Härskarteknik och mobbning går hand i hand

Jag håller på och läser boken ”Härskarteknik” av Elanie Bergqvist. En mycket bra och intressant bok, där mycket av mobbningsdelarna tas upp. Finns flera typer av härskarteknik. Några av dessa är vanligare bland mobbning på arbetsplatser än i skolan.

Uteslutningsmetoden Där man helt enkelt omedvetet gör att inte personen få ta del av saker. Tex om man är tre personer som pratar med varann, men att en av de tre får aldrig ögonkontakt med de andra, eller att man frågar ”vad ska du göra ihelgen” till en grupp istället för ”ni”, det kan också vara undanhållning av information som jag nämner i föreläsningen att alla i klassen vet om att en lektion är inställd utom en person.

Komplimangmetoden handlar tex om att man tynger någon annan med arbete, bara för att den är ”bättre” på det, vilket oftast leder till att personen får jobba dubbelt så hårt än andra och man får knappt något tack för besväret. ”Du som är så stark kan väl ta min väska?”

Stereotypmetoden Man antar saker om folk, här kommer könsroller in i bilden, man antar att tjejer är bra på att laga mat, städa och antar att tjejen inte gillar fotboll, så man struntar i att fråga tjejen bland de andra killarna i gänget. Synen om kvinnan här är väldigt liten, man tror hon är sämre på saker än vad hon är. Det handlar också om synen på homosexuella, att de ska vara på ett vist sätt tex att alla bögar är fjolliga, enligt endel, dvs att man har fördommar.

Hierarkimetoden helt enkelt jag är större än dig, lyssna på mig och gör som jag säger, här har man alltså ingen valmöjlighet att göra på ett annat sätt än personen säger. Ett exempel är chefsrollen, den bestämmer och man får som inga helst omständigheter ifrågasätta eller ge andra förslag på lösningar.

Tidsmetoden Jag har jobbat här 20 år mer än dig, jag borde veta vad som är rätt, fel och på bästa sätt. Ett annat exempel är om man dejtar och åldersskilnaden är stor, då man berättar det för sina vänner kan reaktionen bli ”va, är han så mycket äldre, då borde du hitta någon annan” Man nedvärderar någon pga dens ålder helt enkelt.

Självförvållad härskarteknik Att man stör sig på personer pga dens beteende, tonsätt eller liknade. Man orkar inte ge uppmärksamhet åt personen då. Här är viktigt att acceptera alla precis som dom är.

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

57 kommentarer till Härskarteknik och mobbning går hand i hand

  1. Doktorinnan skriver:

    En del är medvetet, annat är man nog skyldig till ibland utan att riktigt veta det…

  2. Törnråza skriver:

    DoktorinnanÄven om man inte är medveten så är man skyldig.

  3. Desdichado skriver:

    det som är intressant med härskarteknikerna är att om man känner till dem och känner hur folk medvetet använder dem för att trycka ned andra kan man lätt vända på steken, det kan faktiskt vara ganska underhållande..

  4. M. Beck skriver:

    Jag kan lära folk i härskarteknik. Den är brutal men jag kan lova att den mest mobbade kommer att bli en kung efter den genomgångna utbildningen. De som är psykiskt sjuka ska inte genomgå den eftersom man måste ha något att bygga på. Fungerar alltid och inte ens dina närmaste kommer att känna igen dig.

  5. nyfiken skriver:

    Tråkigt att höra hur du haft det. Tråkigare att du inte är ensam om det. Jätte bra att du vill hjälpa andra som varit med om samma sak, och att du vill förändra samhället angående mobbning och vad som görs. Tyvärr tycker jag att du upprepar alldeles för många inlägg och texter i de här på bloggen. När jag läste en del inlägg märker jag även att du lämnar vissa saker ute och att du försöker ändra historien så att det låter som att det var värre än vad det var… Missförstå mig inte, det är aldrig rätt att mobba någon. Men vad en annan person tycker och tänker är inte mobbning. Många gånger låter det även som att personer runt omkrig dig inte visste om din situation och ville skoja lite med dig. Många tycker sånt är kul! Faktum är att jag vet att de flesta personerna hade slutat om du skulle ha sagt som det var.

