Summering av intensiva 2 år

Om en vecka var det 2 år sedan min temadag ägde rum (20 mars 2009). Du kan se klipp ifrån stora debatten ifrån temadagen här.

Jag kan inte fatta hur mycket jag hunnit med, hur fort tiden gått och verkligen hur stor jag blivit. Temadagen blev ju mitt startskott till mitt mobbningsarbete. Jag har gjort över 580 blogginlägg och kommit ut med två bloggböcker. Ibland får jag frågan om jag inte tröttnar på mitt arbete och hur jag orkar fortsätta. Svaret är faktiskt att jag triggas bara mer och mer ju längre tiden går. Men det är klart att jag får en hopplös känsla ibland, men den känslan varar inte länge då jag får en inre drivkraft att fortsätta. Jag är lite stolt över mig själv, då jag har kommit långt och snackat med en hel del personer Jan Björklund, Maria Wetterstrand, Dan Olweus, Peter Östlund, BEO, Betty Malmberg (utbildningsutskottet), Göran från Bris och många fler stora personer som jobbar med dessa frågor. Personen som jag fortfarande strävar efter att få träffa är min insperationskälla Mia Törnblom.

Bloggens storhet var också lite överraskande, då tanken egentligen bara vara att jag skulle skriva om temadagens arbete, men sen märkte jag ju tydligt att denna blogg behövs för att lyfta upp problemet och för att hjälpa utsatta barn och föräldrar. Det som överraskade mig med var att jag helt plötsligt blev fråge expert på ungdomar.se som inte alls var planerat. Jag har ju även förändrat min syn på Friends arbete sedan jag startade. Jag har även blivit kränkt här på bloggen, som jag tyvärr inte blev förvånad över, några ifrån klassen eller pararell klassen i högstadiet hittade den och fortsatte kränka mig här. Men när jag startade bloggen visste jag att någon gång skulle detta nog hända, så jag försvarade mig bara och sedan polisanmälde det hela. Dessa personer bland annat vände på problemet och anklagade mig för att själv vara rasist och mobbade dom istället, samt att man hela tiden bagatelliserade min utsatthet och jag fick även anklagelse för att vara homosexuell. Kanske ett tecken på att en mobbare har samma beteende framöver i livet, då 55% av alla killar som mobbar blir kriminella under 24 år. 

Men det mest roliga och intressanta är att åka runt i skolor och möta dessa drabbade elever och elever som kanske mobbar, men även intressant att se hur skolmiljön är då en del skolor är enormt dåliga med det. Det roliga också är att jag lyft upp frågan i media väldigt mycket. Mitt arbete tycker jag bara är min plikt och att många fler borde göra detta! Jag fortsätter kontakta skolor, söka upp blogginlägg om ämnet och ligga på i media med ämnet. Jag har trotts allt vuxit som person under dessa år och stärkt mig själv. Mina föreläsningar om mobbning kommer fortsätta framöver, det kan ni ge er på! En del verkar tro att jag inte alls kommit över min barndom, men det är ju precis det jag har. Hur skulle jag annars kunna orka prata om det så ofta/mycket? Det känns som att jag skulle kunna berätta någon annans berättelse. Det som varit, har ju ändå varit och kan inte göras om.

Jag 2an

Såhär såg jag ut i 2:a klass.

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Summering av intensiva 2 år

  1. frekar06 skriver:

    Jag klarar inte av att lyssna på Mia Törnblom. Kan inte förklara varför, men av någon anledning så är det så i alla fall. Hon har vissa vettiga idéer och tankar, även om jag långt ifrån håller med om allt hon säger och skriver. Frekar06

    • Björn Hultman skriver:

      Jaha, alla är vi olika. Men lite skumt att du inte kan ge exempel eller argument. Hon är ju trotts allt utbildad personlig coutch och hjälp många ur sin dåliga självkänsla.Vad håller du inte med om då? Hur tycker du man istället ska förbättra sin självkänsla, om nu inte på hennes sätt? Har du haft dålig självkänsla förut, tror det är en fördel om man ska förstå henne?

