara motsatt effekt dvs att de triggar varandra istället för lyfter varandra. Jag har nämligen pratat med många unga om hur triggande det kan vara att umgås med andra som mår dåligt.

Det sorgligaste med det här är att dessa unga som kommer till HVB hem har redan tidigare en trasig och skör bakgrund i våld, övergrepp, kränkningar och föräldrar som övergett dem. Dessa unga som är extra viktigt att ge en trygg miljö till, kommer alltså till ett ännu värre boende. Det är illa! Dessa boenden som kritiserats av IVO många gånger har inte ens stängts, läs om det här. Det är under all kritik att de fortfarande bedriver verksamhet som förstör mer än hjälper de unga!

Vad är det här för samhälle vi lever i? Varför behandlar vuxna de unga såhär illa oavsett vilken form av verksamhet de unga är i? Varför följs inte barnkonventionen och barnperspektivet? Barnkonventionen har nu varit lag i Sverige i 1 år och enligt BRIS saknar 40% av alla kommuner en strategi för att kunna jobba med barnkonventionen i verksamheterna. Hur är det möjligt?

Du som är man, börja med dig själv!

Internationella dagen för avskaffandet av mäns våld mot kvinnor.

Nej, män har inte rätten till kvinnors kroppar. En kvinna ska kunna få klä sig precis som hon vill utan att bli tafsad på, hånad, kränkt eller bli utsatt för övergrepp. En kvinna ska inte behöva vara orolig och rädd för att gå ut en mörk kväll.

Du som är man, du äger dig själv och INGEN ANNAN! Du som är man behöver fundera på vilka killkompisar du har, hur dem beter sig i grupp och vilka värderingar de har och hur du själv beter dig tillsammans med dem. Du har val, antingen så fortsätter du umgås med dessa men då markerar du om något inte är okej eller så börjar du se över din vänskapskrets efter andra vänner som inte beter sig med dålig jargong. Man brukar säga att vi blir som vi umgås. Det är något du som man behöver inse! Och nej det betyder inte att just du utsätter andra, men det betyder att du bidrar till den struktur som finns bland män, så länge du inte gör något åt situationen.

Du som är man, du måste börja med dig själv och vara en god förebild för andra män. När du börjat jobba med dig själv, kan du lära andra. På så sätt kan vi förändra den struktur och normer som finns. Börja redan idag!

Vikten av att bygga djupa relationer med unga

Kulturen på skolorna sätter ribban

Genom mina föreläsningar på ett 80 tal skolor, varit anställd på 4 skolor och stöttat ungdomar genom åren har jag fått mycket erfarenheter av hur strukturen på skolor ser ut. Det är ingen rolig syn, då det handlar om brister i så många led. Allt ifrån huvudman, skolledning, personal, i vilket område skolan ligger, hur mycket pengar skolan får av huvudman och hur normerna ser ut bland personal och elever.

På de allra flesta ställen har det främjande/förebyggande arbetet brustit eller lyst helt med sin frånvaro. Jag har under alla dessa år försökt få en helhetsbild av vad det beror på och det beror på många saker, tex för lite personal på en skola, för lite kunskap, en skolledning som är rädd att lyfta på locket kring de problem man har, personal som själva bidrar till kränkningar och utanförskap, att personal har för mycket arbetsuppgifter, att man inte har rätt personal på rätt plats, att huvudman backar upp en ledning som agerar fel, att man har en plan mot kränkande behandling som är otydlig eller som inte genomförs i praktiken, att man har ett trygghetsteam som jobbar med att släcka bränder istället för att fokusera på att skapa trygghet, att man anställer personal som har kompetens men väljer att låta dem göra något helt annat än deras kompetenser.

Vill en skolledning jobba främjande/förebyggande då?
Naturligtvis ser det olika ut, då vi har skolledare som verkligen försöker och engagerar sig i detta, men vi har även skolledare som lägger allt fokus på kunskapsdelen för det är det som ger skolan publicitet kring meritvärden för att locka fler elever. Att lyfta på locket är också jobbigt, för då ser vi alla brister som finns på skolan och i klasserna, vilket gör att vi även måste agera på det. Finns det då tillräckligt med kompetens och personal för att ta tag i dessa saker om man lyfter på locket? Sällan, då man ofta låter några få individer/eldsjälar ta hand om alla problem, som egentligen all personal på en skola har ansvar för. Eller så låter man personal med den kompetensen göra något helt annat.

