När jag nu under 4 års tid jobbat aktivt med mobbning och psykisk ohälsa så märker jag tydligt att folk i samhället gömmer sig bakom ett helt oacceptabelt argument till att orsakerna till att anmälningarna till BEO och kontakterna till BRIS ökar. Man argumenterar som att det är fler som vågar anmäla och som vet att möjligheten finns. Absolut, visst kan det vara EN av orsakerna, men jag vet med säkerhet att det inte är den största anledningen. Det är nämligen att fler faktiskt mår dåligt i samhället jämfört med förut just för att samhället har förändrats, det har blivit hårdare på många sätt.Tex ska vi hinna med så mycket i våra liv, vi ska prestera högre och högre, vi ska ha de rätta märkeskläderna eller mobilerna som är inne just nu, ett halv år senare är dom ute, betygen sätts i lägre ålder nu, vuxna tar sig ännu mindre tid till att lyssna på barnen för att de har så mycket annat med jobb att göra. Där det behövs mest pengar där dras det ner ännu mer på tex elevernas rätt till individuellt stöd eller till psykvården.
Vi kan tex ta ökandet av självskadebeteende, den har om man vågar titta runt om kring i samhället ökat enormt. För tex 10 år sedan var det inte alls lika vanligt att ta till självskedebeetende för att lindra ångest. Titta dig runt omkring i stan och där du är, ser du betydligt fler med ärr på armarna idag än för 5-10 år sedan. Samma sak med mobbning, vi ser att antalet som kränks och utsätts ökar, vi vet också att fler kränks på nätet vilket knappt ens fanns för 10 år sedan. Antalet som kontaktade BRIS om psykisk ohälsa 2012 var 20% och året innan var den 17,5 %. BEO har snart funnits i 7 år och BRIS har funnits i 40 år.
Vad jag menar är att vi alltid måste utgå ifrån att det faktiskt blir sämre i samhället, för att så få satte ner foten tidigare. Man måste alltid analysera och kritisera antalet anmälningar ifrån olika synvinklar och inte bara ta till det minst smärtsamma ”sanningen” bakom orsaken till att det ökar. Att det är så få som faktiskt vågar agera och få som tar tag i problemen i samhället. Vi kan inte vänta längre! Det är samhället som får betala för detta och framför allt, det är barnen och ungdomarna som får ta mest stryk.
mobbning och psykisk ohälsa bland unga 
Jag läser er blogg så gott som regelbundet och måste säga att jag alltid finner inläggen lika intressanta varje gång. Det är skrämmande att så många blundar för det du tar upp. Utan att gå in på detaljer så här öppet så kan jag säga att jag själv har många erfarenheter av mobbning, för att nu inte tala om vilka skrämmande bakgrundshistorier jag har fått höra/läsa av många. När jag skrivit inlägg på t.ex. Facebook om mobbning så får jag många gånger höra ”Du kan inte rätta till alla felen i världen”, vilket inte är det mest uppmuntrande. Självklart kan man inte göra ALLTING, men man kan ändå göra NÅGOT!
För en tid sedan läste jag ert inlägg om modebloggar, vilket var en intressant läsning. Anledningen till att jag tar upp det exemplet är för att ni här skrev om t.ex. märkeskläders popularitet, eller vad man nu ska kalla det. Nu måste jag förvisso vara ärlig och säga att jag själv inte har någon erfarenhet om märkesklädspressen, men jag känner igen mycket annat. (Jag hatar att shoppa och har aldrig brytt mig om märkeskläder) Min poäng är att jag tycker om att det äntligen är fler som tar upp samhällets brister.
