Ungas beställning till samhället 2018

Idag har en rapport kring ungas psykiska hälsa lämnats in till Socialministern. Det är ett antal olika förslag på vad som regeringen bör göra för att öka den psykiska hälsan bland unga. Det handlar bland annat om att ge unga kunskap om psykisk ohälsa och hur man kan motverka den, en förbättrad elevhälsa där det ska jobbas närmare eleverna än vad det gör nu, låta de unga vara mer med och bestämma i samhället, mer närvarande vuxna osv. Ja, det mesta av det som står här på min sida i de över 810 inlägg som finns genom de 10 åren min hemsida funnits.

Vad rapporten ger i praktiken i samhället, återstår att se. Läs hela rapporten här.

Annonser

Hur personal agerar ute på skolgården

När jag gick i låg och mellanstadiet hade vi knappt personal ute på skolgården. Tyvärr är det vissa skolor än idag som inte har det. Men många skolor väljer att ha något som de kallar rastvakter, för min del väljer jag hellre ordet rastvärdar. De flesta tänker nog, vad bra att det finns personal ute på rasten, vilket det självklart är än ingen personal alls. Men det leder inte automatiskt till en bättre och tryggare rast för eleverna.

Men vad gör egentligen personalen ute på skolgården? Väldigt många skolor och personal har skapat ett fenomen med att stå i grupp och prata med varandra medan eleverna springer runt och umgås. Det kan stå 2-3 personal i en grupp och prata med varandra, större delen av rasten. Det mesta jag har sett under mina år när jag jobbat på skolor både som anställd och vikarie är upp till 5 personer i en grupp. Jag har även promenerat förbi skolor och ser hur personal står i grupp. Var ligger deras fokus, på eleverna eller på den som pratar i gruppen? En stor del av syftet med att ha personal ute på skolgården försvinner ju då, för vem är vi där och jobbar för? Jag förstår mig inte på vuxna som beter sig såhär. Är du förälder och har detta problemet på ditt barns skola? Ifrågasätt det och ge konstruktiv kritik! Är du personal, tänk efter en extra gång vad du egentligen gör när du är ute på skolgården och ta ett eget ansvar.

Att ha personal utspridd cirkulerande över hela skolgården, personal som aktivt umgås, pratar och leker med eleverna. Ger en betydligt större effekt, där det även skapas mer trygghet för eleverna. En del skolor väljer att ha olika ansvarsområden/zoner för att sprida ut personalen på ett bra sätt.

Vetenskapens värld om psykisk ohälsa

Igår sände SVT Vetenskapens Värld om psykiska ohälsa bland unga. Att den psykiska ohälsan bland unga ökar finns mycket statistik och undersökningar på, det är ett faktum. Men varför den ökar är väldigt osäkert och i programmet för man olika teorier. Det las mycket tid på att det skulle vara mobilerna som orsakat ökningen, men det fördes även resonemang om att mobilerna gör att man lättare kan prata om det och söka hjälp. Det finns forskning som visar att mobiler är en orsak, men det finns även forskning som visar att det inte skulle vara så. Dessa teorier är en väldigt förenklad bild av vad det egentligen handlar om och det är väldigt farligt att stirra sig blind på den bilden.

Ni som följt mig har ju läst att det är en rad andra orsaker till psykisk ohälsa. I programmet nämns om en förändrad livsvillkor och samhällsutveckling kring krav, presstationer, stress, skolan som förändrats tex genom det nya betygssystemet, hårdare arbetsmarknad osv. Frågar man de unga om mobiler så nämnder många om att det är lättare att prata om sina problem nu jämfört med förut innan sociala medier och mobiler.

I ett annat reportage ser man hur en skola jobbat med trygghet, trivsel och att få upp närvaron bland elever som varit länge hemma tex genom att göra det mer roligt och kreativt i undervisningen. En stark elevhälsa har även varit orsaken till framgångarna på skolan där man fångat upp elever, ser deras styrkor istället för att bara konstatera deras brister. En fritidsledare berättar hur viktigt det är att bygga relationer med eleverna som vuxen.

I studion efter reportagen intervjuades Kerstin Evelius som jobbar som Nationell samordnare psykisk hälsa berättar hur viktigt det är att det finns närvarande vuxna, att det lättare ska gå att få hjälp och att elevhälsan behöver förbättras.

