När jag gick i låg och mellanstadiet hade vi knappt personal ute på skolgården. Tyvärr är det vissa skolor än idag som inte har det. Men många skolor väljer att ha något som de kallar rastvakter, för min del väljer jag hellre ordet rastvärdar. De flesta tänker nog, vad bra att det finns personal ute på rasten, vilket det självklart är än ingen personal alls. Men det leder inte automatiskt till en bättre och tryggare rast för eleverna.
Men vad gör egentligen personalen ute på skolgården? Väldigt många skolor och personal har skapat ett fenomen med att stå i grupp och prata med varandra medan eleverna springer runt och umgås. Det kan stå 2-3 personal i en grupp och prata med varandra, större delen av rasten. Det mesta jag har sett under mina år när jag jobbat på skolor både som anställd och vikarie är upp till 5 personer i en grupp. Jag har även promenerat förbi skolor och ser hur personal står i grupp. Var ligger deras fokus, på eleverna eller på den som pratar i gruppen? En stor del av syftet med att ha personal ute på skolgården försvinner ju då, för vem är vi där och jobbar för? Jag förstår mig inte på vuxna som beter sig såhär. Är du förälder och har detta problemet på ditt barns skola? Ifrågasätt det och ge konstruktiv kritik! Är du personal, tänk efter en extra gång vad du egentligen gör när du är ute på skolgården och ta ett eget ansvar.
Att ha personal utspridd cirkulerande över hela skolgården, personal som aktivt umgås, pratar och leker med eleverna. Ger en betydligt större effekt, där det även skapas mer trygghet för eleverna. En del skolor väljer att ha olika ansvarsområden/zoner för att sprida ut personalen på ett bra sätt.
mobbning och psykisk ohälsa bland unga 