Drömmen om att bli inbjuden

Den kalla bänken

Jag öppnar mina ögon och ser suddigt.
För en kort sekund undrar jag varför jag ser suddigt.
Men jag kommer på att mina ögon är alldeles blöta.
Jag är inte medveten om hur länge tårarna har fallit.
Jag vet bara att man inte kan stoppa dom, när man verkligen vill.
På en övergiven lekplats sitter jag på en bänk.
Tårarna torkar fort i solen, men vad hjälper det?
Det rinner bara fler och fler ändå, så hjälplöst.
Bänken känns hård och kall, ingen har varit här.
Det finns ingen som kan ge mig värme, inte ens solen.
För jag är kall både på utsidan och insidan.
På en övergiven lekplats kan ingen trösta en.

Drömmen om att bli inbjuden

Jag hör hur några pratar om en fest, där jag sitter och äter.
Det låter som en rolig och trevlig fest.
En fest där man har kul och umgås.
Nu kommer plötsligt en tår ifrån mitt ögat.
Jag skyndar mig att torka bort tåren, ingen får se.
Men det går inte, för det kommer bara fler och fler.
Huvudet börjar genast fyllas utav tankar.
Varför blir aldrig jag inbjuden?
Men det finns inget hopp kvar om det.
Det finns heller ingen som kan bjuda in mig.
Jag sitter fortfarande kvar och är stel i hela kroppen.
Ensam kvar, för gänget har redan gått.

Trött på rinnande tårar

Mina ögon är alldeles svullna.
Min ork börjar ta slut.
Mitt hopp är oerhört lite kvar av.
Mitt rum håller fast vid mig än.
Mina tankar är så många, så att det bara blir kaos.
Mina känslor går inte att kontrollera alls.
Jag är trött på alla tårar jag fäller hela tiden.
Jag behöver en vän som torkar alla tårar.
En som ger en tröstande kram.
En som kan göra en stor förändring i mitt liv.
En som säger att allt kommer bli bra.
Men allt snurrar bara i en ond cirkel fortfarande.

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Drömmen om att bli inbjuden

  1. Maria de Suède skriver:

    Jag förstår vad du har gått igenom! Jag mobbades från det jag var fem år tlll gymnasiet, men det berodde på en sak som du troligtvis inte förstår. Jag har skrivit om detta i en av mina bloggar och DN hade ett reportage om mig den 28 feb 2004… Jag vågade inte berätta detta då… Det är bra att du föreläser om mobbning! Bravo!

  2. Kristina skriver:

    du är oerhört strark och jag tycker att du ska fortsätta med det du gör!! många kramar!

  3. Angelica skriver:

    Hej!Tack för kommentaren! Stark av dig att ha en sån här blogg 🙂 Väldigt fina dikter ^^ Har vart ett offer för mobbing i flera år och har alltid velat nå ut till folk så det du gör säger att du vill nå dem som är utsatta:). Känner igen situationen vet hur det känns. Fortsätt med ditt arbete mot mobbing, du kommer att nå långt! ^^

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s