Attitydförändring hos män krävs 2018

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Välkommen 2018

Under 2017 har psykisk ohälsa fått mer utrymme och fokus. BRIS kom i början av året ut med en stor rapport, där de bland annat ville få fram att BUP behöver bli bättre samt att barn och unga slussas mellan olika myndigheter utan att någon riktigt har helheten. Vi fick även information av regeringen att det ska läggas mer pengar på psykisk ohälsa, bland annat till BUP och psykiatrin samt elevhälsan. Hur de pengarna kommer användas i de olika myndigheterna återstår att se, eftersom det är upp till landsting och kommuner.

Under hösten startade även organisationen SHEDO upp en chatt för de med självskadebeteende för att få hjälp/stöd/vägledning. Organisationen Suicide Zero har under året presenterat två nya ambassadörer (Magnus Skogsberg och Richard Magyar). Vi får heller inte glömma den fantastiska dokumentärserie SVT gjorde om självmord, ”30 liv i veckan” som faktiskt även vann en kristall. Helt enkelt har psykisk ohälsa legat i fokus under året, precis som jag för exakt 1 år sedan skrev/önskade att fokuset skulle ligga.

Under året har även fokuset legat på hur tjejer/kvinnor blir illa behandlade av män. Vilket både hör ihop med mänskliga rättigheter, värdegrundsfrågor, normer och attityder. Vi får heller inte glömma det terrordåd Sverige drabbades av i april, som även det går att koppla till dessa ämnen. För mig var det en tidsfråga innan en sådan sak skulle ske, med tanke på hur lite förebyggande arbete det görs i samhället. Det har även diskuterats en hel del om boken ”Omgiven av idioter” som handlar just om sådana saker som jag jobbar med, gruppdynamik, människors olikheter och beteenden.

Personligen har jag jobbat på två skolor under året, där båda skolorna lät mig gå för att vi inte kunde komma överens om hur man skulle jobba med eleverna och man ansåg att jag fokuserade på ”fel”saker. Vilket även talar en hel del om hur illa ställt det är på skolor. Jag har gjort lite intressanta volontäruppdrag för BRIS och även var med på deras kongress som regionombud.  Jag har varit med i valberedningen för Suicide Zero. Jag avslutade året med att skapa en ny logga och tröja, för framtidens arbete.

Vad behöver vi fokusera på under 2018? Det behöver skapas rutiner på arbetsplatser och skolor kring metoo, men störst fokus behöver ligga på attitydförändring kring det. Elevhälsan behöver ta mer plats på skolor och utöka kompetensområden som sällan finns. Kurator tjänsterna behöver ökas i % om vi överhuvudtaget ska kunna klara av bristerna på skolorna. Det behövs hållas utbildningar i bemötande för personal som jobbar med barn och unga. Skolorna måste göra mer utrymme för värdegrundsfrågor och förebyggande arbete, som det även enligt skollagen står att de ska göra. Det räcker inte med en temadag per läsår eller liknade, det måste finnas med i tanken varje vecka på olika sätt. Fokuset behöver även ligga mer på feministiska frågor, då det faktiskt är pinsamt hur lite samhället kommit kring jämlikhet.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Normer och fördomar i samhället

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

Allting har ett slut och erfarenheterna byggs på

Nu har jag avslutat min anställning på min 3e skola, som socialpedagog. Ytterligare en skola där jag trodde/fick höra att jag skulle jobba med psykosociala problem, främjande/förebyggande, sociala svårigheter, trygghet och värdegrundsfrågor. Men i själva verket ville man ha något helt annat (tex elevassistent) och ville inte lyfta på locket och börja jobba med de sakerna. Intressant att exakt samma mönster upprepas på 3 olika skolor helt oberoende av varandra. Att stånga sig blodig för att försöka få personal och skola att inse/förstå, medan elever och jag förstår är inte lönsamt i längden. Men det finns dock en skola som jag hade praktik på som jobbar precis så som jag tänker en socialpedagog ska göra.

