För alla unga – Utbildning i psykisk hälsa

Nu är utbildningen om ungas psykiska hälsa ”För alla unga” tillgänglig. Den finns till för att unga ska få kunskap om psykisk hälsa och ohälsa, eftersom man inte får denna kunskap i skolan. Nya delar av utbildningen släpps vid olika tillfällen. Ni hittar den här.

Barnkonventionen fyller 32

Barnkonventionen fyller 32 år idag. Barn och unga har rättigheter om att få en bra och trygg uppväxt och kunna bli lyssnade på och att vuxna måste ta barns upplevelser på allvar. Vad gör du för att se till så Barnkonventionen följs i din omgivning?

Stoppa mäns våld mot kvinnor!

Idag var jag på en demonstration mot mäns våld mot kvinnor. Det var en fin och bra stämning där alla kämpar för samma sak. Normer, attityder och machokultur är något vi tillsammans kan förändra. Det handlar om att titta på sig själv hur man är och beter sig, men också hur sin omgivning beter sig och att man säger ifrån mot dåligt beteende.

Det får vara nog nu kring våldet!

Mer bilder/videos här.

Normen bland män

Boken ”Brev till mannen” av Bianca Kronlöf handlar om normer, attityder och strukturer bland män. I boken vänder och vrider hon på problematiken kring varför samhället ser ut som det gör kring maskulinitet, könsroller, manligt, kvinnligt och våldet ifrån män. Den tydliggör på ett pedagogiskt och begripligt sätt hur vi agerar, hur vi ska agera istället och varför män inte tagit ansvar genom att ge exempel och även tydliggör saker som lätt missförstås av män. Hon tar upp alla delar som behövs för att förstå och förändra samhället, strukturen och attityderna som är precis dem sakerna jag själv försökt förmedla under alla år. Vi män har ett särskilt ansvar att agera och ta ansvar för att förändra strukturen.

Jag tycker att den här boken är så pass bra att den faktiskt kan vara utbildningsmaterial till skolor, främst högstadieelever och gymnasieelever. En perfekt bok att läsa på svenskan, för att sedan föra ett samtal om värdegrund i diskussionsgrupper. Det är ett enkelt sätt att baka in värdegrundsarbetet i undervisningen, som skolan är skyldig att jobba med.

Ni hittar boken här.

BUP går på knäna

Gång på gång rapporteras det i media om hur köerna på BUP (Barn och ungdomspsykiatriska) blir längre och längre, resurserna blir mindre och personal som inte orkar med. Jag blir inte förvånad och det här har jag varnat för länge. Det som är tragiskt i det här är att det är barn och unga som blir drabbade av att vuxna inte tar ansvar för de ungas psykiska ohälsa och det förebyggande arbetet som lyser med sin frånvaro. Det är mycket allvarligt och anmärkningsvärt! För ett tag sedan rapporterade dessutom Region Stockholm, att de skulle slå ihop olika BUP mottagningar från 16 till 9 enheter. Den här ekvationer kommer inte gå ihop och vi vet resultatet av det, att både de unga och de anställda drabbas hårt.

Överallt hör man om resurser, det finns inte pengar. Men varför tänker inte fler på att kostnaden blir högre om vi skjuter upp problem? Det måste kosta pengar att rädda liv och förebygga dessa saker, för konserverna av att vi inte tar tag i det är att det kostar ännu mer i längden och fler drabbas.

Samtidigt rapporterar BRIS att samtalen om psykisk ohälsa ökar år efter år och dem ser dessutom fler av allvarlig karaktär under kväll/nattetid. Vem ska fånga upp dessa unga?

Jag har samlat lite artiklar kring situationen på BUP:

Region Dalarna om långa köer, läs här.

Region Stockholm om att slå ihop enheter, läs här.

Hög personalomsättning i Ängelholm, läs här.

Region Sörmland om hög belastning på telefonköer, läs här.

Arbetsmiljön på BUP Sahlgrenska är dålig, läs här.

SVT:s sammanställning om BUP krisen, läs här.

Nu får det vara nog! Agera och ta ansvar!

