Tema ”Hur mår våra barn”

Denna vecka i Efter 10 på tv4 är det temat ”Hur mår våra barn?” och idag tas självmord bland unga upp i programmet. Det måste pratas öppet mer om detta problem för att kunna förebygga det, så att vuxna får mer kunskap om hur de ska hantera självmordsbenägna personer och hur de unga ska få mod till sig att berätta för vuxna om dessa tankar. Jag får dagligen mail ifrån unga som berättar dessa tankar och det måste man ta på allvar.

Måndagens diskussion handlade om Mina som från 12 års ålder gick runt med självmordstankar, led av ätstörningar och gjorde flera självmordsförsök. Man fick även träffa en diakon som pratade om hur man ska prata med unga om detta.  Se samtalet här.

Tisdagens diskussion handlade om att allt fler unga använder sömnmedel för att kunna sova. Jag tyckte att fokuset aldrig togs upp på vad orsaken till sömnproblemen var, dvs rädsla, oro och ångest för skolan eller kompisar som är vanligt. Minns själv hur svårt jag hade för att sova, eftersom jag jämt hade ångest inför den kommande dagen. Se samtalet här.

Torsdagens diskussion handlade om depression och att antalet antidepressiva medel som har ökat. Vi måste fokusera på att ge bra terapi och att lösa problemen kring tex skolan. Se samtalet här.

Fredagens diskussion handlade om Ludmilla som förlorade sin 14 åriga Linnéa i självmord, som jag flera gånger tidigare skrivit om. Se samtalet här.

Annons
Detta inlägg publicerades i Uncategorized och märktes , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Tema ”Hur mår våra barn”

  1. isabelle skriver:

    barnen måste tas på allvar men skolan mörklägger och föräldrarna blir dragna för näsan ,,det är ingen som bryr sig i skolans värld !!! Rektorer komemr med brev där det står att föräldrar inte har behörighet till skolan o deras barn får inte reda på detta !!Skolorna drar nytta av skolplikten o maktmissbrukar detta o nonchalerar fullständigt ! Nätmobbingen ska stoppas o det borde va lag på att ungdommar o barn inte ska få ha dator mer än i utbildningssyfte o hjälpmedel å inget annat .
    Det ska vara åldersgräns på datorer så som det är åldergräns för pub o systembolag och myndighetsåldern !! Pressis som man upprättar andra lagar ska man upprätta denna lag ! Att släppa ut barn o ungdommar själva ute på nätet är samma sak som att släppa ut en dom själva på natten en fredag kväll på stan bland vuxna o det finns åldersgränser för allt men inte datoranvändandet !!Vad gäller skolan så ska skolan bli straffskylldiga liksom mobbarna o det ska vara rejäla straff för att förstört en annan människas liv o missbrukat sitt jobb !! Skolan erkänner alldrig och det är konstigt att dom även där missbrukar sitt jobb utan konsekvenser ???

    • Björn Hultman skriver:

      Intressant åsikt du har om ungdomar och internet, tyvärr kan jag inte hålla med dig om nätvanorna för ungdomar. Det är vi vuxna som ska markera och visa för ungdomar hur man beter sig på internet. Vi kan inte förbjuda i lag eller ha åldergräns för detta, det skulle innebära att vi går in på privata saker och integritet. Det skulle även innebära att vi förbjuder unga ifrån yttrandefrihet och demokrati. Man ska istället använda sig av datorer och internet i vardagen och se det som en möjlighet, inte som ett hinder. Med gott värdegrundsarbete på skolan och föräldrar som tar ansvar för vad barnen gör på nätet, så kommer det märkas skillnad. Men frågan man kan ställa sig är ju, hur beter vi oss vuxna på nätet då? Barn gör som vuxna gör.

      Men jag håller med dig om skolans problematik, att i många skolor utesluter man föräldrarna i ansvaret och den metoden är rent av livsfarlig att använda. Föräldrarna har visst ett ansvar, de har rätt att få insyn i hur sitt/sina barn har det på skolan, det råder inte under någon sekretets. Därför måste ALLTID föräldrarna fortsätta strida mot sin rätt att vara en del av det hela. När det gäller straff för skolan så kan de ju få skadestånd och för mobbarna kan det ju ske polisanmälning, omhändertagning osv. Men man måste fokusera mer på att hjälpa mobbarna att bli av med sitt maktmissbruk.