Har vi rätt personal på rätt plats?
Det återkommande temat under mina år som jag jobbat med detta har handlat om vuxna som kränker/nedvärderar elever. Jag har själv sett dessa personal som är direkt olämpliga att jobba med barn och unga. De gapar och skriker på eleverna, är skolpoliser, skapar onödiga konflikter för småsaker, har aldrig tid att lyssna på eleverna, dömer och nedvärderar elevernas upplevelser. Eleverna ser dessa personal som fiender och vill hellre undvika att gå till dem om det uppstår problem. Här behöver varje personal som jobbar på skola rannsaka sig själva och titta på sitt eget agerande. Vad önskar eleverna få för bemötande och agerande? Vad gör positiv skillnad för eleverna? Naturligtvis finns det bra personal också på skolor där de lägger allt fokus på eleverna och deras behov. För att få fler av dessa behöver skolledare vara bättre på sina rekryteringar när de söker ny personal. Vikten av att brinna för eleverna måste komma fram vid en intervju, annars kan vi få en bra lärare som är duktig på att undervisa i sitt ämne, men inte bra på att hantera elever.

Hur kommer det sig att vissa huvudmän skyddar skolledare som gjort fel?
Om man tittar på anmälningar som kommer in till Skolinspektionen/BEO, så finns det en hel del anmälningar som gått vidare och där man fått betala vite eller skadestånd för att man misskött sitt arbete. Att för en huvudman erkänna att man gjort fel kostar både pengar och dålig publicitet, vilket även gör att man då hellre skyddar sina skolledare än att betala detta skadestånd. Man struntar fullständigt i att det är drabbade elever bakom dessa anmälningar. Finns även skolledare som är bra på att skriva dokument för att komma undan en anmälan, men sämre på att göra det som står i dokumentet i praktiken. För elever är bara pjäser i ett spel.

Vad krävs för framgångsrika skolor?

• Huvudmän som tar sitt ansvar och ger skolorna rätt resurser
• Skolledare som har fokus på trygghet, studiero, främjande/förebyggande, kunskap och som tar hand om både personal och elever.
• Personal som brinner för att ge eleverna en bra skolgång både kring kunskap, trygghet, trivsel, värdegrund och välmående.
• Elever som får vara delaktiga i saker som berör dem själva tex hur trygghetsarbetet ska se ut på skolan eller planen mot kränkande behandling.
• Vårdnadshavare och skola som förstår vikten av ett gott samarbete, där båda parterna tar ansvar för sitt.
• Vuxennärvaro i skolans rastutrymmen, korridorer, matsal
• Skolledning som är ute bland eleverna och bygger relationer
• Skolledning som har en bra rekrytering kring fokus på rätt person på rätt plats
• Att all personal samarbetar med varandra och kommunicerar, samt använder sig av varandras kompetenser
• Att det finns meningsfulla aktiviteter för eleverna på raster i form av uppehållsrum eller lekar som skapar gemenskap
• Ett stort fokus på elevhälsoarbete, där all kompetens används på rätt sätt
• Elever som har möjlighet till att få särskilt stöd och hjälp i skolarbetet
• Ett värdegrundsarbete som finns med i det vardagliga arbetet
• Ett bra ledarskap

Det här är några pusselbitar som behöver vara på plats, för att det ska fungera. Alla punkter är viktiga för att få en utveckling på skolor. Det här arbetet måste vi alla hjälpas åt med, det räcker inte med några få individer som är eldsjälar. Det är därför det är svårt att jobba på en skola som enskild person, då man är helt beroende av dessa faktorer som måste finnas på plats.

Nej till klädkod i skolan

Den senaste tiden har det varit en hel del diskussioner om skolor ska införa klädkoder. Vilket innebär att skolor väljer vad som inte är okej att ha på sig bland elever. Det här är så sjukt att jag valt att inte tidigare kommentera detta. Skolorna skulle då bryta ifrån elevernas personliga integritet, mänskliga rättigheter, barnkonventioner och allas lika värde. Dessutom har man då missförstått problemet helt, då det inte handlar om kläder utan om normer, attityder och värdegrundsfrågor, som man då istället behöver jobba med.

Jag tar några exempel:

Diskussioner har varit kring magväskor/midjeväskor som kallas ”becknaväskor”, då detta förknippas i samhället med droger och kriminalitet. Vad skulle då hända om vi gör ett förbud på dessa väskor, skulle ungdomarna agera annorlunda, eller skulle det inte bli någon skillnad? Jag menar här att huvudproblemet är inte väskorna, utan det handlar om attityden och en normalisering av droger och kriminalitet. Som man då bekämpar med främjande/förebyggande insatser, samt har vuxna förebilder bland ungdomarna. Att anklaga ungdomar för att vara kriminella och hålla på med droger bara för att dem har dessa väskor, är riktigt allvarligt. Man kan ha diskussioner med ungdomarna om detta, men förbud skulle verkligen inte lösa problemen.

Diskussioner har även varit kring hur tjejer klär sig ”lättklätt”, vilket då skulle förknippas med att killarna lättare skulle sexualisera tjejerna och göra sexuella trakasserier. Men i själva verket handlar ju även detta om normer och attityder som vi måste jobba med och inte fokusera på kläderna.

