Jag får allt fler frågor om självskadebeteende på ungdomar.se sajten där jag är fråge expert. Det är många som vill bli av med sitt beteende och första steget är just viljan att bli fri ifrån det. Jag skadade mig för drygt 8 år sedan och mina ärr finns ju kvar än idag. Jag har skrivit rätt mycket om självskador här på bloggen förr. Men anser att det är dags att ta upp igen, då jag hela tiden möter fler och fler som har dessa problem. Det finns många fördomar om detta, nej majoriteten av dom som skadar sig gör det inte för att få uppmärksamhet, de flesta försöker dölja ärren så mycket som det går. Sen finns det såklart den typen som inte vågar prata om sina problem och via ärren kan man berätta rätt mycket. Nej, man måste heller inte vara emo för att skada sig och dessutom bara för att man är emo behöver man heller inte skada sig.
Det finns många orsaker till varför man skadar sig. Dels gillar man att se blodet rinna, man har ångest och via fysisk smärta kan man stimulera den psykiska smärtan, eftersom fokuset ligger då på fysiska. Det handlar också om att man gillar straffa sig själv om man anser att man gjort något fel eller att man rent av hatar sig själv. Man måste komma ihåg att detta beteende är endast enormt kortsiktig lösning. Jag började skriva dikter för att ta fokuset på något annat än skadorna.
Vad gör man för att bli fri? Jag fick mycket hjälp ifrån min socionom. Jag skulle låsa in det jag skadade mig med i en låda eller liknade och ta till andra sätt som inte bildar ärr på kroppen. Jag fick också skriva upp i vilka sammanhang som jag kände behov av att skada mig, för att på så sätt också försöka undvika dessa sammanhang till nästa gång. Sen handlar mycket om sin självkänsla, man måste hela tiden jobba varje dag med att anse sig själv som värdefull, viktig och fin. En annan bra sak är också att man försöker ringa/smsa en vän som då kan lugna ner en och få tankarna på något helt annat. Det handlar alltså mycket om att få fokuset på något annat än skador.Det är jätteviktigt att vi utifrån agerar och visar att vi bryr oss, då kan man förklara konsekvenserna som det kan bli i efterhand, dvs ärren sitter kvar resten av livet. Vad ska man säga till sina kommande barn? Visa också att personen kan prata med dig, men tvinga inte personen att prata, det måste komma spontant.
En enromt bra bok om detta är Sofia Åkermans ”För att överleva- om självskadebeteende” där det ligger fokus på vad vi i omgivningen kan göra när vi vet någon skadar sig, där finns också fler beskrivningar om orsaken till skadandet. Precis som i titeln handlar det alltså om att överleva nuet. Det finns också ett bra hjälp forum som ni kan läsa här.
Snälla, ni får inte publicera bilder på ärrade armar. Detta kan trigga igång folk!
mobbning och psykisk ohälsa bland unga 
Tack så mycket =)Och på tal om ärrade armar. Många som kommit förbi sitt självskadebeteende tänker inte längre på sina ärr. Därför kan det i många fall vara svårt att inte visa upp dem då man inte kan förväntas gå med långärmat hela tiden.
Nu menade jag att det finns dom som fotar sina ärr för att visa andra, som dessutom är färska ärr. Detta kan trigga dom som fortfarande skadar sig. Självklart ska man kunna leva normalt efter men man ska vara försiktig med vad man gör.