Man är inte lyckligare för att man är smal

Äntligen finns det fler bra exempel på nackdelarna med detta ideal och utseendefixering som finns i samhället. AB har gjort en artikel om en kvinna som är alldeles för smal och som vill gå upp, men som inte kan (precis som jag). Jag har fått många frågor om detta med att gå ner i vikt och blir lika sorgsen varje gång, då dessa tjejer inte förstår att bara för att man går ner i vikt betyder inte det automatiskt att man blir lyckligare. 

Jag känner igen mig i allt det denna kvinna berättar om i denna artikel.

För att vi ska vara lyckliga krävs att vi uppskattar oss själva med denna självkänsla och självbild som man måste jobba på. Även om man opererar sig och gör om sin kropp, kommer man ha samma åsikt om sig själv, även efter operationen, man har samma självkänsla innan som efter. 

I skolverkets rapport deltog ju 10 000 elever, av dessa var 8 % utsatta för mobbning och 42% av dessa 8 % var utsatta för att de var för tjocka eller för smala! Det säger en hel del om vad vi har för bild av hur man ska se ut. Jag blir riktigt sorgsen över hur verkligheten ser ut.

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Man är inte lyckligare för att man är smal

  1. Be happy skriver:

    Det säger en del om oss som människor när vi bedömer varandra efter utseende. Det finns dålig moral och lite empati i samhället. Jobbar som rektor och är stenhård i mitt arbete mot mobbning och annan kränkande behandling. Fattar inte hur man som rektor kan låta mobbning fortgå utan att reagera. En del väljer att stoppa huvudet i sanden och hoppas på det bästa. Man kan inte skylla på arbetsbelastning (även om den är stor !) det handlar om att prioritera ! Bra jobb du gör ! Ett föredöme! Ha en bra dag !

    • Björn Hultman skriver:

      Tack rektorn! Jag blir glad när sådana rektorer som du tar problemet på allvar.Ja, tyvärr handlar det ju om prioriteringar, men även ekonomi, det kostar att jobba aktivt mot mobbning med bla arbetskraft och liknade. Men det folk inte förstår är ju att det lönar sig i längden att satsa rejält med pengar på ämnet. I dag använder mängder med skolor av Farsta metoden där det är den billigaste av de 8 metoderna att köpa in, kräver minst lärartimmar och har ingen avsatt tid till att jobba med ämnet på lektionstid. Dessutom fokuserar den en del på att det är offrets fel och att föräldrarna utesluts i ansvaret. Där står vi idag..

  2. jasmina skriver:

    fast jag kan inte riktigt hålla med om att man inte blir lyckligare av att vara smal. Jag har en väninna som vägde 120 kg till sina 160cm. Hon mådde inte bra alls just pga av att hon fick så dåligt självförtroende. Jag minns att hon aldrig vilja följa med mig och min dotter ut på äventyr för hon kunde aldrig ha på sig fina kläder, det blev för varmt när det var sommar, hon svettades mycket och hon fick väldigt svårt att röra på sig. dessutom var hon singel väldigt länge vilket hon trodde berodde just på att hon var så stor. Sen gick hon göra en magsäcksoperation och har nu gått ner ca 70 kg. Nu är hon perfekt till sin längd. Nu lever hon äntligen livet. Hon är lycklig, hon mår bra både psykiskt och fysiskt, hon vill jättegärna visa sig utomhus, följer gärna med överallt, är glad för att hon kan shoppa samma kläder som mig och dessutom har hon skaffat sig en pojkvän som hon är lycklig med.

    • Björn Hultman skriver:

      Fast det är ju undantagsfall. Men vi pratar om normalviktiga tjejer som vill bli ännu smalare och väga under normalt. Så länge man inte väger så pass mycket så att det är en hälsorisk så ska man inte göra något åt sin vikt. Men i dagens samhälle tycker tjejer att de är tjocka när de egentligen väger normalt eller tom lite under normalt. Det är ju den synen vi måste förändra.Med din vän förstår jag fallet, då är det ju en hälsofara. Artikeln handlar ju inte om de som väger över normalt och ligger i riskzonen för sjukdomar, utan den vänder sig ju till dessa tjejer jag nyss pratade om. Sen är ju ordet smal ett ord som är väldigt osäker, dvs vad anser man vara smalt..?

  3. frekar06 skriver:

    Det fina är att man även med små resurser kan göra skillnad i arbetet mot mobbning. Skolorna kan inte skylla på att de har brist på resurser. Det kostar inte mycket att till exempel som skola använda sig av de sociala medierna för olika former av åtgärder och opinionsbildning i dessa frågor. Om man vill utvärdera sin likabehandlingsplan så kostar det tiden att göra enkäten. Numera kan man ju göra professionella enkäter på nätet med till exempel Google Docs gratis. Vad är problemet egentligen? Om man nu har problem med resurser så får man väl improvisera och tänka kreativt istället för att måla in sig i ett hörn och hävda att resurser inte finns så därför kan vi inte göra något. Visst, vi kommer antagligen misslyckas i en del fall. Men vi måste åtminstone försöka. Annars kommer vi ingenstans. Det står i lagen att vi ”aktivt ska motverka mobbning och kränkande behandling”, men det står inte hur vi ska arbeta för att uppfylla detta. Med andra ord så finns det gott om svängrum för skolorna att hitta sina egna lösningar. Istället för att tänka själva så köper man in dyra program till skolan vars effekt enligt Skolverket är mycket oklar. Var finns det självständiga och kritiska tänkandet för någonstans egentligen i dessa frågor? Man kan göra mycket bra och kreativa likabehandlingsplaner om man bara vill. Om vi börjar tänka lite själva ute i verksamheten så skulle vi nog få ett bättre arbete mot mobbning! /Frekar06

    • Björn Hultman skriver:

      Bra sagt, men det som kostar är ju även tid och prioriteringar som vi redan innan pratat om. Det är inget ämne som skolpersonal prioriterar.

  4. frekar06 skriver:

    Precis. Instämmer i din sista kommentar. Har nu äntligen kommit till skott och startat upp en blogg om en skola för alla, likabehandling och mobbning här på AB-Bloggen. Den hittar du för övrigt här:http://blogg.aftonbladet.se/skolaforalla

  5. Verkligen intressant, detta ämne skulle man kunna skriva mycket om! Jag hoppas innerligt att mobbingen kan sluta. Det är tråkigt att så mycket kretsar kring utseende, att folk döms för hur de ser ut.

    • Björn Hultman skriver:

      Ja men precis, det kan man skriva mycket om, det tar liksom inte slut. Ja, det är tragiskt att samhället är så utseendefixerat.

  6. Nathalie skriver:

    Så jävla sant!Det är helt sjukt vad alla är utseéndefixerade. Det är nästan äckligt. Man borde vara nöjd med hur man ser ut, fast visst, det är ju inte så enkelt för alla. Men ibland älskar jag hur jag ser ut för att vara ärlig. Men för det mesta så bryr jag mig inte direkt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s