    • Björn Hultman skriver:

      Blir ganska upprörd när du tror och påstår att historierna skulle vara överdrivna! Hur kan en okänd människa som inte vet exakt hur det var uttala sig om en sån sak? Du vet inte hur ofta jag inte blev tagen på allvar, när jag berättade, du vet inte hur ofta jag frågade om jag fick var med, till slut orkar man inte fråga mer.Vad jag lämnar ute vet jag inte vad du syftar på, du får faktiskt förklara och vara mer tydlig! Använd sunt förnuft och läs mellan raderna säger jag bara! Anledningen till att jag upprepar saker hör med att alla läser inte bloggen varenda inlägg sedan starten till nu. Så där säger alla lärare också gällande mobbning, ”det är inte så farligt som det låter”Vet du hur många anmälningar BEO får in gällande att de inte blir tagna på allvar? Mobbning handlar om att man ska lyssna, förstå och offret. Du kommer inte kunna stoppa en endaste mobbningsfall om du iignorerar offrets berättelse! Majoriteten av dessa handlar om det och då kommer det in 500 st per år!Tror du man alltid har kapaciteten att säga ifrån när alla hatar en, säger elaka saker? Nej, för både självkänsla och självförotroende är i botten. Skulle gärna vilja diskutera mer med dig, för din syn av vad mobbning är och hur man löser det, är inte speciellt bra för samhället.

  6. Nyfiken skriver:

    Helt okänd är jag inte.. Jag gick i samma skola som dig i högstadiet. Och jag vet vilka personer som du skrivit om i dina inlägg. Och jag är helt säker på att du inte till någon av de berättade hur det var, du sa inget alls. Du sökte uppmärksamhet. Du fick den, men på fel sätt. Vad killarna gjorde mot dig i omklädnings rummet vet jag inte om det är sant. Du hade gymnastik med schyssta killar. och om det är sant så är det helt förjävligt! det är något som borde gjorts nått åt. Jag har bra kontakt med ett par av de. Och de vet inget om detta. I denna skola fanns det många olika människor, som ville olika saker och försökte hitta sig själva. Vilket inte är lätt för någon.Du kan inte påstå att en hel skola ”hatade dig”. Så var det verkligen inte. När det verkligen gäller mobbning så är det förjävligt. Ingen skall utsättas för sånt. Men t ex att kasta en snöboll är inte mobbning. det är en lek. De flesta tycker sådant är kul. Ville kanske få dig att också tycka det. De kanske ansträngde sig för att få med dig i ”gänget”, bara att du tyckte att de gjorde fel och såg det som mobbning. Du som kan så mycket om statistik om allt det här kan väl göra en undersökning på hur många som varit med i ett snöbolls krig….Ta kontakt med de som du anser gjorde de värsta sakerna mot dig. Jag tror inte att de skulle vara otrevliga… detta var för flera år sedan. Ska jag läsa eller lyssna på en trovärdig människa som väljer att blotta hela sitt liv på internet, så får personen tala klar språk. Det var de sämsta ursäkten. DU ska LOCKA läsare med dina inlägg. inte få de förrvirrade och undra ”Vad menar han egentligen”.Många offer är ute efter uppmärksamhet, pengar eller till och med bara en bekräftelse på ett högre plan. Därför tror jag inte på alla såna berättelser. Inte bara om mbbning utan även om diskriminering, våld, stöld och bedrägeri.

    • Björn Hultman skriver:

      Du säger att du gick i skägget på högstadiet, men innan då? Vet du överhuvetaget något om den tiden, låg och mellanstadiet då det faktiskt var värst. Nej, antagligen inte! 4-5an var den västa tiden, men inte var du med då inte! Nej, du uttala dig bara om en liten liten del av hela skolgångens utsatthet! Tycker inte det ger bra intryck på det du argumenterar nu.Jag sa inte alls att hela skolan hatade mig, det handlar om känslor här. Hur ni i skolan beteede er så man skulle kunna få dom känslorna. Det ska vara tydligt att inte ens dom känslorna kan uppstå. Det ska inte vara så nära att det kan tolkas och upplevas som mobbning. Du vet heller inte hur fååå verkligen hur lite folk jag hade runt om kring mig som verkligen brydde sigLäs på lite mer för sjutton, du kan ju inte speciellt mycket om vad mobbning handlar om. Se klippet med mig och Dan Olweus, han säger många kloka saker. Att påstå att offer vill ha uppmärksamhet bara för de berättar hur samhället ser ut, gör mig extremt upprörd.. du fattar ingenting av vad allt handlar om, när du säger något sånt. Tror du dom är stola över att blivit utsatta? Tror du dom bara vill ha ett skadestånd? Nej, för BEO skapades 2006, men låååångt innan det gick folk ut med sin bakgrund. Det handlar om att rädda andra ifrån liknade situationen, undvika och förebyggaI mina föreläsningar stärker jag mig själv, känner mig viktig och behövd, vilket jag inte kände förut. Det ären helt annan sak än att söka uppmärksamhet. Det handlar om att man faktiskt är människa, med känslor och allt och har rätt till att bli sedd, behövd och känna sig viktig. Jag har vänt hela min bakgrund till en erfarenhet och jag ältar inte saker som varit, däremot använder jag det för att förstärka hur samhället ser ut.Att du tycker jag är otydlig i mina inlägg är bara du som sagt, så ingen annan upplever det som otydliga inlägg. Jag har fått mycket beröm under året, så det så. Vad vill du egentligen, ha en film en dokumentation på hur det var i detalj för att du ska inse???Om du skulle varit utsatt för misshandel, skulle du hållt tyst hela livet om det eller?? Tror knappast det. Om man förlorar en nära så vill man berätta det för andra, för att andra ska känna att de inte är ensamma och på så sätt hjälpa till att minska detDu såg inte när folk kallade mig råttan och tittade snet i korridoren, du var inte alls där när det hände saker Jag har aldrig heller sagt att det bara var min klass som utsatte mig, det var även 7or när jag gick 9an, så du såg inte mycket. Vilka personer syftar du på då, som skulle ha utsatt mig, om du nu vet allt?DET ÄR PATETISKT ATT ÖVERHUVETAGET BEHÖVA ARGUMENTERA FÖR ATT MAN VAR UTSATT!!!

  7. Hanna hmm skriver:

    Du ska INTE behöva argumentera för dina upplevelser!!!Att vara utsatt för kränkningar upplevs olika från person till person.. Det är DIN sanning! Inte mindre sann för det! Och oavsett hur kränkningen går till, om det är med ord, slag, sparkar eller utfrysning så är det en kränkning! Jag har inte läst allt du skrivit och vet inte riktigt vad du blivit utsatt för! Men jag ser till min egen son och mig själv nu! Och i dags läget krävs det inte stora droppar för att min sons bägare ska rinna över… Saker som han för ett år sedan inte skulle reflekterat över som sårande är dödsstötar idag! Många tycker säkert att han/vi överdriver, men det är vår sanning!Och att välja att tro att slag, sparkar, hån och hot inte existerar, bara för att man själv inte sett dem, det är skrämmande tycker jag!Stå på dig Björn! Och fortsätt skriv precis som du själv vill!

    • Björn Hultman skriver:

      tack, jag vet att min berättelse är sann, Precis vad jag berättade i Efter 10, man blir inte betrodd, av många anledningar, folk orkar inte bry sig och ta tag i det.

  8. wondering : ) skriver:

    har läst lite, undrat lite. och sen så kan jag inte sluta liksom att tänka….jag har inte en aning om vem ”nyfiken” är… och jag har full förståelse varför du, björn blir upprörd. det blir man alltid när det man har att berätta inte blir trott på… det enda dock jag frågar mig framför allt är, att kanske var ”nyfiken” en som var rädd för att se det som på något sett pågick. kanske trodde han/hon inte att det var så ”extremt” som det var… bara en tanke liksom.. men jag vet ju inte heller mer än det du skrivit/berättat..sen blir nog min nästa fråga att varför på något sätt bli så upprörd av det, om du själv nu skriver att du vet att din berättelse är sann, så har du ju ingenting att bli upprörd(även om jag dock förstår samtidigt, mest en fråga bara) över just för att ”nyfiken” helt enkelt inte faktiskt vet vad du gått igenom. det är ju din sanning, din berättelse. vissa kommer alltid ifrågasätta och vara mindre troende, mycket pga rädslan att det faktiskt händer, att en annan människa eller flera kan göra någon så fruktansvärt illa. Och ja, stå på dig. din berättelse, ditt liv, din sanning,

    • Björn Hultman skriver:

      Jag skiter rent av vad Nyfiken tycker personligen, däremot blir jag upprörd över hur samhället ser ut, att precis som nyfiken tänker så, leder till ännu fler blir utsatta och blir ännu svårare att lösa problemen. Jag blir helt enkelt arg på att ännu en människa tänker så fel, vilket gör att svårare. Mobbning handlar ju om att man ska lyssna på vad offret upplever som mobbning och sedan lösa det utefter det.

