Ensamheten som äter upp själen

Jag har för ett par år sedan berättat om ofrivillig ensamhet. Ett ämne som en del inte verkar förstå hur allvarligt det är för hälsan. Att känna känslan av att man inte har riktiga vänner, att sitta hemma helger utan att ha någon som man kan umgås med, att aldrig bli bortbjuden på fester/kalas, att inse att inga av ens kontakter har tid eller prioriterar att ses, att aldrig få det där sms:et som kan vara så avgörande ”hur mår du?”. Känslorna och situationerna är många. Jag har lyssnat på många unga som upplever dessa känslor och tankar. Alla berättelser är unika på sitt sätt, men det gemensamma för alla är att ytterst få tas på allvar när man berättar om ensamhetskänslorna för andra. Det sägs att den ofrivilliga ensamheten är farligare för hälsan än att röka. Problemet är vanligare än vad vi kan tro, för detta är inget man pratar öppet om att man är ofrivilligt ensam. Sverige är ett individualistiskt land där man även generellt har mycket saker man ska hinna med på dagarna. Alla har heller inte samma förutsättningar till att tex hitta en partner då utseendefixering och andra egenskaper kan göra att man är utesluten som person.

Vi börjar närma oss jul och nyår, två av de största högtiderna på året där ensamheten verkligen sätts på prov. Det är inte en självklarhet att man har någon att fira jul med, kanske ens släktingar inte vill ha något med en att göra, kanske ens partner gått bort eller ens föräldrar hatar en, kanske man ger julklappar till många men aldrig får själv. Under de senaste åren har BRIS slagit rekord i antalet barn och unga som kontaktar dem under julen. Det är en period som tyvärr upplevs av allt för många som en jobbig period. En bra artikel om ensamhet och jul kan du läsa här.

I Malou Efter 10 denna vecka är temat just ofrivillig ensamhet. Jag känner igen mig i mycket av det som tas upp och även kring vad andra berättar för mig. De två första inslagen kan du se här och här.

I min diktbok ”När ensamheten hälsar på” har jag samlat dikter kring ensamhet, som jag har skrivit själv. Här är en utav dikterna:

Jag saknar dig, som ger mig lycka.
Jag saknar dig, som viskar “jag finns alltid hos dig” i mitt öra.
Jag saknar dig, som ger mig liv igen.
Jag saknar dig, som jag kan lita på.
Jag saknar dig, som ger mig mening till livet.
Jag saknar dig, som kan hålla min hand när det behövs.
Jag saknar dig, som ger mig hårda kramar.
Jag saknar dig, som kan hindra mina tårar ifrån att falla.
Jag saknar någon, som inte finns.

Men vi kan tillsammans bryta denna ensamhet som finns i samhället. Det är vi som kan förändra och göra skillnad. Kanske du hjälper någon genom att skicka ett sms till den, en inbjudan till fest eller ställer frågan om att ta en fika. Ögonkontakt med någon som sitter ensam brukar ha en stor effekt, då man blir sedd och känner sig värdefull. Förra året arrangerande Föreningen Tilia en mini julafton till ungdomar som vill och behöver känna gemenskap.

Annons