  2. Lisa skriver:

    Det är sorgligt, rent utav tragiskt, att mobbare kan dyka upp senare i livet för att fortsätta på samma spår som tidigare. Man kommer ingenstans i livet om man sätter den sidan till — hur ska man kunna växa som person om man fortsätter att bete sig som en 13-åring?sv. Det känns tyvärr som att det är det man måste göra för att mobbningen ska vara allvarlig; om man inte försöker ta sitt liv är det inte allvarligt. Om man bara brydde sig lite tidigare behöver inte så många personer dö, eller vara nära på att göra det.Jag är glad över att du överlevde!

  3. Jonesy skriver:

    Av ren nyfikenhet… Hur ser statistiken ut för utsatta som blir kriminella? Det är ju tyvärr inte helt ovanligt att kriminella grupper plockar upp den typen av människor och hjärntvättat dem till att bli hantlangare genom att ge dem en känsla av gemenskap…

    • Björn Hultman skriver:

      Ja, det var ju intressant fråga. Jag antar att du syftar på offrens hämndkänslor som kommer i efterhand? Vad jag vet så finns det bara utifrån mobbarnas sida, så jag vet inte hur det ser ut.

  4. Husfrun skriver:

    Tack för responsen inne i min blogg. Jag ska utbilda mig till grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem. Jag vet att lärarutbildningen inte har någon specifik kurs i ämnet mobbning och valde därför att läsa Mobbning i lärandemiljöer nu i vår med intention att även läsa fortsättningskursen med samma namn. Det är en enormt viktig merit att ha med sig som blivande lärare, men också som förälder samt fd. mobbad. Och jag tycker att det är skrämmande att det saknas kurser i mobbning på lärarutbildningen. Du gör ett fantastiskt arbete och jag hoppas att du når ut till högskolor och universitet – främst lärarutbildningarna. För du behövs!

    • Björn Hultman skriver:

      tackar!Jo, det är sorgligt hur det ser ut på lärarprogrammet idag. Jag kan inte fatta hur man tänker, när det inte finns en endaste kurs som är obligatorisk.

  5. Josephine skriver:

    Hej igen! jag känner så väl igen det du berättar – lustigt nog är det en av deläkande effekterna att berätta, berätta och åter berätta – tills känslorna som hör tillens personliga berättelse liksom tonas ner och blir mindre smärtsamma.Därför kan jag inte hålla med personer som sägeratt man inte ska ”älta” – nej, men när något gör ont och sitter och gnagerså kommer det att ta så mycket längre tid för det att läkasju längre man lägger locket på.Sår kan läkas, ärren fortsätter att klia men med sol och lite kräm för själenså märks de efter tag ett knappast alls… mer än kanske i en väldigt stark känslaför rättvisa.Jag är så glad för din skull för att du har hittat så rätt och för att du lyckas hjälpa andra så mycket! 🙂

  6. Nathalie skriver:

    Sv: Ja, precis. Tack så hemskt mycket. Jag hatar verkligen mobbning. Det är det värsta jag vet.Jadu, vet inte vad jag ska säga. Men ämnet mobbing är väldigt spännande, speciellt om man har varit utsatt för det själv osv. Min största fråga är ”Vad får dom ut av att mobba?”

    • Björn Hultman skriver:

      Ja du, de får ut kortsiktig höjning av sitt självförtroende och självkänslan. De känner makt. Men i längden får de ju inte ut något alls av det, snarare bara problem framöver. Man kan förlora både vänner och få sämre betyg. I framtiden ska de leva med ångern av att de förstört en människas liv, vilket de inte kan göra så mycket åt. Jag och så många andra får en förstörd barndom av att bli utsatt och den kan man inte göra om.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s