Skolgårdens verklighet

Medlöpare och mobbare funkar inte att ha i samma sammanhang. De får inte vara i samma klass med varann, därför måste man splittra på dom. Jag har tidigare berättat att en mobbare jobbar aldrig ensam, utan har medlöpare dom elever som gör det mobbaren säger att de ska göra för att vara taskiga. Om man splittar gruppen, minskas mobbningen ganska rejält, en mobbare är betydligt svagare själv än med sina vänner. Det är ju också såklart jätteviktigt att säga ifrån om man är en medlöpare att detta man gör är fel. Ni märker nu hur svårt och stort problemet är, för vi har 4 parter offret, mobbaren, medlöpare och åskådare de som ser på men inget gör under en pågående mobbning. Någon av dessa måste man väl ändå upptäcka, så blind kan man ju bara inte vara, eller? Tyvärr är alla helt blinda i samhället idag… Man ser det man vill se!

Det är allt fler äldre lärare som går i pension, som har en annan bild av mobbning än yngre. Detta kanske kan leda till att mobbningen minskas och yngre lärare har generellt mer kunskap om ämnet än äldre. Det finns även lärare som väljer att utbildas extra på just ämnet, med extra kurser än det som finns i lärarprogrammet (vilket egentligen borde vara obligatoriskt). Jag känner rätt många som utbildar sig till lärare och jag hoppas alla tar tag i problemen som finns i skolorna.

Är man delaktig i mobbning om man inget gör? Fick jag en fråga på föreläsningen. Självklart och absolut är man delaktig då.

Tårarnas dans

Jag tittar sakta ner på marken ifrån bron.
Ute är det lika grått som det är inom mig.
Jag stirrar ut på ingenting och tårarna kommer sakta.
En oro och smärta blandas inom mig.
En vind tar tag i mig och tårarna blåser iväg bort, i en dans.
Men det gör det samma, för det blir bara fler ändå.
Jag drar ett djupt andetag och försöker samla mig.
Ensam står jag där i kylan på bron på Katarinahissen.
Ljuden som hörs i bakgrunden är dovt och inget jag tänker på.
Tankarna virvlar runt i skalen och jag önskar allt vänder någon gång.
Nu har kylan krupit sig in längre in, inne i min själ.

Känslomässiga liv

Känslor, ett abstrakt ord.
Har du någon gång fått ditt hjärta krossat?
Då får man en obeskrivlig smärta inombords och vill skrika.
Har du någon gång gråtit så mycket tårar att du undrar hur många det finns?
Då vill man bara krypa upp i någons famn och känna värme och trygghet.
Har du någon gång blivit så arg att du krossat glas?
Har du blivit så lycklig att du vill dela med dig av glädjen?
Då har du upplevt känslor som du inte kan kontrollera.

Annons