Sammanfattningen blir alltså att allt jag pratat om i 10 år nu, blir mer och mer bekräftat ifrån många olika håll.

Debattinlägg om förebyggande arbete

Igår publicerade Nyheter24 min debattartikel om bristerna med det förebyggande arbetet (som knappt finns på skolor). När man skriver debattartiklar och skickar in till olika medier kräver de att det ska vara en viss längd på artiklarna, då de räknar antalet tecken. Därför var min artikel som publicerades tvungen att kortas ner.

Här kommer hela min artikel:

Skolornas elevhälsa går på knäna

År efter år ser vi statistik ifrån Skolinspektionen om antalet anmälningar om kränkningar och elever som inte får rätt stöd ökar. Många har diskuterat om att det skulle bero på att fler är medvetna om att det går att anmäla. Det är nu över 10 år sedan barn och elevombudet på Skolinspektionen startade. Vad beror det då på att antalet ökar? Det finns många andra anledningar till det. Skolorna har många led där det brister, ett utav dem är elevhälsan. Enligt skollagen ska alla skolor jobba med främjande och förebyggande arbetet, men varken rektorer eller elevhälsan har förutsättningarna till att lägga fokus på det. Idag hinner varken rektorer eller elevhälsan med, för att akuta ärenden äts upp av den tid man har. På många skolor har man anställt en kurator på 20 % (för att ekonomin inte räcker längre än så), en utav huvuduppgifterna hos en skolkurator ska vara främjande och förebyggande arbete. Men idag får en skolkurator i första hand jobba med akuta ärenden.

Jag har arbetat på 3 skolor som Socialpedagog och tillhört elevhälsan på alla de skolorna. Jag har en liknande kompetens som en skolkurator har och kan vara ett utmärkt sätt att jobba hand i hand med kuratorn. Jag skulle kunna fånga upp elever i tidigt skedde som har någon form av psykosocial svårighet, vägledda och stötta dem i det dagliga arbetet och jag skulle kunna jobba med främjande och förebyggande arbete tillsammans med en kurator och elevhälsoteamet. Jag skulle även kunna handleda personal kring dessa områden. Men på alla 3 skolorna har man använt mig till något helt annat, tex vara elevassistent till 1 elev, varit resurs i en enda klass och varit en extra person till fritids. I dag letar jag för fullt efter en skola som vill anställa Socialpedagog och använda mig till den kompetens jag har, men tyvärr utan några större resultat hittills.

Eleverna skriker efter att få rätt stöd, hjälp, bli lyssnade på och bli tagna på allvar. Föräldrarna kämpar stenhårt för att få skolorna att ta ansvar för vad de enligt skollagen är skyldiga till att ta ansvar för. Rektorerna ger personal arbetsuppgifter som personalen inte har kompetens för eller ger många arbetsuppgifter som egentligen är flera tjänster i en tjänst. Huvudmännen och friskolorna ger inte rektorerna förutsättningarna till att kunna följa skollagen då skolor får mindre resurser än vad som är logiskt. Elevhälsan kämpar stenhårt för att försöka få till så bra arbete som möjligt utefter vilka förutsättningar som ges. Alla skyller nu på varandra istället för att samarbeta. Eller så för man debatter om keps och mobilförbud, istället för att debattera om dessa problem. Vi alla har samma mål, att elever ska lyckas i skolan, få en trygg och bra skolgång.  Kommunikation, öppna frågor och tid till samverkan är några av nycklarna framåt.

Det som behövs nu är:

1 Huvudmän och friskolor måste kunna ge en tillräckligt stor budget som ska kunna räcka även till främjande och förebyggande arbete och inte bara till åtgärdande arbete. Allternativt att ha en egen budget för det främjande och förebyggande arbetet.