  9. wondering : ) skriver:

    Det framgick nog bara inte så när jag läste, men ja. Då förstår jag den biten i alla fall. Kanske ”nyfiken” tänker fel, men kanske kan ”nyfiken” ha rätt i andra avseenden. Tänker inte försvara eller liknande, verkligen inte. Men att säga att vissa bara tänker ”fel” och att ”jag har rätt” är ju inte heller direkt schysst mot någon. Alla måste ju få ha sina vinklar.

    • Björn Hultman skriver:

      självklart ska alla få säga vad dom tycker, vi har ju yttrandefrihet. Men det är aldirg fel att försöka ändra folks tänk, för att få det bättre i samhället. Varför tror du vi inte kommer någon stanns med arbetet mot mobbning? jo dels för att många tänker sådär som nyfiken och att bagatelisera problemen gör det ju inte bättre precis. Att uttrycka ordet ”fel” var väl inte kanske rätt, men du förstår nog vad jag var ute efter.

  10. Pellefantia skriver:

    jag är en av de som blev mobbad, kunde få en dörr i ansikte, då speciellt en släppte igen den när jag kom. samtal tystnade, ja ni vet det finns massor…Kanske skall läsa boken själv, hur som helst kan man tycka idag att det hade varit bra om jag givit vissa en rak höger. Då hade jag i alla fall varit mer stolt över mig idag. Problemet är dock att man är så naiv, för trots att man ser och känner, förstår man ändå inte att de kan vara så elaka…. märkligt

  11. wondering : ) skriver:

    Jo absolut, klart jag också tycker att man borde göra något. Men ibland är det väl inte direkt det lättaste, så man försöker ju göra det man kan med vad man tror sig kunna göra. Om man ser något osv.. Det är ju inte bara ändra tänket och så är problemet löst direkt. Men jo, jag förstår väl vad du är ute efter.

    • Björn Hultman skriver:

      Men ett utav de första stegen man måste göra är att ändra folks tankesätt, ta detta med att offret eller mobbaren ska byta skola, är det en lösning? Icke, man flyttar problemet framför sig till en annan skola, en långsiktig lösning och arbete krävs.

  12. wondering : ) skriver:

    Jo, det vet jag. Men fortfarande, så är det inte bara gå ut och säga ”ändra ditt tänk” heller. Därför det är så svårt, mest så jag menar. Men det är bra att de finns människor som kämpar för det lite mer än vad andra gör. Så det är jättebra det du gör.

