De stora konsekvenserna av mobbning och självmord

I programmet Tendens i P1 har de gjort en serie om konsekvenserna av mobbning och hur det påverkar resten av livet. Man får följa olika personer och deras erfarenheter och alla nämner ensamhet och svårt med tillit som några av konsekvenserna av mobbning. Men även hur svårt de har med sin självkänsla. Jag har skrivit många inlägg tidigare om konsekvenser.

Ni kan lyssna på programmen här: Del 1, del 2, del 3

I tv programmet Sofias änglar på kanal 5 i avsnitt 12, säsong 11 får man följa en familj som förlorade sin 17 åriga Fanny i självmord. Hur är det som anhörig att förlora någon i självmord? Vi kan inte prata för mycket om just det, hur tomheten, sorgen, saknaden och skulden tar över alla familjemedlemmar. Det är vanligt att om man funderar på att ta sitt liv, tänka på att det vore lättare för andra om man försvann. Men vi har många många exempel på hur hårt ett självmord i sin familj tar på familjemedlemmar och övriga anhöriga. År 2017 var det 1544 som tog sina liv, det var 66 st fler än året innan.

(I ett senare avsnitt framöver av Sofias änglar kommer ätstörningar att tas upp.)

Annonser

Med fokus på mäns självmord

Den här veckan har Malou Efter 10 på tv4 haft tema självmord bland män. Det har varit gäster som forskare, anhöriga till män som tagit sitt liv, KBT terapeut och organisationen som arbetar med efterlevande (SPES). 70% av de självmord som sker i Sverige är bland män. Just nu pågår projektet ”Stör döden” som handlar om detta.

Kroppshets

I många inlägg under dessa 10 år min hemsida funnits, så har jag tagit upp om utseendefixering, ätstörningar och ideal. Hur det påverkar oss, samhället och det psykiska måendet. Det påverkar oss mer än vi tror och det finns där i vardagen varje dag. Det gäller att ta den där perfekta bilden som man ska lägga upp på instagram, eller det gäller att vara sådär smal som idealet säger.. hetsen över att vinna något vi aldrig kan vinna, ja den är stor. Vi är alla förlorare på detta. Bryt normerna och va den du är! För du duger!

Nu har en ny dokumentärserie börjat på SVT där Mia Skäringer utforskar och belyser hur medier, ideal och kroppshets skapar problem i samhället. Vem försöker vi egentligen lura? Serien är i 3 delar, avsnitt 2 fokuserar bara på ätstörningar och serien går att se här.

Idag tände vi ljus för de som tagit sina liv

Idag har det varit Suicidpreventiva dagen, det innebär att vi uppmärksammar de som tagit sina liv och fokuserar på att sprida kunskap om självmord. Ikväll har man tänt ljus på Mariatorget i Stockholm som jag var med på. Det går att förebygga självmord!

Återigen en hämnd attack

Igår skedde en knivattack mot elever i mellanstadiet på en skola i Jönköping, av just en mellanstadieelev. Idag bekräftades min misstanke, det var ett tydligt hämnd dåd som ni kan läsa här. 

Jag har under mina 10 år nu, varnat och sagt att dessa saker kommer bli vardag tillslut, när så få vuxna agerar. Ingen glömmer heller fallet i Trollhättan för några år sedan. Såhär blir det när man aldrig jobbar främjande och förebyggande och när man aldrig fångar upp dessa elever som blir utsatta. För många år sedan gjorde DN en artikel om mig och min syn om hämnd, att det leder till mer våld och inte är någon lösning.

Det är så frustrerande att man aldrig satsar rätt och att man aldrig ser vad följderna kommer bli av att man inte fångar upp och jobbar med elever som behöver stöd. Varför agerar inte fler? Varför får detta fortgå år efter år, trots att skollagen är extremt tydlig med att skolorna måste jobba med värdegrundsfrågor, främjande och förebyggande samt ta kränkningar och mobbning på allvar? Hur kan huvudman inte vilja ge skolorna förutsättningar och varför använder man inte de personer som sitter på kompetensen?