  2. Björn, jag läser dig och har länkat din blogg till min. Våra söner, särskilt den äldste, råkade illa ut, men vi var kompromisslösa som föräldrar. Alla våra tre barn mår bra idag, men det har kostat mig ”social status” (skiter jag i) och hälsa . Jag var för skicklig i att driva främst äldste sonens ärende och det skulle jag tydligen få sota för. Man anmälde mig, en hög tjänsteman i Skövde Stadshus som aldrig träffat mig eller barnen, i en riggad, ej diarieförd, ej kommunicerad med skolpersonal anmälan till Soc där jag anklagades vara farlig för egna barn och det gjordes efter vår fleråriga kamp där jag öppet berättade att jag ådragit mig en depression till följd av eländet. När vi behövde vara som starkast för barnen SLOG MAN TILL MED FULL KRAFT FÖR ATT ÄVEN KNÄCKA OSS FÖRÄLDRAR! Jag fick ta hjälp av TV 4 lokalt. Jag tror att jag har mycket att berätta om, hur ansvariga chefer hoppar på dem som redan ligger. Jag skulle egentligen vilja göra något av våra erfarenheter, precis som Du, och mest ifrån ett föräldraperspektiv, vad som faktiskt händer i hela familjen när ett barn utsätts. Jag vill berätta. Jag är arg. Jag har hjälpt familjer att anmäla sina barns skolsituatuoner, här i Skövde och jag börjar liksom bli hyfsad på det. Jag saknar ord för hur höjdarna i Skövde kommun beter sig. Jag gläds åt att sönerna verkar ha återhämtat sig bra och de går vidare. Vi fick nya rektorer, jag har rivit upp himmel och jord, jag har polisanmält, åklagaren lägger ner åtalet. Om det så är det sista jag gör så överger jag inte mina barn. Äldste sonen la av och nu kämpar han febrilt för att komma ikapp, nu i vt i Åk 9. JAG VRÅLADE IN ALL HJÄLP och fick hjälp av Skolinspektionens jurister. Trots att jag och min man är högutbildade akademiker, väl pålästa i samhällssystemen, så höll vi på att knäckas. Min man är engerad i miljöpolitik, även detta angrep man och anklagade honom för att ”driva privat politik i skolnämnden”. Jäv. Det finns regler, man går ut när förhandlingar berör egna ärenden. Så enkelt är det! Ska en politiker frånsäga sig rätten att försvara sitt eget barn? Jag har så mycket ilska i kroppen och den får jag försöka hantera och det går an när barnen mår bra. DET ÄR SKITSNACK ATT DET INTE GÅR STOPPA KRÄNKNINGAR MEN DET KRÄVER RESURSER Å DET VILL INTE POLITIKERNA KOSTA PÅ ALLAS VÅRA BARN! Ja, man tar livet av folk i Sverige idag. Jag är vansinnig. Lösningen hette vuxennärvaro i vår sons fall.
    Läs gärna, bifogar blogglänk, men jag är fortfarande så arg så jag är inte så strukterad som Du.
    http://real-catwoman.blogspot.se/2013/01/tack-min-gud.html
    Kram. Allas röster behövs. Det finns hopp. Jag vill gärna berätta vår historia för världen men framförallt skulle jag vilja jobba konkret med att hjälpa barn å deras föräldrar i striden mot ansvariga chefer. Jag är urvass och inte att leka med när jag är arg. Var engagerar jag mig? Jag vet EXAKT HUR DET FUNGERAR OCH KAN ALLA SAMHÄLLETS FINTER PÅ MINA FEM FINGRAR. Läs får ni se. Kan jag göra något?

    • Björn Hultman skriver:

      Hej Ingrid!

      Ditt fall känns bekant med ett annat fall som jag tampats med tillsammans med en mamma. Där var det också politiker och kommun som gick emot mamman och barnens skolsituation, dvs barnet var mobbad men blev placerade i särskola och fick på så sätt skulden och blev mer kränkt som slutade med att man tvångsomhändertog ungdomen för att man ansåg att mamman inte kunde ta hand om sin dotter. Dottern och mamman hade beslutat att inte gå till skolan eftersom skolan ej gjorde något åt mobbningen. Vårt samhälle med dessa saker är skrämmande och ju mer jag ger mig in i ämnet, desto mer illa märker jag hur situationerna är. Jag gillar din glöd och din envishet som du har och haft i ditt ärende, precis som även den mamman hade. Det krävs att vara en ”jobbig” förälder ifrån skolans sätt för att det överhuvudtaget ska hända något. Man ska alltid komma ihåg att lagarna står alltid på barnens sida och vi har bra regler om hur man ska hantera våra barn. Du gör helt rätt! Att kämpa med att media ska ta upp problemet är ett sätt som kan få fart på både kommun, politiker och skola, helt rätt!

      Föräldraföreningar är ett bra sätt att både öka kunskapen och även stötta varandra är en viktig grej man kan göra. Klart du kan engagera dig, det är bara din ork/vilja som sätter gränserna. Man ska bara ta på sig så mycket som man själv klarar av, så man inte går in i väggen. Kanske du ska skriva någon insändare eller artikel i media och framföra din åsikt och erfarenhet av problemet. Det vi ska komma ihåg är ju att ditt fall är ju tyvärr långt ifrån unikt, det bara inte våga pratas öppet om dessa problem. Att politiker går ihop sig med skolan/soc/kommunen är inte alls ovanligt. Det gäller att ha flera synvinklar på det hela och inte ifrån en synvinkel som just nu de flesta myndigheterna har. Alltid barnperspektivet i fokus, dvs vad tänker/känner och tycker barnet om hela situationen.

      • Å värre blir det. Polisbefälet i Skövde, efter att vi anmält två misshandels-tillfällen (oprovocerat våld, vidrigt sådant… orkar inte ens berätta), två anmälningar som bara studsade runt i systemet (Polisen menade att det var minderåriga så det var ett ärende för Soc. Soc menade att vare sig offer eller utövare hade problem i hemmet, så det var skolans sak = tillbaka till dessa vidriga chefer som bara förnekade allting…)
        Jo, jag pratade med polisbefälet, helt förtvivlad och vad säger han till mig då:
        ”Jag har oxå haft barn i skolan och om du tycker att det är så hemskt så får du väl hålla sonen hemma då…”
        -Vad sa du? svarade jag i riktigt uppretad ton.
        -Säg det där en gång till, du uppmanar mig till lagbrott istället för att hjälpa oss i samverkan med skola och socialtjänst att få slut på misshandeln!”
        Det var kanske tur att jag inte gjorde det, höll honom hemma, trots allt, när du berättar detta. Det är vidrigt och känns inte som att vi talar om en rättsstat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s