  13. Nyfiken skriver:

    nej jag vet inget om tiden innan, därför uttrycker jag mig inget om det. Jag skriver om det jag vet från skäggetorp..Jag vet vem som kallade dig råtta, jag vet VARFÖR hon gjorde det. Jag vet vem tjejen är som skojade med dig på ”lära känna dagen”, låter mer som att hon blev den löjliga och inte att du blev mobbad.. Var nog därför ingen mer sa något, inte ens läraren. Hon heter Magdalena. jag vet vilka mer som gick i din klass…Said, Faisal, Ronja, Jessica och Katta.. det är några av namnen… Och det jag vet är att Magdalena inte blev förflyttat till en annan klass pga dig, eller vad du påstår att hon gjorde mot dig. Därför tycker jag att du ändrar historien.Om din värsta tid var år 4-5 behöver du ju inte tänka så mycket på skägget. Att kritisera skolan, lärare och alla runt om kring dig är väldigt lätt.. Men vad gjorde du för att passa in? När man börjar en ny klass får alla lära känna varandra. En vänskap går inte ut på att man är en egoist.. Du skrev själv att dina msn kompisar slutade prata med dig. Hoppas att tanken slagit dig att du inte ansträngde så mycket som du kunde.JAG VET att folk försökte få med dig, men du tyckte aldrig om någonting, allt var tråkigt och du nästan valde att vara utanför när alla andra gjorde något tillsammans…jag säger inte att folk vill ha uppmärksamhet när de berättar hur samhället ser ut.. Utan när de berättar om sig själva och deras historia. Jaaa alla människor behöver vissa saker. Och alla människor kan inte tänka likadant. Jag tycker inte att du gör fel när du skriver om alla saker, tycker att det blir fel när du skriver fel saker som jag vet inte är sanna! Jag tycker du är otydlig vissa gånger, jaa… Du svarade mig då att jag skulle läsa mellan raderna. Detta är en blogg, din blogg, du ansvarar för raderna. Du ska inte begära att jag ska förstå eller veta det du inte skriver.Jag vet vad mobbning är, behöver inte läsa ett skvatt mer om det. Men tydligen har du och jag olika uppfattningar om mobbning. Jag tänker inte börja tänka som dig bara för att DU tycker att det mitt sätt är fel. Sorgligt att du som varit med om så mycket inte är trevligare än vad du är. Du vill folk ska förstå och lyssna. Men man kan bara börja hos sig själv. Det har du gjort på ett dåligt sätt. Förvänta dig inte så mycket av hela samhället när du inte ens kan vara på det sättet själv mot en person som du skriver till!

    • Björn Hultman skriver:

      Bytte hon inte klass pga min utsatthet? Nähä, konstigt att min mamma ringde rektorn inte ens 1 timme innan rektorn kom in i klassrummet och tog ut henne, efter den dagen bytte hon klass. Rektorn började babbla om hur viktigt där är att trivas på skolan. Vääädigt slump? nä, knappast. Ja, det var vääldigt roligt det där med lära känna dagen, jag kan säga det att inte en enda person i mina föreläsningar tycker det var en skojig situation att hamna i. Vad har du för sjuk humor?? Att sitta i en ring och bli kränkt för att personen påstår att man gillar tjej saker, är inte speciellt skoj för någon. Att bli kallad råtta är väl också en kul grej för dig, antar jag utefter det du berättar om att allt under hela högstadiet bara var på skoj. Det var inte bara ifrå en person jag fick höra det öknamnet heller.Om du lyssnar på forskning och teorier som finns bevisade i verkligheten är att ett offer har samma beteende även fast den byter skola/klass, så länge den inte får hjälp med en själv, men ingen varken såg eller brydde sig om att hjälpa mig. Det är rent av omöjligt att rädda/hjälpa sig själv i sådana situationer, utan hjälp utifrån. Att lita på folk efter 6 års mobbning, måste du förstå är extremt svårt. Om du själv hade varit i samma sitts hade du förståt mer. Alla föräldrar och barn som har koppling till mobbning vet vad jag pratar om. Det är väldigt vanligt att beskylla offret i mobbning, det är offrets fel att det blev som det blev, ytterligare en anledning till varför vi inte löser fler mobbningsfall.Nej, vi har långt ifrån samma syn på vad mobbning är. Har du tänkt på att det finns 4 typer? Psykisk, verbal, fysisk och internet/sms mobbning.. Vilken är lättast att se? Fysisk och verbal.. Men psykisk och internet är svårare, jag blev utsatt av alla dessa UTOM fysisk (den som är lättast att se). Därför kan jag tänka mig du påstår som du gör. Du accepterar ju inte att jag kände mig kränkt och utsatt även under högstadiet, precis som alla gör i samhället.Slut på diskussion

  14. Robluis skriver:

    Har inte läst din blogg så jag vet inte vad du skrivit tidigare däremot har jag egen erfarenhet av att vara mobbad och vet hur det känns. Eller rättare sagt, hur jag upplevde det. Dock visar statistik att den upplevda bilden är lika för olika personer som blivit mobbade.Det jag reagerar över är hur ”nyfiken” åter igen försöker förminska dig och det du skriver om, återigen försöker mobba dig. Jag vet inget om någon av er men den frenesi och ordvalet som ”nyfiken” använder sig av är väldigt tydligt negativ mot dig, försvarande för ”nyfiken” själv och de som gick i skolan, ett klart och tydligt pekfinger att egentligen är det ditt fel och du som uppfattat saker på fel sätt.Som ex. jobbade jag på en skola för många år sedan där 2 grabbar blev mobbade. Vid ett tillfälle trycktes ena killen upp mot väggen med ett strypgrepp och sedan slängd nerför trappan. Alla skrattade åt det. När jag frågade mobbare varför han gjorde så, han svarade att vadå….det var ju bara ett skämt. Dessutom, väljer man utanförskap, att inte delta i olika grupperingar betyder det inte att man får mobba den personen. Att välja att stå vid sidan om är en sak, mobba någon en helt annan och det verkar inte ”nyfiken” ha förstått.

