Uppkomsten till problemen

Olika anledningar varför man mobbar och hur det uppkommer:

  • Man har själv låg självkänsla/självförtroende
  • Man har någon förälder som själv har eller haft problem av olika slag, alkhol, missbruk osv
  • Handlar mycket om makt
  • Grupptrycket, känna sig tuff inför andra
  • Man vet själv inte vad man gör, innebörden
  • Man vill bli sedd och hörd
  • Dålig barnuppfostran, messiga föräldrar
  • Man har själv varit offer i tidigare år, hämnas
  • Medias alla snevridna problem, tex videovåld, tv-spels våld, idealet

Igår tog jag ett snack med den bråkiga pojkens mamma, som jag sa att jag skulle göra. Jag misstänkte precis som det var att hon inte alls blivit informerad om hennes sons beteende mot de andra. Precis så det är i dagens samhälle, lärare och fröknar ser men är för messiga och aldrig informerar föräldrarna.

Snart blir det inga fler inlägg om ni inte tipsar om saker jag ska ta upp. Jag skriver denna blogg för er! Jag vill veta vad ni vill lära er mer om, eller vad jag har tagit upp som ni inte förstog. Ni kan påverka bloggen, så gör det..

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Uppkomsten till problemen

  1. Kristall skriver:

    Här kommer två saker jag gärna skulle vilja veta mer om:1. Du säger ofta att man skall försöka skilja på här och nu, där och då, men hur gör man det i praktiken? Det känns lite besvärligt för mig ibland när någon tar på sig ytterkläderna och sträcker lite extra på armen och jag får en flashback och tror jag skall få en knytnäve i ansiktet. 2. Hur är det med behandling av mobbningsskador i psykvården? Jag har genom åren fått ett antal psykiatriska diagnoser när jag själv tycker den rätta borde vara PTSD efter mobbningen. Finns det någon ”typisk diagnos” som mobbningsskadade ofta får istället för att vården direkt fattar vad det handlar om? Vilken/vilka är diagnoserna i så fall?

    • Björn Hultman skriver:

      1 Det handlar fortfarande mycket med självkänslan du måste öva upp, tron på dig själv. Försöka förstå att dom i din närhet inte sviker eller gör något dumt. Allt handlar om att dina tankar styr dina känslor, som senare styr ditt beteende. KBT-terapi löser mycket av ditt problem. Skriv ner allt vad de i din närhet gör för dig, så förstår du hur mycket de bryr sig och absolut inte vill dig något illa.2 Man måste komma ihåg att varje mobbningsfall är unik, varje offer reagerar på olika sätt. Så är det även med följderna, endel riskerar att få sociala problem resten av livet, endel har fortfarande svårt med prestatiomer. Så nej, det finns ju ingen typisk diagnos. En vän till mig fick under 20 års åldern veta att hon har aspbergs symdrom, hon har själv mobbad och utanför under stor del av skolgången. Depression är ju den vanligaste följden som blir. I endel fall utvecklas det till och med till bordeline.Jag kan ta ex med Fredrik, som man kan se ett klipp om i tidigare inlägg, han fick diagnoser först, men när läkarna tittade närmare på fallet så var dessa skador enbart som följd efter långvarig mobbning. Fredrik fick kramper, korta förlamningar, andningssvårigheter. I mitt fall trodde vi att jag var allargisk mot laktos, jag spydde varje morgon och var jättedålig i magen, men i efterhand handlar det enbart om min skolgång. Det finns ingen generell diagnos som man utgår ifrån, det är inividuellt

  2. PegBundy skriver:

    det finns ett skäl till att mobba… eller den kanske går in under dålig självkänsla… I min klass när jag var liten fanns en tjej som tryckte ner de som var duktigare än henne (t.ex jag) och nu i vuxen ålder har jag förstått att hon och hennes syskon hade fruktansvärd stor press hemifrån att vara bäst i skolan. Båda föräldrarna var lärare…. pappan på högskolan och mamman ”vanlig”. Att jag kom på skälet var när syrran berättade om hur tjejens syster satt och grät i omklädningsrummet efter en gymnastiktävling de hade som små och hon vågade inte gå ut till föräldrarna eftersom hon ”bara” blivit tvåa….

  3. Kristall skriver:

    Angående min andra fråga ovan tänkte jag närmast på ”feldiagnoser” inom psykiatrin. Nu börjar det bli ett antal år sedan men jag har ägnat mig åt självskadebeteende men när jag gjorde det ansåg man att jag hade borderline eftersom borderlinepersoner skadar sig själva. Senare ansåg man att jag hade Asperger eftersom personer med Asperger ofta blir mobbade och har svårt med sociala relationer. Ingendera av diagnoserna tror jag på, snarare ser jag självskadebeteendet och svårigheter med sociala relationer som en följd av mobbningen, inte som orsak till den. Ingen inom psykvården talade om det självklara för mig, dvs sade att ”klart du mår dåligt efter det du varit med om”. Jag undrar om detta fortfarande är vanligt inom vården.

    • Björn Hultman skriver:

      det är ju så att psykvåren söker ju alltid efter problemet, inte uppkomsten till problemet. Deras uppgift är att kolla ditt mående psykiskt, så sjäövklart blir del fel för andra och du är inte ett unikt fall i det sammanhanget. Däremot ska vi tänka på att den svenska psykvåren har enormt många brister, inte bara med detta med feldiagnoser, jag kan ta ex med Linnéa som låg inlagg på BUP, men som lyckades få en kort permission utan att föräldrarna tillåtit det fast flickan inte var 18 år.. hennes permission slutade med att hon tog sitt liv, för hon hade sig friheten att göra det utan någon tillsyn. Läs mer på ludmilla.se!Depressioner kan också vara missvisade inom psykvåren, diagnosen kan variera på vilken läkare man har. Jag litar inte alls på varken sjukvåren eller psykatrin. Man tar alltid den kortaste vägen till ”lösningen” och inte analyserar så mycket, därför blir det fel diagoser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s