Det som har varit svårast för mig under de 2 senaste skolorna jag jobbat på, det är att jag alltid ligger en eller ett par steg före resten av kollegorna kring elever. Jag ser, vet och förstår vad som kommer hända eleven eller situationen om man inte jobbar på det. Det svåraste för mig då är att det i de flesta fall så har kollegor ignorerat, valt att inte lyssna eller inte inser det jag försökt uttrycka mig till mina kollegor om eleven. Vilket i sin tur gör att min kompetens kring detta inte tas tillvara på. Gång på gång har jag kämpat för att få kollegorna att förstå, gång på gång har jag under tiden blivit ifrågasatt och nedvärderad kring den kompetens jag besitter. Sen inträffar det jag varnande för och då i bästa fall börjar man agera, men då har det oftast gått alldeles för långt. Varför inte använda sig av min kompetens? Varför detta ständiga ifrågasättande kring vad jag kan? Varför ser man inte mig som en styrka i ett arbetslag? Varför göra misstagen i onödan? Det är oerhört jobbigt att se saker, som andra inte ser och inte blir tagen på allvar kring det. Detta handlar inte om att slå mig för bröstet, det handlar om att använda varandras styrkor i ett arbetslag.
Läs forskaren Hélène Jenvéns studie kring hur lärarnas kollegiala lojalitet påverkar resultaten på en skola.
Fantastiskt bra skrivet!
Vill kollegor och skolledning förstå?
Glad påsk hälsar Béatrice
Tack! Nej, de vill inte inse, lyssna och förstå. Precis som jag skrev i inlägget.