  15. Lisbeth Pipping skriver:

    Jag var själv mobbad i nio långa år i skolan. Jag mötte dem som mobbade mig på en klassträff för 13 år sedan. Ett möte som gav både mig och de andra mycket.Jag tror att det är viktigt att lyssna även på dem som ”bara” tittade på och de som mobbade. Jag lärde mig mycket i mötet med dem. Min syn är att de flesta som mobbar eller bara tittar på inte vill kränka och mobba. Men att vi vuxna inte hjäölper dem att inte börja elelr att sluta. Jag tror inte på att man ska ge sig på dem som mobbade och kränkte. Jag ser det som så att hat och bitterhet bara skadar den som blev mobbad. man måste kunna förlåta och gå vidare, för annars är det så att man fortsätter att mobba sig själv.Varför inte fråga ”nyfiken” hur han såg på det hela i en öppen dialog. För mig är mobbning inget svart-vitt. Jag ser inga vinnare utan bara förlorare. Om man ska prata om offer, vilket är ett ord jag inte gillar. Så är alla offer, även den som mobbar eller bara tittat på. Alla ska vi bära på den mobbning som skedde runt oss som barn o unga. Om vi ska bli lyssnade på när det gäller mobbning och utsatthet måste vi har kommit vidare såren måste ha läkt och det får inte finnas bitterhet och hat, för då skadar vi oss själva och andra.

    • Björn Hultman skriver:

      Låter som du tror att jag fortfarande är arg på de som utsatte mig. Jag har gått vidare, nu är nu, då var då, blir bara förbanad när någon människa kan neka någon annan persons känslor och upplevelser. Jag ser min bakgrund som en erfarenhet för att hjälpa andra, annars hade jag aldrig haft kapaciteten att stå och föreläsa om det.

  16. Hanna hmm skriver:

    Jag var utfryst mina sista gymnasieår… Och det har verkligen format mig till den jag är idag… Jag undviker än idag ställen där jag vet att jag kan träffa de som utsatte mig för det…Därför gör det extra ont idag att se min 8 åriga son utsättas för hot, kränkningar, slag och sparkar… Jag skyller inte på de barn som utsätter honom, däremot skyller jag på de föräldrar som inte ens kommer på möten de kallas till angående detta.. De som väljer att blunda… Enligt mig signalerar dessa föräldrar att det som sker är ok…Att försvara det som sker eller skett är för mig underligt…Oavsett om det hände idag, igår eller för 20 år sedan…Robluis här ovanför säger det så bra i sin kommentar angående ”nyfiken”…. Och känslan jag får är precis densamma… återigen förminskar man….

  17. björnen skriver:

    Hej. Jag blev med mobbad hela min uppväxt. Men inte går jag och tjatar om det flera år senare. Herregud jag är sambo med killen som mobbade mig värst för att vara bög:P (ironiskt va?) så kanske dags att gå vidare:) (älskar tröjan på bilden)

    • Björn Hultman skriver:

      vad får dig att tro att jag inte gått vidare? Är det för att jag försvarar den tiden som varit eller? är inte försvaret i sig ett tecken på att jag lämnat det, hade jag inte det, hade jag inte haft mod/kapaciteten att ens våga försvara mig. Är ju ett tecken på att jag står upp för vem jag är/var.Med andra ord, nu jobbar jag aktivt mot mobbning och har min uppväxt som erfarenhet..INGET som jag forfarande är arg över att det skedde..Det är som det är helt enkelt.

  18. Zigge skriver:

    Kompis, skaffa en tjej du kan dela värme med. Det handlar inte alltid om sexualitet.En kram och lite magi i luften kan göra mycket. Jag slår vad om att någon väntar på digdärute. / hoppas du lyckas

  19. Zigge skriver:

    Fråga rakt ut här på bloggen. ”Var finns du? Jag letar efter dig.”

  20. Zigge skriver:

    Annars hade du inte antytt att du vill ha någon. Lycka till och våga.

  21. Zigge skriver:

    Du har ingenting mer att förlora än din tid. Bit ihop och våga. Låt inte 100 nej påverka dig då den 101 kommer att säga ja och det kommer att kompensera allt.

  22. zigge skriver:

    Även vänner menar jag. Jag tror att du kan vara kandidat till en supervän. Den som vågar se dig vinner. Synd att vi inte bor i samma stad 🙂 Lycka till fortfarande

  23. Lottaonline skriver:

    Jag hoppas du ser att kritikerna här inne gör bort sig själva. De hjälper ju dig i din kampanj genom att visa hur någon försöker trycka ner någon.Kanske nästan ska tacka dem för hjälpen.;) Släng av dig deras låga kommentarer som vattnet på en gås och ta dig en fika. Du gör ett bra jobb!

  24. Hanna hmm skriver:

    Jisses… vilka människor det tydligen finns… man får ju mardrömmar!Tycker du gör helt rätt i att publicera det de skriver..det visar ju precis hur det kan fungera när någon försöker trycka ner någon… Empati…det är något som många saknar!

  25. NYFIKEN skriver:

    Nej hon bytte inte klass pga dig. Det var ingen som tvingde henne till en annan klass för att du skulle ha lugn och ro. Tror du att en rektor BARA lyssnar på din mamma?? Förhelvete, hon gick ju i din klass i 8an igen! Slump kanske? Hade de verkligen tillåtit det om hon nu var så hemsk som du påstår?Eller tror du att hon fick den hjälpen som du önskar att du hade fått.Du kanske ska ha all fakta innan du hänger ut folk så där!Jaa min humör är ganska torr och rå, skratta är något jag mår bra av. Testa, jag tror du skulle gilla det:)Du blev säkert utsatt för mycket värre saker. Och det finns andra människor som har det mycket värre. Dags att gå vidare på riktigt. Sluta älta allt detta. Lägg ner energin på roliga saker istället.Forskning och teorier i all ära, men seriöst vem har de hjälpt??Björn, Du blev inte mobbad för att du inte ville vara med. Du kännde dig mobbad för att ingen ville gå ifrån ”leken” och göra något annat med dig. Alla människor delar inte samma intresse, alla människor passar inte tillsammans. Så är det bara.Många människor kan inte acceptera att världen inte snurrar runt dom. Du verkar vara en av de.Vill du jag ska känna empati? Vill du jag ska tycka synd om dig? Det kan jag inte när jag vet att du ljuger. Du har lyckats lura många andra människor. Det räcker.Good luck med resten av livet.

    • Björn Hultman skriver:

      NEJ hon gick i klassen ”7-9” resten av högstadiet från den dagen. Det var bara snack om att hon skulle komma tillbaka.. du vet ju fan inte saningen!! De hade problem med henne med andra personer och bitar, så mitt problem blev droppen för rektorn. tittqa i skolkatalogen! Ja, en rektor har den kapaciteten om dom vill och Ulla berit var sträng med den biten!!

  26. 7E - 7H skriver:

    Björn grabben…. din historia går inte ihop.. du blev inte mobbad i skägget… det var du som inte tyckte om oss blattar… Så det är du som är mobbaren..vi hade idrott tillsammans.. vi i klassen och den andra klassen gjorde aldrig nått mot dig som vi inte gjorde mot någon annan.. trodde de va de du ville… VARA MED… men tydligen kunde du inte ens säga de till oss nån gång på 3 år, utan skriver de här på en blogg!