Tyvärr tror jag att en och annan som inte alls vågar anmäla när mobbning sker, så därför tycker jag att det är starkt att ta steget att anmäla mobbningen. Vad som skrämmer mig mest är när jag ser personer som själva blivit utsatta för mobbning mobba någon annan individ. Som ni nog förstår vill jag inte nämna några namn öppet på nätet, men jag har en och annan bekant i mina vardagliga kretsar som varit jätteelak mot en av mina allra bästa vänner – fastän h*n själv blivit utfryst, utskrattad, hånad, trakasserad, etc. Jag har inga problem med att försvara och stötta mina mobbningsutsatta vänner, men det gör ju ändå ont att se folk vara elaka mot dem.
Jag säger inte att det alltid är så, men en och annan gång så kan nog mobbning bero på egna mobbningserfarenheter och osäkerhet på sig själv. En bekant till mig tänker sig inte alls för innan h*n skriver något på nätet eller säger något till en annan. Fastän h*n blivit utsatt för alla möjliga olika former av mobbning kan h*n själv vara så otroligt respektlös mot andra ibland. Sedan kan det också hända att vissa inte tänker på hur de agerar och därför låter det gå för långt. Jag blev mobbad och rejält utfryst mitt tredje gymnasieår, men några månader efter att det började så tog en vän till mig tag i saken. H*n skällde ut mobbarna rejält och sa att de uppförde sig illa. Den en* tog till sig vad h*n sa, men den andr* skakade det av sig nästan direkt. Det underliga var att h*n som hjälpte mig först, sedan gick över till att vara jätteelak mot mig. H*n hängde ut mig på nätet, kallade mig ”ful”, ”äcklig”, och ”dryg”, med mera. En av dem som mobbade mig först blev senare en av mina bästa vänner. Nu har h*n varit en trogen och lojal vän till mig under närmare tre år.
Okej, förlåt! Den här kommentaren blev nu längre än vad som var tanken, och jag kunde inte låta bli att blanda in några egna erfarenheter. Nu ska jag försöka sammanfatta allting kort:
1. Jag följer er blogg aktivt och läser den riktigt ofta
2. Välvårdat språk och välformulerad text, trevlig att läsa
3. Mobbning är ett svårt ämne, för att många blundar för det, men jag gillar er attityd
4. Ibland vet man inte att man gör fel och då måste någon öppna ens ögon för det
5. Jag har själv en och annan erfarenhet av mobbning, så jag vet vad jag talar/skriver om
6. Det är intressant att läsa hur folk tolkar era inlägg
7. Själv tror jag på att mobbning föder mobbning, men vet att det inte är hela sanningen
8. Av specialklasshistoriaerfarenhet har jag både sett och känt på rejäl mobbning
9. Minsta lilla individ kan säkert göra stor skillnad, bara man tror på sig själv
10. Ni tar upp felen med dagens samhälle, det gillar jag starkt
Nu, innan jag avslutar inlägget, har jag bara en liten fråga till er: Brukar ni ta till er konstruktiv kritik? Detta är inte menat att vara en pik alls, jag är bara nyfiken då jag tycker om att läsa er blogg 😉
Tack för dom fina orden som var många bra och kloka ord i. Visst är det så att de som blivit utsatta senare blir mobbare själva och det är just därför DN gjorde en artikel om min syn på hämnd. http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/att-hamnas-leder-bara-till-mer-vald Att vi måste fokusera på att få mobbarna att sluta, samt se problemet ur flera synvinklar tex då genom att hjälpa den utsatte att bli av med ilskan och hatet genom att ge den terapi och bearbeta bort sina känslor för att vad mobbaren gjort. Jag är inte arg på mina mobbare och jag skulle ta ett förlåt om dom verkligen menade det och ändrat beteende, Ett förebyggande arbete ska vara i stort fokus eftersom vi annars bara går runt i en ond cirkel. De utsatta skyller på ”ja men h*n utsatte mig, då har jag ”rätt” att ge igen antingen på en ny person eller på mobbaren” Ett jättebra exempel på det är händelsen i Göteborg som hände precis innan jullovet.
