Återträff, bra eller dålig grej?

Har precis avslutat föreläsningen inför åk 7. Jag vet inte om det finns så mycket att säga, men det var sjukt vad tysta eleverna var. Lite för tysta eftersom de inte ens ställde frågor efteråt, en enda fick jag. Det var drygt 60 elever som lyssnade. Jag såg allt någon tjej som grät lite. Den frågan jag fick var hur jag skulle förhålla mig till återträff med min grundskole klass. Sånt har jag inte ens tänkt på än, det är ju väldigt många år kvar innan det blir ens aktuellt. Men just nu tycker jag det är väldigt onödigt att gå, då risken av att riva upp något som en gång var. Jag tycker nog det är bättre att gå vidare på mitt sätt. En lärare sa idag att hon gick endast för att bevisa för de andra att hon klarade av att gå dit, för hon var också utsatt. Nej, jag är inte arg på mina tidigare mobbare fortfarande. Jag vet ju att de själva har/haft problem. Vad tycker du om återträff?

Jag har sagt det själv förut, men det är så enormt kul och skönt att stå där framför elever och prata. Är jag inte synlig nu, så säg! Och så många jag hjälper, grejen är ju att även en mobbare kan ändra tankesätt efter min föreläsning. 14 januari sker nästa skola innan dess är det arbete på att få fler skolor som gäller. Jag har även nu gjort reklam via facebook om min blogg, så kanske fler hittar hit nu.

Efter föreläsningen satt jag och snackade lite med några lärare, då en berättade att den kände folk som tagit sitt liv, efter tidigare jobbig bakgrund. Japp, det är betydligt vanligare än vad folk tror faktiskt.

Annons