Varför berättar man inte?

Här är några punkter om varför den utsatte inte berättar händelserna för andra:

  • Av skam. De skäms över att utsättas för något så förödande för självkänslan
  • Rädsla för hämnd. Mobbarnas hot innehåller oftast krav på tystnad. -Säger du nåt så…
  • De tror inte att någon kan hjälpa dem. Mobbningen skapar ensamhet och isolering.
  • Ingen kommer att hjälpa dem, tror de. Speciellt om de fått höra att mobbningen är deras eget fel.
  • De kan tro att mobbning hör till det normala när man växer upp
  • Om vuxna inte är tydliga i sin inställning till mobbning eller inte ingriper, tror de mobbade till sist att de vuxna också ingår i en komplott, som de måste stå ut med.
  • Om de vuxna behandlar den mobbades berättelse som ”skvaller” eller ”tillfällig konflikt” gör han/hon knappast ett försök till.
  • Den utsatte kan ibland förneka sin egen utsatthet för att klara av att överleva

För att klargöra hur många brister och fel lärare oftast gör, tänkte jag ge punkter på detta. Tänk på att det är generellt, eftersom en del lärare är bättre än andra. Visst är det en del föräldrar som agerar på fel sätt också, genom att uppfostra sina barn på fel sätt.

  • Samtalar i grupp med mobbaren, utsatte och lärare, det rätta är att de ska ha samtal enskilt med läraren, aldrig tillsammans
  • Lärare förnekar mobbning, det kan man aldrig göra eftersom det är den utsattes synvinkel man ska titta på, känner den sig utsatt, är den det.
  • Läraren glömmer bort hur viktig medlöparna (mobbarens kompis) och publiken är i mobbning
  • Dom tar över ansvaret till andra, ”nej, jag har inte hand om det, du ska gå till den personen, han vet mer.”
  • Läraren kan favorisera elever, vilket kan skapa problem
  • Läraren gör att eleverna själv får välja vilka grupper de ska jobba med, läraren bör välja och även se till så att gruppen samarbetar ordentligt
  • Läraren tror att det räcker med att säga att eleven gör fel, ”fy fy” istället för att förklara innebörden i vad den gör och konsekvenser.
  • Läraren ska vara aktiv som rastvakt och ha uppsikt över skolgården, inte stå och snacka med kollegor

Är det något ni vill läsa mer om så tipsa om ämnen! (inläggen skrivs för er skull)

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Varför berättar man inte?

  1. Fredrik Karlsson skriver:

    Björn.

    Vi sitter fast i ett besvärande dilemma kring grupparbeten. För å ena sidan kan det finnas skäl att hävda att grupperna ska utses av läraren. Men å andra sidan säger våra styrdokument att vi ska ge eleverna ett stort mått av inflytande över undervisningen. Detta är något som jag samlar en del information för närvarande om för att sedan kunna skriva ett inlägg på min egen blogg.

    Jag tror att man här måste ta till en annan del av våra styrdokument i form av den del som säger att undervisningen skall anpassas till den enskilde elevens förutsättningar och behov. Med det som utgångspunkt så kan man komma runt det här dilemmat utan att behöva lösa det eftersom eleven ifråga då faktiskt kan få välja mellan att arbeta enskilt och i grupp. Det skulle dessutom öppna upp för mer inflytande från eleverna.

    Detta dilemma är ett exempel på att vi behöver mer forskning om hur vi faktiskt konkret ska kunna arbeta med de här frågorna samtidigt som vi bedriver en undervisning enligt styrdokumenten. De styrdokument som vi har idag är fyllda med olika former av dilemman och saker som inte går ihop. Ett exempel på det är att man först säger att vi ska arbeta icke konfessionellt (dvs. att vi inte bara får studera exempelvis Kristendomen) för att sedan i nästa mening säga att skolan skall vila på en humanistisk och kristen värdegrund.

    Politikerna tror att det är skolan som det är fel på när det i själva verket är så att det är politikerna som har tagit styrdokument som är närmast obegripliga i många fall. Det är politikerna som har ansvaret faktiskt för att ge oss lärare förutsättningar att kunna arbeta. Förutsättningarna för det finns inte idag i och med att vi istället för att faktiskt vara ute bland eleverna tvingas ägna oss åt administrativt arbete.

  2. linnea skriver:

    wow, vad häftigt att du driver en blogg om endast mobbning! Det är ju ett väldigt viktigt ämne som måste tas mer, så därför är det här ju en jättebra grej. Räkna med att jag kommer fortsätta läsa!

  3. Elin skriver:

    Sv: Jag har varit utsatt av mobbning sen jag gick i 3an, går nu första året på gymnasiet. Tro mig jag vet det mesta om mobbning. Jag har gjort allt för att folk ska inse vad som händer med en människa när de blir mobbad.

    En människa kan inte utrota mobbning, men alla kan göra någonting emot det.

  4. Kristall skriver:

    Om du har material om det skulle du gärna få skriva om hur stor del av mobboffren som klarar sig bra (vad nu det innebär) i vuxen ålder. Jag vet sådana som inte klarar av att följa med på sina barns julfester och skolavslutningar eller delta i föräldramöten för att de inte klarar av att vistas i de skollokaler där de själva blev så svårt mobbade en gång i tiden. Jag känner också till vuxna som lider av svår panikångest och inte klarar av att gå förbi skolgårdar. Hur vanligt är detta? Jag förstår att det finns väldigt många parametrar i sambandet, men har du någonting? Hur mycket kan skadorna läka ut?

    • Björn Hultman skriver:

      Riktigt intressant fråga! Jag kan tänka mig att det är väldigt svårt att statistik mäta en sådan sak, eftersom man inte frågar vuxna människor långt efter de blivit utsatta. Men jag förstår absolut deras reaktion, en plats eller en sak som man återkommer till senare kan få en att få återkopplingar till händelserna som fortfarande finns kvar i det undermedvetna. Men tyvärr har jag inte något svar på det, men kanske det handlar om 30-40% om man skulle uppskatta det. Många vuxna väljer ju att flytta till en annan stad, för att börja om.

      Det är ju väldigt personligt hur mycket alla sår läcker. Men går man i långvarig terapi så kan det mesta faktiskt lagas. Även om man alltid har lite minnen kvar, så kan man sköta vardagen i alla fall. Men en del har ju riktigt svårt på arbetsplatser när man ska bli indelad i grupper eller liknade. Jag fokuserar på dom sakerna som vi kan jobba på och som kan bli bättre än de saker som blivit till negativ effekt efteråt.

  5. Emma Olofsson skriver:

    den här bloggen var en av dom vettigaste bloggarna jag läst! Mitt projektarbete på gymnasiet handlar faktiskt om Mobbing, för mobbningen har tagit flera år av mitt liv & gjort till ett helvete. trampat ner mig i skiten & fått mitt självförtroende att sjunka till botten.. hur folk kan vara så jävla elaka mot folk är en fråga! nu är det dock inte så mycket mobbing längre. var värre på grundskolan, men iallafall det jag ville säga var iaf – MOBBING MÅSTE BORT, DET ÄR DAGS FÖR SAMHÄLLET ATT SE HUR ILLA DOM GÖR FOLK NÄR DOM MOBBAR!

    tack för mig & keep up the good work beacuse people like u are the best people in the world

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s