Som jag skrev i inlägget, självklart finns det dom som går runt i rädsla för att inte våga anmäla i fall det blir värre. Men det är precis det jag menar att vi inte kan stirra oss blinda på bara EN anledning till att det har ökat. Men vi tar gärna lätt till det enklaste och minst smärtsamma förklaringen/argumentet till att ett problem uppstår/finns.
Du har helt rätt att man inte kan göra allt här i världen, men ju fler som agerar och tar hand om detta, ju större blir detta arbete och ju tryggare skolmiljö får vi och som senare blir att eleverna mår bättre.
Din fråga om konstruktiv kritik, ja jag försöker ta till mig så mycket som möjligt av att få respons på mitt arbete. Men när det blir som ex denna rektor då kan jag inte hålla mig i styr och blir riktigt arg och försvarar mig riktigt hårt. https://antimobbning.wordpress.com/2011/09/09/fa-honom-att-sluta-prata/ Jag behöver självklart som alla här i världen höra att det arbetet jag gör behövs och gör skillnad. Många tar tyvärr mitt arbete förgivet och det var därför jag skrev den senaste insändaren i Metro. Detta ämne finns det inte bara ett enda sätt att arbeta på, därför måste man alltid uppdatera sig och se vad som funkar och vad som är mindre lämpligt att fortsätta med. Tex har jag ändrat lite av min föreläsning efter Skolverkets rapport 2011 och anpassat till lite vad de sa.
Bra skrivet som vanligt Björn. Det verkar som att vårt arbete för värdegrunden och mot mobbning har tagit skruv och skrämt upp en del. Har i debatten nu fått höra att det är ”medeltidsvärderingar” att fokusera på värdegrunden och av herr Törestad att jag är en ”Farlig lärare”.
http://jansyrligheter.wordpress.com/2013/01/06/medeltidsvarderingar/
Vårt arbete behövs och gör nytta. Det är den enda slutsatsen man kan dra. Och det vet de som vill motarbeta vårt arbete också! /Fredrik
Farlig lärare? Haha ja det påminner mig om den där rektorn som hade funderingar på att avbryta min föreläsning och att ja inte visste vad jag höll på med. Att jag bara skulle syssla med det jag var bra på ”berätta min bakgrund” som enligt rektorn inte ens var helt nöjd med då jag pratade för mycket om att lärarna inte tog ansvaret. Det är en försvarsställning Fredrik för att man inte vill inse verklighetens stora brister. Sorgligt att vi möter så många motgångar både du och jag. Samarbete är mycket viktigt med dessa frågor, inte se dessa personer som hot/farliga.
Jag säger det igen, jag hade önskat att du var min lärare när jag gick i skolan. Såna som du förändrar skolan till det bättre!
Törestad, det är ingen idé att du kommenterar längre, du har förbrukat din yttrandefrihet på min hemsida. Vi alla vet var dina tankar och teorier står och nu är det slut på det. Ett sista svar på ditt inlägg, ja när jag var 14 år uppmärksammade jag redan då självskadebeteende. Jag var nämligen djupt inne i problemet själv och visste vilka som var drabbade av det problemet dels för att man drar sig själv till de personer som har samma problem och man är mer observant kring ett ämne om man själv varit drabbad. Vilken sjuk kommentar om att mitt arbete skulle bygga på att fler ska må dåligt så att jag får mer jobb, hur kan en människa som anser sig vara proffs inom psykologi säga en sådan sak? Mitt arbete ska inte ens behöva finnas Törestad!!! Jag gör inte arbete för att tjäna pengar, men du verkar ju inte ha förstått något alls av vad det hela går ut på. Det är till min, samhällets och allas nackdel till att problemen ökar och ingenting annat.
Jag halkade in här av en slump och tycker att ditt namn ser bekant ut, känner igen dig från Spinn-forumet (början av 00-talet). Vilken bra blogg du har! Världen behöver fler som du!
Haha, gamla Spinn, åh saknar det programmet. Tack för det 🙂