SVT nyheter intervjuade lite elever kring detta. De svarade såhär.

Elevhälsa i fokus som gott exempel

Suicidpreventivadagen 2020

Idag är det Suicidpreventiva dagen. Förra året var det 1588 personer som tog sina liv, av dessa var 168 st under 24 år. Varje självmord är ett misslyckande av samhället. Kvar finns anhöriga, kollegor och vänner till de som tagit sina liv. Vi måste prata om självmord och självmordstankar, för att kunna förebygga det.

Det är aldrig farligt att ställa öppna frågor om självmord till den som mår dåligt. Våga fråga och våga stanna kvar i samtalet! Döm inte! Vi kan agera innan ett självmord sker.

Med tanke på det som nyligen hänt på Tiktok. Till dig som mår dåligt, det finns hjälp/stöd att få. Tex via minds självmordslinje på telefon 90101

Skolstart, kränkningar och god förebild

Dagens sommarprat om ensamhet och sociala relationer

Dagens sommarprat handlar om ofrivillig ensamhet hur den påverkar vardagslivet, vikten av att prata om sociala och psykosociala problem i skolan, vikten av att aktivt lyssna på andra och inte ge råd eller döma, vikten av att bry sig om andra i vår omgivning

Summering, egentligen precis allt det jag pratat och jobbat kring i 13 år och försökt få folk att inse vikten av att vi tillsammans kan förändra. In och lyssna här. 

Elevhälsa i praktiken och ny självmordsstatistik

Nu har fakta och statistiken kommit kring hur många som tog sitt liv förra året (2019). Totalt var det 1588 personer som tog sitt liv i Sverige under 2019. Det är 14 personer fler än året innan. Mer statistik hittar ni här. 

I åldern 0-14 år var det 6 personer, i åldern 15-24 var det 162 personer. Alltså totalt 168 unga som av olika anledningar avslutade livet. Bakom varje siffra finns ett antal anhöriga som nu ska leva vidare med att sin son, dotter, kollega, vän inte längre finns vid livet.

Vi måste börja tidigt med att se varningstecken, se varje individ och finnas där för dem. Vi får inte svika dem. Vi måste lägga fokuset på elevhälsa, psykiatrin och att vara en god medmänniska där vi ställer öppna frågor om individens situation.

På tal om elevhälsa, en ny bok har nu släppts som handlar om hur man skapar elevhälsoarbete i praktiken. Boken heter ”Elevhälsa i praktiken. Hur gör vi?” Boken beskriver även de vanligaste felen/bristerna som skolorna har, inget av dem var någon nyheter för mig då jag diskuterat dem i decennium. Boken beskriver hur man kan gå från en skola med otrygghet, låga kunskapsnivåer och hög personalomsättning till det raka motsatta. Men här krävs engagerade personal allt ifrån rektorerna, lärarna, elevhälsan och övrig personal.

Jag brukar alltid ställa mig frågan. Vad är det som gör att man väljer att jobba på skola? Det svaret sätter fingret på verksamheten och en lärares fokus. Under de 5 åren jag föreläste på skolor var tyvärr många svar ”jag brinner för ämnet jag undervisar i” eller ”min uppgift på skolan är att undervisa”. Då har man helt missat vikten av att ge eleverna en trygg och bra skolgång, om man missar delen av trygghet, trivsel, elevhälsa och värdegrund. Boken sätter därför huvudfokuset på att elevhälsoarbetet gör vi tillsammans oavsett vem man är på skolan. Mår eleverna bra, trivs dem och är trygga lär dem sig också mer. Hoppas denna boken gör att skolor och rektorer fokuserar på detta nu.

Personal ”ser inte” vad som försiggår

Något som jag tagit upp vid upprepande tillfällen här, är personal som ”inte” ser kränkningar, eller ordagrant väljer att inte se (för då måste man ta ansvar och även veta vad man ska göra). Det är en utav de vanligaste problemen på skolor, förutom att det förebyggande arbetet lyser med sin frånvaro. Att personal ser men väljer indirekt eller direkt att inte agera, eller påstår sig inte ha sett dessa kränkningar, är en kränkning i sig. Tilliten till personalen försämras och det slutar med att den utsatte väljer att inte berätta vad den utsätts för. Är man personal och inte förstår det här, då bör man inte arbeta på en skola eller åtminstone måste få kunskap om detta om man ska fortsätta jobba på skola. På det här sättet kan kränkningar, mobbning och annat fortsätta år efter år.

Här har vi ett klockrent exempel.
I artikeln nämns även om att det blivit som en kultur på skolan, vilket också är väldigt vanligt på skolor. Personal och elever har vant sig vid dessa kränkningar.