Men vad beror detta på att samma mönster upprepas? Att skolor inte förstår vad en socialpedagog har för kompetens och arbetsområden kan vara ett utav svaren, men argumentet sägs då emot genom att skolorna inte ens visat intresse för att ta reda på det. Ett annat svar skulle kunna vara att man vill att det ska se bra ut utåt genom att säga att man har socialpedagoger som ska jobba med förebyggande och psykosociala problem, men låter dem arbeta med något helt annat. Ytterligare ett svar skulle kunna vara att man har velat jobba med problemen, men insett genom tidens gång vilket stort arbete det är och har då backat i dem arbetsuppgifterna. Att man även fördelar resurser/personer fel verkar vara ett systematiskt fel på skolor. Att jag av rektorer blivit uppmanad att vara tyst om bristerna på skolorna har även varit ett återkommande problem. Men sen är det ju faktiskt så att det finns forskning som visar på att det är svårt att komma in som person med ett ”nytt” tankesätt på en skola.

Hur som helst så har i slutändan eleverna drabbats av skolornas passiva handlande i denna fråga. Det är det som gör skolornas handlande helt oförsvarbart. Men min erfarenhet byggs på mer och mer för varje skola jag jobbat på. Jag kliver fler och fler steg framåt i både tankesätt och arbetssätt, medan skolor står och stampar på samma ställe. Det gör att mitt försprång är så stort att det är väldigt svårt att förhålla sig till det. Mitt i allt detta så har vi elever/unga som mår sämre och sämre för att samhället inte jobbar med dessa frågor. Kort sagt, ekvationen går inte ihop.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vågen fortsätter

Ingen har ju undgått MeToo vågen som just nu är i Sverige och i andra delar av världen. Det har nu gått ett par månader och vågen fortsätter och blir ännu större ju mer tiden går. Jag som feminist tycker såklart det som händer är fantastiskt. Person efter person tvingas avgå ifrån sina tjänster, kvinnor efter kvinnor vågar starkare berätta sina upplevelser och tankar kring patriarkatet, sexuella trakasserier och övergrepp samt denna maktstruktur som finns i samhället.

Men vad händer egentligen efteråt på de verksamheter där folk tvingats avgå? Vi hör gång på gång chefer som säger ”vi har nolltolerans mot sexuella trakasserier och kränkningar” och ”vi har tydliga policy kring detta”. Jaha och? Uppenbarligen har ju ”nolltoleransen” och ”policy” inte hjälpt ett dugg tidigare. Så vad exakt är det man gör mer efter dessa avgångar? Ger man extra utbildningar till personalen, ger man mer tid för att skapa en starkare personalgrupp och värdegrundsfrågor, skapar man en särskild grupp inom verksamheten för att utreda och ta hand om dessa saker? Eller nöjer man sig med att titta över sina dokument kring policy ytterligare en gång, för att sätta in policyn i en pärm igen? Vad gör man med dem chefer som finns i verksamheterna som själva är bidragande orsaken till att klimatet/attityden fortsätter? Vad händer hemma hos de kvinnor som blir utsatta av sina män?

Jag har enda sedan jag började arbeta med dessa frågor (2008) pratat om att man måste titta över sitt eget beteende. Göra en självreflektion över vad man säger, gör och signalerar till andra människor. För ett par veckor sedan fick jag lite kommentarer ifrån elever ”Blir du aldrig arg Björn” eller ”Svär du aldrig”, klart jag blir arg jag är ingen robot. Däremot väljer jag vid vilka tillfällen jag låter aggressiviteten ta utlopp.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Elever är pjäser i ett spel

Igår ringde Nyhetsmorgon mig och ville kolla med mig vad jag anser om att mobbare eller de utsatta får byta skola/klass. De ville även kolla med mig om jag kunde medverka och prata om detta idag, vilket jag kunde. Men de meddelade senare att de hade tillräckligt med folk till inslaget som sändes idag.

Tv4 hade gjort en undersökning där det visade sig att det är mer än dubbelt så vanligt att det är de utsatta som får flytta på sig, jämfört med de som mobbar. Vem är förvånad kring de resultaten egentligen? Inslaget blev klart och tydligt, det är det förebyggande arbetet som ska ligga i fokus och inte flytta på personer/problemen. Redan 2009 satt jag i direktsändning med Björklund och pratade om att ingen ska flytta på sig. Man sitter alltså 2017 och diskuterar exakt samma fråga, det är så pinsamt och frustrerande att se hur vi står stilla gällande detta ämnet.

Man låter elever vara pjäser som flyttas i ett spel, där spelet är ett samhällsproblem. Det är spelet som är problemet, inte pjäserna.

Här ser ni inslaget ifrån imorse.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Hur man bemöter unga

Gång på gång har jag nämnt detta problem som fortfarande är så stort problem för de unga.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar