Lågprioriterat yrke, men ack så viktigt

I fredags när jag kom till jobbet fick jag en chock och oväntat besked. Den nya rektorn (som bara jobbat 2 veckor) på skolan tog in mig på ett samtal. Ett samtal som jag trodde skulle handla om att rektorn ville veta mer om mina kompetenser och vad jag kan bidra med på skolan, istället handlade om att jag blev uppsagd med omedelbar verkan på grund av ekonomiska skäl. Överrumplad, besviken, ledsen, sviken, frustrerad och förvånad fick jag packa ihop mina saker och gå, för gott. Mina kollegor han inte ens få beskedet innan jag hade lämnat skolan. Helt sjuk situation.

På skolan hamnade jag i en väldigt märklig situation, där elever hade en riktigt illa attityd och beteende mot mig. Elever som puffade bort mig när jag var i närheten, elever som lägger kommentarer som ”ingen tycker om dig”, elever som vägrar prata med mig när jag ska ta hand om incidenter, elever som hotar med att slå mig, elever som tittar snett på mig och elever som redan dömt ut mig innan de ens lärde känna mig. Det fanns helt enkelt noll respekt mot mig. Det jag då trodde och önskade var att ledning och kollegor skulle backa upp mig, skulle markera och sätta ner foten mot eleverna att det är oacceptabelt beteende. Istället blir jag erbjuden att förflyttas från högstadiet till lågstadiet, vilket jag sa ifrån om. Jag var tydlig med att jag inte har gjort något fel och indirekt säger vi till eleverna att det är okej att fortsätta med deras beteende. Jag känner mig då tvingad att hitta lösningar själv och föreslår att jag ska börja hålla samlingar om värdegrundsfrågor med diskussionsövningar, för att få en annan roll på skolan. Det han jag bara köra i knappt 2 veckor, innan jag blev uppsagd.

Summan av allt detta, återigen blir allt jag pratat om och jobbat med sedan 2009 bekräftat. Skolorna är under all kritik riktigt illa ute, där det främjande/förebyggande arbetet inte finns alls i de flesta skolorna. Det är ett lågprioriterat yrke jag håller på med, men som egentligen skulle behöva finnas på varenda skola. Den hårda sanningen drabbar tusentals elever som blir utsatta och går utan hjälp, stöd och inte har någon vuxen att vända sig till, som i sin tur leder till ökad psykisk ohälsa i samhället.

16 mars börjar säsong 2 av Morgans mission på SVT, denna gång om mobbning och kränkningar på arbetsplatser. Vi måste alltid börja med oss vuxna, om vi ska få en förändring bland de unga.

Detta inlägg publicerades i Uncategorized och märktes , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s