Under helgen tittade jag på en film som heter ”Den enskilde medborgaren” av Cleas Eriksson. Budskapet i den filmen är väldrigt bra, att alla är lika värda, att pengar inte är allt och att snålhet förlorar man vänner på. Denna syn är inte alls självklar för barn och unga idag i skolan, utan dom som har mer pengar är bättre än andra tänker dom. Jag har tidigare berättat att har man inte rätt kläder har man låg status, då är man i riskzonen att bli utsatt. Vi måste, jag menar måste arbeta mer i skolan om att alla är lika värda och att alla ska ha rätt att vara den man själv vill vara. Ingen ska behöva påverka dig till att tycka en sak om något, som kan få dig till att ändra din åsikt. Det är varje människas rätt att ha en egen åsikt och respektera varandra ändå. Att hålla med andra, för att inte bli utanför är också väldigt vanligt i skolorna.
Jag har börjat läsa en bok som handlar lite om att inte passa in, gå i gamla spår och ha svårt med att få kontakt med folk. Den heter ”Bryta om” och handlar om Minna som precis börjat gymnasiet och som råkar hamna i samma klass och skola som hennes förra skolas populäraste tjej Emma Larsson. Just nu har jag fått den uppfattningen om att Emma var hennes mobbare under grundskolan, men jag är precis ibörjan av boken så kanske har fel. Minna såg iallafall precis som jag att gymnasiet var en chans att börja om, börja nytt liv och glömma det gamla.
Nu är ju artikeln publicerad och hoppas folk hör av sig om reaktioner, kommentarer men fram för allt fler skolor om föreläsningar.
mobbning och psykisk ohälsa bland unga 
Grattis till artikeln! Jag tycker det var jättebra att den publicerades! Jag är nyfiken på om du fått några reaktioner/mail/kommentarer från kanske främst lärarna i Linköping men också dina gamla skolkompisar?
Hej! Väldigt bra initiativ med den här bloggen. Jag var mobbad hela högstadiet. Nu går jag i tvåan på gymnasiet. Känner mig fortfarande.. ‘trasig’ efter det som hände. Hela ettan grävde jag ner mig i en massa läxor för att slippa tänka på det. Eller så skadade jag mig själv. Jag kom in på den här bloggen när jag sökte på ”mobbning+efteråt”.Det skrivs så mycket böcker och görs väldigt många filmer om mobbing, men allt fokus ligger på när det händer. Det pratas väldigt sällan om vad som händer efter, tycker jag. Huvudpersonen får en kompis och sen är allt bra. Det funkar inte så. Inte för mig iallafall.. Så nu undrar jag.. Hur gör man? Hur fan gör man? Hur tar man sig tillbaka efter något sånt? Kan man någonsin bli ”hel” igen? Jag var och pratade med en kurator på UMO. Men jag tyckte inte det hjälpte. Finns det något annat ställe jag kan vända mig till? Eller något annat jag kan göra? Finns det någon bok om tiden efter att man varit mobbad? Du kanske redan skrivit något inlägg om detta (- jag hittade inget..)? Det känns som att jag har hundra frågor, men inga svar. Skulle bli otroligt tacksam för ett svar.
Hel kan man nog inte bli helt, det kommer ju alltid finnas sår kvar hur mycket du än bearbetar allt. Du kommer en bra bit på KBT-terapi, där man tittar på hur sina tankar styr sina beteenden. Självkänsla är även något du måste öva upp, där finns ju Mia Törnbloms böcker, böcker om mobbning finns i mängder, en bra är ”Mobbad? Det har vi inte märkt” av Eva Lasson, där man får veta mer ingående hur mobbning fungerar i samhället. Jag har ju totalt gått i terapi i 6 år och är inte klar än egentligen, så ge det tidVänd dig till stadsmissionen, BUP, psykiatrin, Bris eller någon privat psykolog! Det finns ju även hjälp och stödnummer, som jourhavande kurator osv. Jag antar du även har en skolsköterska på din skola, där du mer kan få råd om just ditt personliga fall.