2. Elevhälsan måste kunna få förutsättningarna för att kunna fokusera på det främjande och förebyggande arbetet. Det kan man göra genom att anställa Socialpedagoger, beteendevetare och annan kompetens som är ute bland eleverna på ett övergripande sätt istället för bara riktade enskilda insatser.
3. Rektorer måste se till så all personal får fortbildning i saker som ingår i det främjande och förebyggande arbetet tex inom värdegrund, hur man ska på bästa sätt hantera kränkningar, psykisk ohälsa och mobbning, , samt hur man ska ge bra stöd till elever med NPF eller annan svårighet.
4. Skolor måste vara mer villiga att samarbeta med föräldrar genom att ställa öppna frågor, visa intresse samt hitta gemensamma lösningar. Istället för att isolera föräldrarna i arbetet.
5. Alla som arbetar med barn och unga måste ha ett barnperspektiv och bemöta dem genom att lyssna, inte döma och ställa öppna frågor. Ett dåligt bemötande kan försämra situationen för elever med NPF, psykosociala svårigheter eller psykisk ohälsa.
6. Vi behöver sluta fundera på kepsförbud, då detta tar energi ifrån betydligt viktigare debatter. En keps kan vara en mycket bra sak för elever med NPF eller andra svårigheter, då det kan skärma av omgivningen samt vara en trygghet.
7. Vi behöver prata mer om varför lärare och annan personal väljer andra yrken eller slutar. Att skolor inte hinner med det främjande och förebyggande arbetet är en stor del till varför vi har lärarbrist och kaos i skolorna.

Även BRIS rapport som kom ut 14 mars i år visar tydligt på att detta är något som måste prioriteras högre bland huvudmän, skolor, rektorer och politiker.

Jag som skrivit denna artikel heter Björn Hultman och jag är utbildad Socialpedagog, Behandlingspedagog och Ungdomscoach. Jag har arbetat med barn och unga kring mobbning och psykisk ohälsa i 10 år. Jag har mött många hundratalas tals unga som berättat hur deras trassliga skolgång ser ut, jag har hört många föräldrar som slår sig blodig mot skolor som inte vill eller har förutsättningar för att ge rätt stöd och hjälp. Jag har hört många pedagoger säga att de inte har kunskap eller förutsättningar för att kunna ge alla elever rätt stöd och hjälp. Jag har sett tydligt hur skolorna med åren försämrats inom alla dessa områden, men främst inom elevhälsan. Att det blivit såhär är knappast bara några få enskilda personers fel, utan detta är ett samhällsproblem som finns övergripande i de flesta kommuner. Det är hög tid att börja ta tag i detta, annars kommer vi se fler skolor som tvingas stänga och mer kaos kommer bryta ut.

Gemenskap och grupptryck

Att känna gemenskap är en känsla som kan driva personer väldigt långt. Grupptryck är ett utav dem sakerna som personer är beredda att gå in i för att känna gemenskap. Ett utav de mest lästa och populäraste inläggen av mig här på sidan är ett inlägg om just grupptryck. Rökning, alkohol, droger och val av kläder är några av de val folk gör pga grupptryck.

Tänk efter nu, vad har du gjort i grupp som du egentligen annars inte skulle göra? Har du hånat någon eller har du varit hejarklack i ett fysiskt bråk? Eller har du varit en som känt press att du måste dricka i ditt umgänge? Är det äkta vänner så accepterar dem dig precis som du är och för dem val du själv gör. Jag har mött många unga genom åren som berättar för mig vad som hänt när de umgås i grupp och som kommit efteråt till mig och berättat att de ångrar allt som hänt. Det kan vara att de är med och bidrar till hån och trakasserier av en eller flera personer, testat alkohol eller rökning med mera. Jag har då ställt öppna frågor kring hur de ser på sina vänner och på gruppen de umgås med, för att få dem att tänka bredare än vad de gjort hittills.

För att få en förändring på detta, är det just detta vi behöver diskutera med de unga i skolan. Om det inte finns några vuxna som kan vägleda och vara goda förebilder, så gör de unga egna val. Om vi dessutom inte synliggör dessa problem, så vet heller inte de unga om att de inte är ensamma i det. Om vi även som vuxna skäller och skyller på de unga för att det blivit såhär, så kommer vi inte komma framåt. Självklart ska man som vuxen göra en tydlig markering, men att ställa öppna frågor och försöka förstå helheten gör att vi kommer framåt.

