I Ekot idag kan man höra hur skolor börjar mer och mer överväga passerkort, övervakningskameror och väktare på skolor. Då har man fortfarande inte förstått ett dugg av vad det handlar om för att minska och stoppa våld och oroligheter på skolor. Jag blir inte längre förvånad över hur diskussionerna går gällande skolor längre, men hur sjutton tänker man när man överväger att ta in väktare? Är det verkligen det samhället vi vill ha, där fler och fler övervakas med ”säkerhetspersoner”?
Om vi istället ersätter väktare med lärare och annan personal som är ute mer bland eleverna och bygger relationer, ute på skolgårdarna, korridorer, omklädningsrum osv. Så kommer vi märka mer skillnad. Om vi även på det lägger på mer arbete kring värdegrundsfrågor och andra främjande/förebyggande åtgärder som skolorna enligt skollagen är skyldiga att jobba med, så kommer vi även se skillnad. Om vi ovanpå det involverar eleverna ännu mer i delaktighet i vad som händer och ska jobbas med kring eleverna själva. Delaktighet betyder inte att de alltid ska bestämma och få rätt, men att de ska få möjligheten att påverka och uttrycka sin åsikt/mening som de enligt barnkonventionen har rätt till. Skolorna kommer gräva sin egen grav om man fortfarande tänker kortsiktiga ”lösningar”.
mobbning och psykisk ohälsa bland unga 