Mitt barn blev skolskjutare

Jag har ett antal gånger tidigare tagit upp om skolskjutningar, dvs skolmassaker. Jag har då pratat om att det är vanligt att mobbning är en utav orsakerna till att någon genomför ett sådant dåd. En person har blivit mobbad under många år, skolan har inte agerat och eleverna slutar aldrig. Personen känner sig då sviken av vuxenvärlden och ser ingen annan lösning än att ”ta saken i egna händer” och då genomför en skolskjutning.

SVT har nu sänt en dokumentär om just skolskjutningar och i den återkommer temat mobbning som orsak till dåden. Ni kan se den dokumentären här.

Jag har tidigare gjort en lista på vad konsekvenserna av mobbning blir. Den listan kan ni läsa här.

Vi tände ljus för dem som dött i självmord

Igår var det Suicidpreventiva dagen, en dag då vi uppmärksammar det förebyggande arbetet kring självmord och minns dem vi förlorat i självmord. Det skedde ljusmanifestationer runt om i landet tex på Mariatorget i Stockholm där jag var. Där blev det tal, sång och minnesstund för anhöriga och för dem som kämpar för att förebygga självmord. Vi vet att det går att förebygga om man vågar prata, vågar fråga och framförallt lyssnar. Du kan göra skillnad i en människas liv!

Vi har ju tyvärr mycket kvar att jobba med i samhället kring detta, bland annat inom psykiatrin och andra myndigheter. Men även kring det här med att vara en medmänniska för andra och vi behöver lägga mer pengar på att just jobba förebyggande.

Det vardagliga samtalet gör skillnad

Dagens sommarprat hade Ullakarin Nyberg som pratade om vikten av det vardagliga samtalet för de som har mörka tankar och självmordstankar. Att ställa öppna frågor, reflektera, lyssna aktivt är det viktigaste för dessa personer som mår dåligt när man för ett samtal med dem. Det kan göra deras dag, det kan även göra att dem orkar kämpa lite till. Våga fråga och prata!

Ett viktigt ämne i dagens sommarprat i p1. Ni kan lyssna på den här.

Sommarprat om skolan

Idag Sommarpratade Sara Bruun i P1 om hur det är att vara lärare på skolor där man får möta komplexa problem som måste lösas. Hon berättar om hur vissa föräldrar hotar och pressar lärare, hur vissa elever är. Men hon lyfter väldigt mycket viktiga saker för att komma framåt i arbetet på skolor, bland annat hur man kan implementera (baka in) värdegrundsarbetet i den vardagliga undervisningen, hur viktigt det är att bygga relationer med eleverna, att vara tydlig och konsekvent men också vikten av att känna in klassen/grupperna så man vet vad exakt som behöver jobbas med i den specifika gruppen.

Ni kan lyssna på hennes sommarprat här.

Skolsystemet är ett komplex problem som jag nämnt tidigare, det är ett system där man helt behöver titta på hur grunden ser ut. Grunden bygger regeringen, huvudmän och skolledning. Efter det kan den enskilda skolans grund byggas med skolledning tillsammans med lärare och övrig personal.

Ett annat viktigt sommarprat som varit denna sommar är Mathilda Hofling som pratade om hur hon blev utsatt för sexuella övergrepp i tonåren och hur en del unga blir utsatta och sedan får någon form av psykisk ohälsa. Hennes sommarprat går att lyssna på här.

Konsekvenserna av pandemin

Nu börjar fler och fler rapporter och nyheter komma in kring konsekvenserna av pandemin för de unga. Nämligen den ökande psykiska ohälsan. Precis i början av pandemin berättade jag att vi skulle se effekterna när pandemin är över eller på väg ur pandemin. Jag sa att det är när pandemin är över de verkligen stora problem kommer uppstå. Nu ska samhället laga ihop det som blev kaos av pandemin, det är nu det stora arbetet börjar.

SVT och SR rapporterar om att BUP i de olika regionerna har fått ett stort ökat tryck, som man kan se är orsakat av pandemin. Även enligt BRIS har vi sett ett ökat tryck och Suicide Zero har varnat för att självmorden riskerar att öka när pandemin är över.

Nu krävs det att fler resurser sätts in för både elevhälsan på skolor och för andra myndigheter och organisationer som arbetar med detta. Men vi måste även jobba med det främjande/förebyggande arbetet samtidigt.