Avslut på ett läsår

Ytterligare ett läsår har gått till sitt slut. Eleverna kan andas ut och slappna av och tänka på något annat än skolan. Men en del elever kan tyvärr inte slappna av helt, då de blir kränkta, uthängda och hotade på nätet och på sociala medier även under sommaren. Jag tycker vi ska ägna en tanke till dem och finnas där för dem. En enkel sak vuxna kan göra är att hänga på dessa forum, medier och spel som de unga hänger på för att upptäcka om någon blir utsatt. Men även visa stort engagemang och intresse på vad de unga gör på nätet.

För mig personligen har den här terminen varit väldigt tuff, inte bara pga Covid19 utan också för att det hänt mycket på mitt jobb för mig. Men allt ger ju erfarenhet och tyvärr ännu mer bekräftelse på att jag under dessa 12 åren jag jobbat med mobbning och psykisk ohälsa har varit helt rätt ute och vet vart bristerna ligger. De flesta skolorna har helt enkelt samma brister, precis som jag tagit upp år efter år. Att jobba i motvind är också något jag gång på gång får uppleva, under dessa 12 åren jag jobbat med det här och jag är återigen mitt i det. Men att finnas där för eleverna, bygga relationer med dem och stödja dem, är min motivation till att orka hantera motvinden!

Min oro under den här våren har även varit på hur den psykiska ohälsan kommer öka i och med Covid19. BRIS och Mind ser en ökning redan nu och Suicide Zero belyser att självmorden kan öka. Vi måste därför finnas där för dessa som har det tufft psykiskt.

Högt tryck på stödlinjerna

Det blir många konsekvenser av denna kris som just nu pågår världen över. Arbetslöshet, dålig ekonomi och framförallt ökad psykisk ohälsa. De flesta stödverksamheter och stödlinjer märker av det höga trycket av oro, psykisk ohälsa och självmordstankar. Vi vet att ofrivillig ensamhet, dålig ekonomi och arbetslöshet leder till sämre mående. Att leva i ovisshet som de flesta just nu gör, gör att fler funderar på att ta sina liv tyvärr. Det oroar mig mest av denna kris, att vi kommer få se en självmordsstatistik som kommer öka.

Desto viktigare är det då att vi finns för varandra och ställer öppna frågor utan att döma till de som mår dåligt. Glöm aldrig bort att det aldrig är farligt att ställa den raka frågan ”funderar du på att ta ditt liv?”, ”har du planer för hur du ska ta ditt liv?” Detta kan göra att vi kommer över denna tröskel som gör att någon kan öppna sig, kanske förändra sina tankar med hjälp av ett öppet medmänskligt samtal utan värderingar. Så länge personen är vid liv, finns det hopp om förändring. Du kan göra skillnad, om du agerar och ställer öppna frågor och visar att du tänker stå kvar.

Här är några myter om självmord, som vi spräcker hål på nu!

Mår du dåligt? Det finns hjälp/stöd att få:
Mind självmordslinjen 

BRIS – telefon, chatt och mail för dig som är under 18 år.

Förtal och förolämpning

Att sprida information om en annan person till en större mängd personer via tex sociala medier är brottsligt och går som förtal i lagen. Men det kan även vara förolämpning. Att påstå saker om en annan person, för att i syfte nedvärdera/kränka individen är enligt svensk lag alltså inte okej. Tänk dig för kring vad du skriver på sociala medier eller till företag/arbetsgivare/skolor om andra personer! Snart har Trolljägarna på tv3 premiär med en ny säsong. Där kommer de prata mer om konsekvenserna för individer som är drabbade. Men även konsekvenser för de som begår dessa handlingar. Jag kommer fortsätta stå upp för att dessa nättroll inte ska få vinna över varken mig eller över samhället! Det är dem som utsätter som gör fel, inte de som blir utsatta! När/om jag personligen får dessa anklagelser bestrider jag dem med saklig fakta att påståendet inte är sant och sedan polisanmäler ärendet!

Bris årsrapport för 2019 kontakter

27 143 barn och unga kontaktade BRIS under 2019 via chatt, mail och telefon. Varje person bär på något de vill ventilera med någon vuxen. En del av dem om så allvarligt som självmord, sexuella övergrepp och fysiskt våld. Barnkonventionen blev till svensk lag för 3 månader sedan. Hur ska samhället få ett förhållningssätt som gör att dessa unga inte ens ska behöva uppleva allt detta? Jag skäms över att vi inte kommit längre än såhär.

Elever som lär sig om psykisk hälsa mår bättre

Folkhälsomyndigheten har kommit ut med en kartläggning om utbildning till elever om psykisk ohälsa. De har kommit fram till att de unga mår bättre om de får mer kunskaper om psykisk ohälsa och hur man ska hantera psykisk ohälsa. Resultatet är självklart och inget nytt, men bra att det får bekräftelse och bevis på att det är viktigt att jobba med psykisk ohälsa i skolan.

Här kan du läsa kartläggningen.