  27. Nyfiken skriver:

    hahahahha kolla i katalogen själv… Hon är med på bilden när ni gick i 8an 😉 Det är i 9an hon inte är med i din klass!du verkar inte veta vad klass 7-9an står för, eller vad det är för klass och vad man gör där…hmmm Ulla berit var sträng? var det därför hon slutade och Kerstin fick ta över??Snälla Björn ge dig nu…

  28. Open Mind skriver:

    Personligen tycker jag att du fortfarande verkar ha starka kánslor mot dina mobbare. Du blir mycket upprórd óver det ”nyfiken” skriver, och fórsóker fá slut pá konversationen efter att ha sagt sitt. Du máste ju fórstá att det alltid finns mer án en version av alla hándelser, fór vi alla tar till oss av olika saker. Jag tycker du ska vara mer beredd pá lyssna pá alla olika ásikter. Istállet fór mála upp de som mobbare. Ja, alla kommentarer kanske inte ár formulerade pá básta sáttet, men du kan heller inte pástá att du ár artig nu, sarkasm och ironi leder inte nágon konversation framot. De behandlar de som okunniga” Empati kan dom inte ens stava till, så okunniga är dom i det ordet.”, akta sá att du inte blir mobbaren sjálv nu. Ta till dig av alla olika komentarer nu, stá inte bara och kolla frán den ”mobbades” sida. Du háller ju fórlásningar om allt det hár, desso mer feedback du har desso báttre kan ditt arbete bli. Bli inte fórbannad fór att alla inte har samma synvinkel som du, utan passa pá nu nár du kan och fá olika perspektiv av det som hánde dig.

  29. Nyfiken skriver:

    var det allt du kunde läsa av mitt inlägg?? KOLLA I DEN FULA KATALOGEN!!!!!

  30. Lottaonline skriver:

    Helt otroligt. Uppenbarligen fattas något stort hos vissa..

  31. Nyfiken skriver:

    Jag tror att Björn hittade Magdalena i skolans katalog, både från årskurs 7 och 8.. I samma klass som honom !!!

  32. jag är på besök skriver:

    Jag är lite klyven, på ett sätt kan jag förstå Björn, men jag tycker även att han skall ha förståelse för de som reagerar på inläggen. Att kunna stå för vad man har skrivit ser jag som viktigt, annars far man ju med osanning. Men eftersom jag inte vet hela sanningen lägger jag mig inte i, men detta inlägg har väckt starka känslor det märker jag.Annars är jag helt enig med Lisbeth!

  33. Islin skriver:

    Även om ni påstår att Björn inte blev mobbad i skolan så är det ni håller på med nu inget annat än mobbing och personangrepp. De enda ni ställer i dålig dager är ni själva och om ni inte inser det så tycker jag synd om er.

  34. lisbeth skriver:

    du säger att du gått vidare, och glömt hur du känner för dem, ändå ältar du dig själv hela tiden o skriver om vad som hänt, för att få uppmärksamhet

  35. saraa skriver:

    men de dom skriver är ju deras åsikter 🙂 och björn får acceptera det dom har att säga också, så som dom får acceptera det han har att säga. det går inte bara att en får uttrycka sina tankar, men han blir ju upprörd för minsta lilla sak dom säger emot,

  36. Karin skriver:

    Jag har hört att om en person själv upplever att den blivit mobbad blir konsekvenserna för denne desamma som om personen blivit mobbad på riktigt. Alltså: om Lisa i vuxen ålder säger att hon blev mobbad i grundskolan och Pelle som gick i samma klass säger att det inte alls var så, så blir konsekvenserna för Lisa likadana som om hon faktiskt blev mobbad. Det spelar alltså ingen roll vad som egentligen hände, vad som spelar roll är hur Lisa upplevde det och vad hon känner. Detta tycker jag är ett tydligt exempel på att fokus inte bara ska ligga på mobbarna, utan även (alltså inte enbart!) på att få Lisa att komma över händelserna och få tillbaka sitt självförtroende. Jag tror att du också måste försöka fokusera lite mer på dig själv för att må bättre. Sätt dig själv i främsta rummet ett tag, se till att du själv mår bra först, annars blir det dubbelt så svårt för dig att hjälpa andra och att kämpa mot mobbningen.Jag tror att du måste ta tag i ditt eget välmående innan du ger dig in i den här debatten, för den gör dig allt för upprörd i nuläget, eftersom du ännu inte mår riktigt bra. När du mår bättre kommer det vara lättare för dig att inte ta alla argument som personliga påhopp.Kramar

  37. Björn Hultman skriver:

    DISKUSSIONEN ÄR NU STÄND

Kommentarer är stängda.