Bris rapport, nätverksträff och medlemsmöte

Idag har Bris årsrapport släppts för kontakterna som var under 2017. Självklart fortsätter psykisk ohälsa (36%) toppa statistiken kring varför man kontaktar Bris. Det är inte speciellt mycket nytt som kommer fram, jämfört med allt det jag redan varnat och snackat om i många år nu. Det framkommer att press, stress och krav ifrån skolan försämrar måendet för de unga, att elevhälsan jobbar mer med akuta ärenden än om att främja/förebygga. Det blir också tydligt hur olik skolorna är och att elevhälsan är lågprioriterad genom att personalen har för mycket att göra och har för liten tjänst. Antalet unga som har självmordstankar och har självskadebeteende har ökat i kontakterna till Bris.

Rapporten sammanfattar egentligen i stora drag att samhällsinsatserna för barn och unga idag har många brister. Socialtjänst som inte tar tillräckligt med ansvar, de har inte tillräckligt med resurser, personalomsättningen är hög och de unga som upplever att socialtjänsten inte lyssnar, föräldrar som inte får rätt stöd i att ge sina barn hjälp, långa köer till bup osv. Rapporten kan ni ladda ner här. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag har det även vart nätverksträff som arrangeras av Bris 2 gånger per år. Det började med att Magnus, generalsekreterare pratade om årets rapport. Där fokuset låg på kopplingen mellan skolan och den ökade psykiska ohälsan. Av alla kontakter som kom in till Bris 2017 som handlade om psykisk ohälsa gick många att koppla till skolan.

Efter Magnus pratade så var det dags att nätverka/mingla. Jag hamnade med ett gäng kvinnor där vi diskuterade en del om samverkan, bemötande, att lärare inte hinner med, att kuratorer jobbar för lite procent, vi diskuterade även om att en del vuxna väljer att blunda medan andra vuxna får ta mycket ansvar. Det var en intressant diskussion vi hade, någon var kurator, någon var förstelärare som hade kompetens inom värdegrundsfrågor. Jag pratade om att det sällan finns någon vuxen som ser helheten kring de unga och att bemötande och upptäcka tidiga tecken måste läraren ha kompetens för, för att sedan slussa vidare till elevhälsan.

Efter minglet så var det dags för paneldebatt med politiker. Där diskuterades om barnkonventionen ska bli lag, att fler insatser behövs i tidigt skede osv. Helt enkelt de vanliga diskussionerna som politiker för, men man har sällan några konkreta lösningar, vilket även skiljer partierna åt kring lösningar.

Ikväll är det årsmöte på Bris.

Seminarium om psykisk ohälsa

Idag har jag varit på ett seminarium om ungas psykiska ohälsa under skoltiden, som arrangerades av Hjärnkoll. Det var ett 2 timmar långt seminarium där 6 unga vuxna medverkade i och pratade om sina egna erfarenheter av att ha en eller flera psykiska diagnoser. Innan det var det lite kunskap om varför unga skolkar och är frånvarande ifrån skolan och om Hjärnkolls projekt om att besöka 50 skolor i Stockholm för att sprida kunskapen om ämnet. Under de 2 timmarna nämndes ingenting nytt för min del, än det jag redan har kunskap och erfarenhet av. Men det var intressant att lyssna på deras berättelser och bra med projektet. Vi behöver ju definitivt prata mer om psykisk ohälsa i skolorna, precis som jag tjatat om i många år nu.

Det var många som lyssnade på seminariet. över 300 och vad jag förstod så var skolpersonal och personer i elevhälsan inbjudna. I slutet blev det frågor och diskussion. Tyvärr fokuserades det inte så mycket om att förstärka elevhälsan, för det är ju ett utav problemen till varför det ser ut såhär. Det var en skolsköterska som frågade om de unga skulle våga/vilja söka hjälp själv till elevhälsan. Svaret ifrån de unga var lite olika, men många skulle inte våga och en nämnde att personalen i elevhälsan är ju där så sällan. Det är ju precis det här jag pratar om, personalen i elevhälsan jobbar för lite % och att få vuxna bygger relationer med eleverna för att få eleverna att sedan våga söka hjälp. Under hela seminariet blev jag mer och mer frustrerad över att jag har den kompetensen som behövs, men som inte efterfrågas för att elevhälsan är lågprioriterad.

Projektet kan ni läsa mer om här.