Tystnadskulturen är ett av problemen

Vad är det som gör att problem alltid ska tystas ned i samhället? Det är något jag aldrig förstår mig på. Problemet försvinner ju knappast av sig självt, utan att man jobbar med det. En del kan ju såklart tycka det är jobbigt att jobba med problemen, men när man har någon som vill ta det ansvaret och jobba med problemen precis som jag försökt och ändå tystas ned, ja då förstår jag inte riktigt. Att vara lösningsfokuserad som jag är, i ett samhälle som inte ens vill veta om de brister som finns, det tar oerhört mycket på både psyket och motivationen.

Vi kan ta det klockrena exemplet kring Svenska Akademin, som skapade en tystnadskultur kring de attityder och brister som fanns i gruppen. Alla höll varandra om ryggen och skapade en syndabock i gruppen som ville bryta mönstret kring tystnaden. Vi kan även ta exemplet ifrån min ena skola som jag var anställd på, där man skapade en attityd i arbetslaget som gjorde att kränkningar kunde pågå både bland elevgrupper och personalgrupp och när jag kom in i gruppen och ville bryta det, så blev jag syndabocken och man använde då härskarteknik mot mig. Eller ifrån en annan skola jag jobbade på, som inte ville att jag skulle lyfta på locket som låg och pyrde hos elever som mådde dåligt och var på väg att bli ”hemmasittare”.

När man konkret påtalar brister och har konkreta lösningar på det som även ingår att man själv jobbar med det, men ändå tystas ned eller förnekas eller anses som ett hot istället för en tillgång. Ja, då hänger jag inte med längre i det samhälle vi lever i. Jag har under den senaste tiden pratat med en hel del personer som upplever exakt samma sak, att man blir nedtystad, anses som ett hot och görs till syndabock. Det här kommer leda till skolornas död om man inte förändrar det system som just nu finns. Vi kommer framöver se en explosion bland elever på skolor, där skolor har lagt locket på i åratal och vägrar att lyfta på locket. Vi kände lite av det kring Metoo, men nästa explosion kommer vara betydligt större. Ja då är det försent att rädda det som kunde räddas. Folk trodde att Metoo rörelsen skulle göra en förändring, problemet är ju att arbetsgivare ville inte ens hitta/lyssna på konkreta lösningar och män fortsatte att förneka/förminska problemet. En tystnadskultur som finns, som blivit en norm. Hur kan man tro att man ska kunna utveckla en verksamhet på annat sätt än att lyfta på locket och börja jobba med bristerna?

Barnkonventionen blir lag

Idag blev det klart att barnkonventionen blir till svensk lag. Det här är ju såklart ett bra steg i rätt riktning. Men frågan är nu hur förankrad den kommer bli i verksamheter där barn finns och vuxnas värderingar samt bemötande av barn. Sverige skrev under Barnkonventionen redan 1990, ändå har vuxnas värderingar och bemötande inte nått upp till vad barnkonventionen står för. Kommer vuxna att bemöta barn bättre nu och ta barn på mer allvar? Jag har gång på gång förklarat hur normer, värderingar och attityder sitter djupt rotade i samhället och hos människor. Fokuset måste därför ligga i att förändra dessa normer och värderingar som sitter djupt rotade, därför räcker det inte med att göra barnkonventionen till lag. Det är bara ett steg av allt som måste göras för att barn och unga ska få en bättre uppväxt.

Vi kan jämföra med när Skolinspektionen införde BEO (Barn och elevombudet) som gjorde det lättare att kräva huvudmannen på skadestånd om de inte följer skollagen gällande kränkande behandling och särskilt stöd. BEO har funnits i över 10 år, har fler huvudmän tagit mer ansvar för kränkande behandling? Syftet var att fler skulle ta ansvar och även lägga mer pengar på förebyggande åtgärder. Klart en del har förbättrats, men i det stora hela så har huvudmannens prioritet på det inte ökat. Det finns tom huvudmän som tecknar försäkringar som ska täcka om huvudmannen tvingas betala skadestånd. Återigen kommer normer, värderingar, attityder och prioriteringar in i bilden.