Nu är sommarlovet här för de unga

Sommarlovet har börjat för eleverna och det är många unga som kan andas ut lite. Men kanske inte fullt ut, då även många unga mår dåligt under sommaren. Psykisk ohälsa tar inte semester och kränkningar sker tyvärr inte bara i skolmiljö utan även via sociala medier.

BRIS fortsätter därför ha öppet dygnet runt, hela sommaren (och året). Under de hittills 3 månaderna som dem haft öppet på natten kan man se att det finns en hel del samtal med unga som har varit av allvarligare karaktär än vad man tänkte sig. Ångest, våld i hemmet och mörka tankar har varit några av sakerna. Man trodde även att det skulle vara högt tryck tidigt under natten för att sedan sjunka ju senare in på natten det blev, men man har sett att det varit högt tryck under större delen av nätterna oavsett tid. Det här är oroväckande, allvarligt och talar sitt tydliga språk hur illa det är för ungas situation.

Två uppmärksammade skolor

Inom loppet av 1 månad har vi nu kunnat se två skolor granskade av SVT, som handlar om hur skolorna brustit i det främjande/förebyggande arbetet gällande kränkningar, sexuella trakasserier, utanförskap, sexism, pennalism, mobbning, tystnadskultur och hur vuxna varit en del av jargongen/kulturen. Det är riktigt bra att det kommer fram hur det verkligen ser ut på skolor, men tro inte att dessa två skolor är unika. Tvärtom! Det här är tyvärr så pass vardagligt att många inte ens skulle reagera eller se det längre, för att det normaliseras in i kulturen. ”Vi såg ingenting, vi hörde inget, det här är helt nya uppgifter” säger man för att skylla ifrån sig, inte ta ansvar eller för att man själv är en del av kulturen.

Skola 1 handlar om sektliknande saker som förekommit på en skola i Järna, där man sorterat in barn i fack, favoriserat vissa elever, skapat utanförskap och låtit barn utsättas för en mängd obehagliga och farliga saker. Den dokumentären hittar ni här.

Skola 2 handlar om en gymnasieskola i Fagersta som med liknade beteenden och ageranden låtit elever fara illa på olika sätt. Där beskrivs pennalism, mobbning, kränkningar, sexism, vuxna som köper ut alkohol till eleverna, sexuella trakasserier och hur ansvariga för skolan ”inte visste om något” trots att elever hade påtalat konkreta saker (tystnadskultur). Den skolan fick tillslut tack och lov läggas ner. Dokumentären om den skolan hittar ni här.

Det som beskrivs i dessa dokumentärer är något jag beskrivit i många inlägg tidigare, fast om andra skolor runt om i landet. Jag har ju med åren samlat på mig en hel del erfarenheter och har nu fått en helhetsbild av varför detta kan fortsätta förekomma.

Men det här är något vi kan förändra, tillsammans! Just därför jag vill vara en del av att utveckla och förbättra elevhälsan på skolor.

Tv program i blåsväder

Just nu är det diskussioner om dokusåpor som Big Brother, Paradise Hotel och Ex on the beach. Det har skett sexuella övergrepp, sexuella trakasserier och våldtäkter i tv programmen. Det finns en anledning till varför jag valt att aldrig titta på dessa 3 program och det är den syn, norm och attityd som finns i dessa program. Det är verkligen inga program där det är bra förebilder som speglas och fokuset blir helt fel, nämligen på utseendefixering, festande, sex, utfrysning, kränkningar och allmänt dåligt beteende. Detta normaliseras genom att folk tittar utan att reflektera över vad de egentligen tittar på. Äntligen är debatten igång om vad dessa program skapar och vad som händer ”utan produktionens vetskap” (skitsnack), vi vet vad produktionens syfte är. Jag vet vad för typ av frågor som ställs när man försöker rekrytera deltagare. Man gömmer sig lätt genom att säga att tittarna vill ha den sortens program. Men frågan är snarare vad man skickar för signaler till de unga genom att utnyttja situationen. Vi behöver inte fler program som späder på dem samhällsproblem vi har kring normer, attityder och värderingar.

Läs mer här.

