Vi får inte glömma

För andra året i rad testade jag att auktionera ut min föreläsning till förmån för Musikhjälpen. Det blev en repris på förra årets resultat, nämligen en stor fet flopp. Det är skamligt att få ett sådant resultat, när man erbjuder sig att resa för egna pengar och dessutom föreläsa utan att jag själv skulle få betalt. Det är skamligt för de eleverna som har verkligen behov av mitt stöd ute i skolorna, det är även en förlust för samhället. Denna gång hade jag dessutom Claes som jag skulle föreläsa tillsammans med. Jag borde ha lyssnat på mitt hjärta, som sa att det inte skulle gå bättre i år. Men jag gav inte upp, jag gav det en ny chans. Jag vill ut i samhället för att sprida kunskapen om hur vi kan få en tryggare skola, fri ifrån kränkningar och utanförskap samt hur vi kan minska den psykiska ohälsan. Men jag blir hela tiden motarbetad. Vi är så duktiga på att skänka pengar till andra länder som har det svårt, men vårt eget lands problem vill vi inte se.

Det är dags för mig att summera 2013, som när jag tänker efter varit mycket arbete i det tysta pga skolornas ointresse och ett beslut om att sluta föreläsa. Jag har haft besök på totalt 7 skolor, det märkliga är att jag besökte fler skolor under hösten, trots att jag i våras meddelade om att jag inte skulle föreläsa under hösten. I år fick jag äntligen medverka i Nyhetsmorgon igen, men tyvärr har media alltid en förmåga att fortfarande sätta in mig i fd offerrollen istället för att se mig som en som jobbar aktivt med att förebygga ämnet. Det gjorde att jag inte alls fick fram det jag hade att säga och blev inte speciellt nöjd med sändningen. I somras besökte jag även Almedalen, för att diskutera om nätmobbning arrangerades av BRIS. I år har jag fått fler mail än tidigare år ifrån elever som handlar om att de gör projektarbete kring mobbning. Det tycker jag ändå är hoppfullt och ett bevis på att eleverna vill att skolorna jobbar mer kring värdegrund, kränkningar och trivsel. Under hösten hade jag även ett möte på BRIS kring det kommande volontärarbetet jag kommer ha och jag har även blivit en stödjare inom Shedo.

Det är snart jul, vilket betyder att det är många barn där ute i landet som har oro. Vi får inte glömma bort de barn som lever med alkoholiserade föräldrar, kanske lever med dålig ekonomi eller dessutom har föräldrar som blir våldsamma vid sådana högtider. Jul och nyår är den perioden det begås flest självmord under hela året, vilket vi också ska ha i åtanke. Det är många som mår psykiskt dåligt under denna period, eftersom det är så mycket sociala krav som ställs, man ska umgås, vara glad, få julklappar, träffa släkten osv. Dessa personer gäller att våga se och lyssna på. Vi får aldrig svika dessa ifrån att få stöd och hjälp, som de har rätt att få.

Vill ni mig något kan ni alltid kontakta mig på motmobbning@gmail.com eller på twitter: @bjornhultman instagram: bjornhultman88 eller skriv en kommentar här. Önskar er en god jul och gott nytt valår. Då har vi äntligen chansen att få bort Björklund ifrån skolmakten!

Annons
Detta inlägg publicerades i Uncategorized och märktes , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Vi får inte glömma

  1. Claes. Jenninger skriver:

    Tack för allt fint och angeläget du skriver! Att du håller dig med en egen blogg, det är mer än jag satsat på. Och du är ju faktiskt framgångsrik. Har många läsare och följare. Det är lätt att misströsta när man arbetar med att väcka sådan viktig opinion, men desto viktigare att se tillbaka på framgångarna också. Du är en uppmärksammad och uppskattad föreläsare, Björn! Och så glömde du att du blev inbjuden till Almedalen i somras. Det är inte vem som helst som blir det! Jag gillar den här meningen: ”Jag vill ut i samhället för att sprida kunskapen om hur vi kan få en tryggare skola, fri ifrån kränkningar och utanförskap samt hur vi kan minska den psykiska ohälsan. Men jag blir hela tiden motarbetad.” Men den sista delen gillar jag inte. När vi arbetar med information och påverkan konkurrerar vi med Felix, Volvo, HM, Gina Tricot, Clas Olsson, Vingresor, Aftonbladet, Lindt praliner, Sverigedemokraterna, Paradise hotel och allt vad det nu kan heta, som inte betyder något viktigt alls för människor, men som brer ut sig och blockerar nästan all tid för människornas tankar och sinnen. Jag håller inte med om att någon motarbetar oss. Det är upp till oss själva att göra vårt jobb oavsett de dåliga förutsättningarna för en röst som ropar i öknen.
    Om vi i stället ser på betydelsen av det vi gör, finns det otroligt många som påverkats av det vi talar om. Jag uppfattar det som om att de människor jag kommer i kontakt med väldigt ofta är tacksamma för att de hittat någon att tala med, någon som kan och känner till vad som kan hända ett barn i en skola. Ofta sitter de i en situation där de förtryckts av okunniga och auktoritära människor som saknar empati och vilja att hjälpa. Det ger mig kraft att fortsätta. Jag behövs. Du behövs. för innerst inne vet människor vad som är viktigt i livet. Men de orkar inte lyssna och ta till sig så jobbiga saker som ”mobbning” och ”självmord” mitt i den vardag som de intensivt försöker göra så glättig som möjligt för att orka till nästa dag.
    Jag tror att det är mycket viktigt att fundera över hur man ska arbeta för att komma i den situationen att få fram sin kunskap, sin information, så att människor lyssnar. Jag har valt att skriva en bok, du erbjuder fantastiska föreläsningar direkt till ungdomar. Vi är bra på olika saker. Även om vi blir besvikna och tappar sugen efter så mycket jobb, kan också motgångarna skapa nya möjligheter. Tror det skulle vara bra att träffas och ha gott om tid att fundera vidare tillsammans hur man ska lösa det.
    God jul Björn! Ett nytt 2014 väntar bakom hörnet!
    Claes

