Det kan diskuteras mycket om hur kamratstödjare är bra eller inte. Enligt mig är det väl sådär, endel skolor kan ta över ansvaret till eleverna helt och tro ”vi har kamratstödjare, så vi jobbar bra med det”, dessutom kan det bli att man väljer att bli kamratstödjare för att dels få gå på möten på lektionstid och bli mer omtyckt själv. Men tar alla kamratstödjare sitt uppdrag på allvar? Hur ska man bäst välja ut sina stödjare, via lärare eller genom röst system? Jag tror på en blandning av lärare och föräldrar som ska välja ut, alltså INTE eleverna själva.
Man kan inte tro att bara för man har stödjare så jobbar man bra mot mobbning, det krävs så mycket mer! Jag är heller inte så övertygad om att alla vågar tala om allt för stödjarna heller, för risk för tillexempel rykten och spridning. Har dessutom en elev kappaciteten att ta mobbning på allvar..?
Jag tror man tar alldeles för många teorier förgivet, utan att faktiskt stanna upp och tänka lite om det är så pass bra som man från början tror. Men då kommer vi ju in på resurser och tid. På måndag ska jag göra en föreläsning på en gymnasieskola.
mobbning och psykisk ohälsa bland unga 
För att inte upprepa mig kanske (tror väl allt redan har skrivits till dig på din blogg) så försvarar jag mig med att JAG INTE LÄST allt, alls! I en viss ålder (barn) är det svårt att separera eget behov och eget inflytande i gruppen med övergripande empati/sympati för HELA gruppen. Små barn tar lättare emot information. Större barn och ungdommar börjar sakta få insikt i utsatthet. Den kan i ett trollslag vändas mot dem. En duktig kamratstödjare ser allas behov och blir/är inte färgad av sin egen upplevelse alt. sitt eget behov av att bli respekterad och älskad. En kamratstödjare är mänsklig och jag tror för att bli en bra sådan måste grundvärderingarna vara hårdare präglade än det enskilda behovet. Det är oftast i kaos de största medmänniskorna gör sig synliga. De kan träda in för det finns ingen annan där och med risk för sitt eget huvud reder de ut konflikter först, för gruppens bästa. En felaktig syn som JAG anser MÅSTE bort är ”jag behöver inte lägga mig i, det löser sig, någon annan tar ansvar…! ”Mvh Skvaller
Jag anser att det är mångas ansvar tillsammans att arbete mot mobbningen. Kamratstödjare kan fungera som ögon och öron men det behövs vuxna också som tar hand om det kamratstödjarna skulle tänkas observera. Dessutom är mina erfarenheter att det är de populära som blir valda. Hur bra fungerar kamratstödjare i småskolan? Kanske att de borde ha en lite annan roll än de redan har. Mer att de ska vara en god kompis och leka lite med alla och puscha ensamma elever att vara med att leka i grupp. Inte bara vara ögon och öron för att försöka upptäcka mobbning. Utan att jobba i förebyggande syfte. Stötta varandra. Ska det behövas speciella personer för att åstadkomma något sådant. Vad är det för konstig värld vi lever i egentligen?
När jag gick i mellan- och högstadiet valdes kamratstödjarna ut av eleverna, vilket alltid resulterade i att de populäraste eleverna fick flest röster och blev kamratstödjare. Dock var oftast fallet att just dessa elever var de som mobbade mest, så en mobbad elev hade väldigt svårt att ta kontakt med kamratstödjarna.