Attityder och normer kring mäns syn på kvinnor

BRIS rapport talar sitt tydliga språk

Den nya BRIS rapporten har släppts för kontakterna under 2020. Det var 31 497 kontakter som kom in till dem under 2020 via mail, chatt och telefon, vilket är 4 300 mer kontakter än året innan. Det är också rekord i antalet kontakter över tid hos BRIS. Ingen är väl egentligen förvånad av att psykisk ohälsa toppar även denna gång i ämne kring vad man hör av sig till dem om. Att pandemin orsakat ännu mer psykisk ohälsa är övertydligt i deras rapport, vilket inte heller är förvånade. De unga har hamnat i kläm under pandemin på olika sätt. bland annat dem som lever i socioekonomiska familjer, de som har föräldrar som bråkar och de som har särskilda behov i skolan. Distansundervisning, ovisshet och isolering har skapat mer ångest och nedstämdhet bland de unga.

När vuxna är oroliga för framtiden, känner ovisshet och svårt att hantera vardagen speglar detta av sig till dem unga. Vem ska dem prata med när skolan är stängd och inte kan gå till elevhälsan? De med särskilt stöd som är vana vid att få 1-1 undervisning eller anpassningar, hur ska dem nu få stödet under distansundervisning? Regeringen har missat denna gruppen av elever då man bara har fokuserat på elever som går i särskild undervisningsgrupp eller särskola som får vara kvar på skolan, men vi alla vet ju att elever med särskilt stöd finns i varje vanlig klass i alla skolor.

Läs hela BRIS årsrapport för 2020 här.

Observera stapeldiagrammet till vänster som visar ämnet psykisk ohälsa de senaste 5 åren, där ämnet gått upp 35% jämfört med tidigare år.

När ska tystnadskulturen försvinna?

Äntligen är problemet med tystnadskulturen i rampljuset ordentligt. För några veckor sedan gjorde Kalla fakta ett reportage om tystnadskultur inom polisen, nu är det Uppdrag Gransknings tur att ta upp ämnet men inom andra arbetsgivare. Det här problemet med tystnadskultur är så utbrett och stort problem att det måste jobbas med så det försvinner i samhället. Vi har alltså mängder med medarbetare på olika arbetsplatser runt om i landet som blir illa behandlade för att de påtalar om arbetsmiljöproblem, som varje medarbetare har rätt och skyldighet till att påpeka. Varje medarbetare har även rätt till en bra och sund arbetsmiljö på sin arbetsplats. Är sin arbetsgivare kommunen så har man även rätt till att uttala sig i media om problemen, om man redan försökt framföra kritiken till arbetsgivaren men inte fått gehör.

Rädslan av att påtala problem och brister kring arbetsmiljön just för att bli utsatt för repressalier är mycket stor och det här är ett stort problem, eftersom vi då har arbetsplatser som har dålig och osund arbetsmiljö. En arbetsgivare får inte utsätta en medarbetare för repressalier (bestraffning) för att man påtalat brister, ändå sker det här i en större utsträckning än vad man tror. Det kan vara att man blir omplacerad, utstött, blir ignorerad eller blir av med sin tjänst. Det här är alltså en form av kränkande särbehandling som arbetsgivare utför.

Nu när LAS lagen ses över och kommer förändras finns tyvärr en risk att tystnadskulturen blir ännu större.

I programmet får vi följa flera personer som blivit utsatta för repressalier. Ni kan se programmet här.

Strukturella fel och brister

Jag har gång på gång skrivit om hur jag menar att metoo rörelsen inte alls gjort så stort avtryck på samhället som många vill tro och påstår. Vi pratar om att det fortfarande finns strukturella fel och brister på arbetsplatser kring attityder, chargong och normer. Detta för att det sitter djupt rotad i machokultur, grupptryck, patriarkatet och vad som förväntas av oss för att inte anses som avvikande. Det räcker alltså inte med att ändra lite dokument och policyn på en arbetsplats, utan det krävs att man jobbar med just normer, attityder och värdegrund. Det här gäller även i övrigt i samhället och inte bara på arbetsplatser, tex på sociala medier.

Idag ”avslöjar” Kalla Fakta på Tv4 hur detta ser ut på arbetsplatser, de har granskat några fall inom Polisen där några tidigare medarbetare slagit larm kring sexuella trakasserier, sexism och att de efter det blivit utsatta för repressalier (konsekvenser för dem på arbetsplatsen) tex genom utfrysning och tystnadskultur där ingen backar upp en.

