Att killar leker med bilar, slåss, spelar data/tv spel och att tjejer leker med docker, rider och sminkar sig. Följer man inte detta idagens samhälle, ja då blir man tydligen utanför, mobbad och illa behandlad. Vad är det för sjukt tänkande? Vad är det som säger att en kille inte får leka med docker eller gilla lugnare musik än hårdrock och tvärtom? Eller vad är det för fel att en kille gillar att stå i köket och laga mat? Eller att en kille har lite lättare för att gråta, så uppfattas det som att man är en mes. Jag hade inte speciellt mycket bilar hemma när jag var liten, däremot minns jag en docka som hette sara.
Man måste ju kunna få gilla och göra vad man vill, utan att nån ska klandra ner på en för det eller retas. Jag har aldrig gillat att spela data/tv spel eller lyssna på ”hårdare” musik eller action filmer med eld , vapen och våld. På mitt nuvarande jobb har jag märkt att alla reagerar starkt när det kommer fram att jag gillar mer lugnare låtar och ballader. Hallå, vi ska väl ändå kunna få vara dom vi är och bli accepterade ändå? Vi lever ju ändå på 2000 talet! Det är ju en orsak som mobbning kan uppkomma av, att folk inte accepterar att alla är olika och att man inte accepteras för den man är.
Att undvika verkligheten som mobbad är att hålla hoppet uppe. Det kan vara att man dagdrömmer, spelar dataspel, skolkar, droger, att hata verkligheten är också ett sätt, som då blir till självförakt som gör det lättare att hindra sorgen. Man kontrollerar sig själv mera med tex sitt ätande. Förmågan till inlärning dras ner mängder av mobbningen, man kan inte konsentrera sig, om man vet hur man har det, därför kan IG:n lätt uppstå i skolan, detta har jag fått uppleva i Engelska. Arbetsminnet försämras brutalt.
Offret vet att hur man än agerar gentemot den fientliga omgivningen, kommer man inte lyckas med sina kontaktförsök med nya vänskapsrelationer, utan man är och förblir förpassad till de ödemarkerna där inga v’änner finns. Om inte vänner finns hos offret finns heller ingen tryghet hos offret, då finns risk för känslan av otillräcklighet inför varje hinder man får. Den svåraste smärtan efter mobbning, är att dom som var ens vänner, svikit och lämnat en och man står ensam kvar på egna ben, Oerfaren och osäker på livets framtid
mobbning och psykisk ohälsa bland unga 
Japp – könsroller är ett konstigt ting eftersom det bara är godtycklighet i dess kategorier. Att det som uppfattas som tjejigt eller kvinnligt värderas lägre och att killar/ män som intar en sådan position ses som avviknade har med sättet att se på kvinnor som underordnade att göra – får att få bukt med detta och se människor för dem individer de är måste vi arbeta med att lösa upp genusordningen som råder.
Hej,hittade hit nu genom en annans blogg..Ska läsa ikapp lite och se vad du skriver om..mvh carina
Könsroller sitter i sen långt tillbaka. Och det är inte så länge sedan människor levde i hem där mannen ska försörja och kvinnan ska laga mat, ta hand om barnen etc. Min farmor var hemmafru, min mamma var det ett tag hon med innan hon övertalade pappa att få jobba. Och vara pojkflicka och bete sig som pojkarna på lekis blev min början på att bli mobbad. Då bydde jag inte mig..jag var ju med pojkarna…sen blev det värre när pojkarna inte heller ville vara med mig i 2 eller 3 klass.
sjukt är samhället anpassa dig eller så slås du ut.lite darwinism där. djungelns lag osv. könsroller har alltid funnits och verkar inte vilja suddas bort. genusdagis å sånt börjar komma. det finns dom som kämpar å så länge det finns hopp finns det..öh..liv 🙂