    • Björn Hultman skriver:

      Tack Claes för din fina kommentar, det är skönt att veta att du alltid finns bakom mig i det vi båda håller på med. Jo, jag anser att de rektorer som väljer att inte bjuda in och få kunskapen, motarbetar oss för att kunna sprida det. Om ingen bjuder in mig, hur ska jag då kunna nå ut med kunskapen? Då får jag ju inte ens chansen. Du minns ju även rektorn som ville avbryta föreläsningen, eftersom jag var ett hot mot deras dåvarande arbete med ämnet. Jag skulle ju göra det jag var bra på, att berätta min bakgrund och inte sprida om hur vi kan förebygga ämnet. Det finns många andra exempel på att folk motarbetar och gör allt för att inte få mig att sprida kunskapen. Självklart finns det många som hjälper och samarbetar med mig att sprida kunskapen också.

      Du har helt rätt att jag missade Almedalen, det ska genast skrivas in 🙂
      God jul själv, vi hörs.

  2. Thebrokenhearted skriver:

    Jag tror konsten är svaret

  3. HeterduKristoffer? skriver:

    Jag hoppas att du inte menade vad du sa om att vara ”glad” etc, hoppas att du sa det samt det andra för du var sur och för jag var irriterad och så. Men som vanligt hade och har du så bråttom så jag hann inte läsa kommentarerna än förrän försent. Kanske det inte hade behövt bli som det exakt blev om jag hade läst kommentarerna. Innan jag hade läst dem uppfattade jag som att du inte egentligen brydde dig så värst förutom någon sak här och där och som att du helt enkelt inte var intresserad och speciellt inte utav att läsa ( ”du ska vara glad att jag läser överhuvudtaget” ) och som att du främst inte stöttade mig som jag upplevt det som att du faktiskt gjort med andra saker.

    Kanske du inte vill eller kan förlåta men i alla fall förlåt för min del. Som sagt det blev en helt annan sak när jag läste kommentarerna och jag menar det!

    • Björn Hultman skriver:

      Jag kan inte ignorera alla de gångerna du har förtalat mig, kränkt mig, nedvärderat mig och så tror du att jag tänker köpa argumentet ”jag har mina skäl till det”. Det finns inga skäl i hela världen som gör det tillåtet att kränka eller spotta ur sig ord hur som helst bara för att man blir arg just för stunden. Jag har aldrig någonsin sagt något ord som är rent kränkande, men det gör du varenda gång du blir lite arg. Det funkar inte att säga förlåt varenda gång och sedan göra om det nästa gång. Jag är en människa med egna känslor och vill bli respekterad för den jag är. Du har ingen rätt att försöka förändra mig eller göra så jag tänker annorlunda, för jag är jag. Jag ser tyvärr ingen annan utväg än att det slutar såhär, för du har försökt få mig att sluta skriva, du har försökt få mig att sluta läsa din blogg, du har försökt få mig att bli ”tuffare”, du har försökt få mig att tona ner mina teorier om vetenskap och forskning. Det är du som aldrig kunnat acceptera mina egna val. Då går det till en gräns när en människa inte orkar kämpa längre, inte orkar ge den kärlek, berömmelse och uppskattning jag hela tiden försökte ge dig. Varje gång jag försökte säga något fint/positivt om dig, så har jag hela tiden bemöts av ifrågasättande, eller så kommer det en utskällning. När man ger omtanke och kärlek, då ska man även få tillbaka det. Men du har varit alldeles för dålig på att ge. Du har ju hela tiden velat att vi går skilda vägar, nu ska du få som du velat. Jag har inga som helst problem med att du är troende, men det är när du inte accepterar att jag inte är troende som det blir problem. Att respektera varandras olikheter men ha ändå överseende med att man inte behöver vara lika, det är äkta vänskap.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s