Att påpeka arbetsmiljöproblem på sin arbetsplats har man rätt till att göra, problemet är oftast att tystnadskulturen gör att man sällan får uppbackning av chefer eller kollegor och många är även oroliga för repressalier. Det kan också finnas ytterligare problem i form av att det är just en chef som utsätter. Repressalierna är en form av kränkande särbehandling/mobbning som enligt lag inte får förekomma. Med andra ord finns det mycket kvar att jobba med.

Ett tufft jullov för många unga

Idag släppte Bris information om hur samtalen till dem såg ut under julhelgen. 1438 samtal fick dem mellan 21 december till 6 januari, vilket är en 40% ökning jämfört med året innan. Mycket handlade om oro inom familjen kring bråk, alkohol och en annorlunda jul, men även nedstämdhet och ångest. Ni kan läsa en sammanfattning om julen på Bris här.

Att efterfrågan på samtal har ökat var ingen förvåning, vi vet alla att pandemin ger allvarliga konsekvenser oavsett ålder. De unga är oroliga för framtiden och känner ångest och många har svårt att hantera att skolan just nu är på distans. Att isoleras hemma med familjemedlemmar skapar också problem för många unga.

Men den stora frågan är, hur hanterar vi alla konsekvenser när pandemin är över? Vi har redan en psykiatri som är under all kritik, vi har besparingar i kommunerna och skolorna kring det mesta som har med förebyggande insatser att göra, vi har långa köer på BUP och de unga upplever att de sällan har någon vuxen att prata med. När ska politikerna prata mer om åtgärder kring konsekvenserna av pandemin? Det kan vi ju knappast börja göra när pandemin är över, då är vi ju redan mitt i det.

Blickar bakåt och framåt

När jag brukar blicka bakåt, brukar jag försöka se vad jag får med mig för erfarenhet som jag sedan kan använda framöver. Varje val jag gjort i mitt arbete och det jag gjort ideellt har alltid funnits en tanke och syfte bakom. Jag har aldrig gjort det i första hand för inkomsten, utan alltid i första hand för att kunna förändra, inspirera, och hjälpa/stödja våra barn och ungdomar och i andra hand förändra samhället som finns runtomkring oss. Det finns en hel del som jag tar med mig av den erfarenhet jag fått av 2020.

Nu blickar vi framåt mot 2021 där vi tyvärr kommer få en hel del utmaningar med konsekvenserna av pandemin (bla ökad psykisk ohälsa och arbetslöshet), men det kan göra oss starkare om vi satsar rätt. Mycket handlar om politiska och ekonomiska beslut, men vi kan även satsa rätt genom att bli ännu mer medmänniskor och ta hand om dem som finns omkring oss. Jag tror också att fler har lärt sig mer om ensamhet, både den ofrivilliga och den frivilla ensamheten som man kan använda sig av.

Under januari kommer jag påbörja en distanskurs på 50% om Feminism och global rättvisa, för att utöka min kompetens inom värdegrundsarbetet och de mänskliga rättigheterna.  

När ska vi satsa på de unga? Självmorden ökar bland de unga och vi ser att många fortsätter att fara illa på olika sätt och vi vet att samhället brister. En bra artikel om detta kan ni läsa här

Isolering på SIS ungdomshem

Förra inlägget handlade om bristen på HVB hem. Nu är det dags att granska SIS ungdomshem, även där finns det brister. Unga som mår psykiskt dåligt isoleras och får ingen hjälp/stöd på SIS ungdomshem. Egentligen ska dessa unga inte ens vara på dessa hem, men eftersom psykiatrin och samhället i övrigt brister gällande psykisk ohälsa bland unga så ser det ut såhär. Ni kan läsa en debattartikel om detta här.

Okunskapen är stor kring hur man ska bemöta och stödja dessa unga som mår dåligt. Ändå finns forskning och fakta som vem som helst kan ta del av för att få kunskapen om detta. Men man fortsätter välja att inte prioritera och satsar varken resurser eller engagemang på att förbättra det här.

Även en del BUP verksamheter granskas just nu av IVO, även där har unga isolerats och behandlats fel. Läs om det här.