Allting har ett slut och erfarenheterna byggs på

Nu har jag avslutat min anställning på min 3e skola, som socialpedagog. Ytterligare en skola där jag trodde/fick höra att jag skulle jobba med psykosociala problem, främjande/förebyggande, sociala svårigheter, trygghet och värdegrundsfrågor. Men i själva verket ville man ha något helt annat (tex elevassistent) och ville inte lyfta på locket och börja jobba med de sakerna. Intressant att exakt samma mönster upprepas på 3 olika skolor helt oberoende av varandra. Att stånga sig blodig för att försöka få personal och skola att inse/förstå, medan elever och jag förstår är inte lönsamt i längden. Men det finns dock en skola som jag hade praktik på som jobbar precis så som jag tänker en socialpedagog ska göra.

Men vad beror detta på att samma mönster upprepas? Att skolor inte förstår vad en socialpedagog har för kompetens och arbetsområden kan vara ett utav svaren, men argumentet sägs då emot genom att skolorna inte ens visat intresse för att ta reda på det. Ett annat svar skulle kunna vara att man vill att det ska se bra ut utåt genom att säga att man har socialpedagoger som ska jobba med förebyggande och psykosociala problem, men låter dem arbeta med något helt annat. Ytterligare ett svar skulle kunna vara att man har velat jobba med problemen, men insett genom tidens gång vilket stort arbete det är och har då backat i dem arbetsuppgifterna. Att man även fördelar resurser/personer fel verkar vara ett systematiskt fel på skolor. Att jag av rektorer blivit uppmanad att vara tyst om bristerna på skolorna har även varit ett återkommande problem. Men sen är det ju faktiskt så att det finns forskning som visar på att det är svårt att komma in som person med ett ”nytt” tankesätt på en skola.

Hur som helst så har i slutändan eleverna drabbats av skolornas passiva handlande i denna fråga. Det är det som gör skolornas handlande helt oförsvarbart. Men min erfarenhet byggs på mer och mer för varje skola jag jobbat på. Jag kliver fler och fler steg framåt i både tankesätt och arbetssätt, medan skolor står och stampar på samma ställe. Det gör att mitt försprång är så stort att det är väldigt svårt att förhålla sig till det. Mitt i allt detta så har vi elever/unga som mår sämre och sämre för att samhället inte jobbar med dessa frågor. Kort sagt, ekvationen går inte ihop.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s