En speciell dag och föreläsning

Idag hade jag föreläsning inför mina gamla lärare på gymnasiet. En väldigt intressant och trevlig dag. Första föreläsningen var kl 9, tåget skulle komma in halv 9, men kom inte in förrän 8:50. Men som tur var så gick det bra då jag blev hämtad med bil och jag han i lagom tid. Jag blev nöjd med min föreläsning inför eleverna och inför mina fd lärare. Det var kul att träffa dom och jag fick höra att de tyckte jag hade växt som person sedan jag slutade där för snart 4 år sedan. Under denna föreläsning var både pappa, farmor och min fd socialpedagog med på, vilket var extra skoj.

Nästa föreläsning skulle vara redan kl 10 så det var rejält tajt men löste sig ändå. Den föreläsningen var inför tjej särskoleelever och då var det inte så jätte mycket frågor vilket var lite tråkigt, men jag förstår att det blir lite speciellt med sådana elever, som i en del fall har lite extra svårt att ta in den informationen och faktan jag gav dom. Sista föreläsningen skedde efter lunch och var inför killar på särskolan, som inte heller var så mycket frågor på. Där var det mindre frågor än inför tjejerna. Men i helhet var dagen intressant och bra, det var en upplevelse att föreläsa för första gången i min barndomsstad. Men tror det eller ej, jag kan inte åka dit utan att se eller träffa någon som jag känner. Jag träffade nämligen en person som gick i min klass under alla de 9 åren när jag satt på tåget för att vänta till att det skulle åka. Personen var inte den som utsatte mig, men däremot såg på och visste om problemet.

Igår hörde en skola i Gävle av sig och ville boka mig i april, vilket är skoj.

Igår gjorde Niclas Wahlgren en radiointervju om mig på Lugna Favoriter. Du kan lyssna på den här

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till En speciell dag och föreläsning

  1. Jannice skriver:

    Tack för din kommentar!Jag är en mamma, till barn som mobbats i skolan. Mobbing strider mot allt jag tror på, och det blev en ännu större kamp då mitt eget barn drabbades. Är glad att detta uppmärksammas..och jag önskade att mobbarnas föräldrar kunde göra mer för att hjälpa sina barn att förstå hur fel mobbing är..

    • Björn Hultman skriver:

      Ja, föräldrar blir maktlösa när skolan inte tar sitt ansvar. Dessutom finns det ju föräldrar som försvarar sina barn som är mobbare, som inte vill inse att sitt barn utsätter andra.

  2. Nattiiz skriver:

    Sv: Din blogg är intressant, du får gärna komma och föreläsa i min skola:) Det skulle nog behövas..

    • Björn Hultman skriver:

      tack, ja det hade ju varit trevligt, men tyvärr är det ju inte jag som avgör sånt, utan mer din rektor om jag ska komma. Men jag vet dessutom inte vilken skola och stad du pratar om? Det behövs på alla skolor förresten!

  3. Hanna Magnusson skriver:

    Hej och tack för din kommentar. Måste bara säga att jag var ingen mobbare precis, det var bara grupptryck som gjorde att jag skrattade med fast jag INTE ville, man ville ju så gärna va populär i den åldern och passa in, så om ja inte hånskrattade så passade jag helt klart inte in….. Mår väldigt dåligt nu i efterhand pga av detta! Att man var så jäkla blind, det va INGA riktiga kompisar jag hade, de frös ut mig och killarna i klassen va riktigt elaka, när jag stod vid mitt skåp kastade de skräp på mig och så missade de mig och kläckte ur sig ”vi missade papperskorgen”, m.m! Känsligt ämne det här…… Mycket känslor på samma gång, ilska och sorg över det hela. Om man ändå kunde spola tillbaka tiden och ändra på det som var……….. Jaja, tack för din kommentar åter igen och hoppas du haft en bra kväll!/Hanna Magnusson 🙂

    • Björn Hultman skriver:

      Publiken är det värsta faktiskt, de som ser på och skrattar, dom accepterar ju att den andra är utsatt. Då är det viktigt att gå emot mobbaren, visa att det inte är rätt beteende. Tänk på att det är modigare att våga gå emot gruppen och göra precis tvärtom mot de andra.

  4. Blåvit skriver:

    Det heter inte ”särskola” idag säger man träningsskolan eller grundsärskola! Du skriver väldigt mycket om dig själv jämt, aldrig tänkt på att den som mobbar förmodligen har ett jobbigt liv själv, och också behöver stöd? du tänker jämt på de utsatta, men aldrig på den som gör något. Jag tror det är viktigt att fokusera på båda delarna lika mycket. Jag tycker inte om din blogg, du är väldigt ”jag, jag, jag och jag.. Sedan att du hjälper en del människor är bra, du hjälper få utsatta till en ljusare tillvaro, men som sagt det finns två sidor i problemet.

    • Björn Hultman skriver:

      Där har du fel, jag har tom suttit inför Jan Björklund och sagt att flytta på mobbare eller offer inte leder något vart. För en mobbare har samma beteende på nästa ställe. Jag har under mina 2 år nu strävat efter att man ska både titta på mobbare och offer, för en mobbare behöver också terapi och samtalshjälp. I många fall har mobbaren en dålig familjerelation, tex föräldrarna dricker mycket. Dessutom som jag skrev i inlägget så blir 55% av killarna som mobbar kriminella innan 24 år.I min föreläsning nämner jag även att man ska prata enskilt med mobbaren när något problem uppstår.Kanske är jag otydlig i mina inlägg, men du verkar ha lite fel bild av hur jag jobbar. Att du kritiserar att jag skriver om mig själv väldigt mycket kan jag inte hålla med om. Jag skriver för er läsares skull..sen handlar ju såklart bloggen om mitt arbete, mina föreläsningar och hur jag hjälper folk. Du kan ju ta och titta på andra tjejers bloggar tex de kändaste, där är det betydligt fler JAG JAG inlägg. En sak till, gillar du inte bloggen är det ingen som tvingat dig till att fortsätta läsa. Jag kan inte nå ut till alla tyvärr, är bara människa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s