De olika konflikt sätten

Mobbaren sänder, för att stå ut med sina traumata, omedvetet sin ångest vidare (projektion). Mobbaren är ett olyckligt barn, som utsätts eller har utsatts för kränkningar från sin omgivning. Mobbaren kan inte bearbeta sina traumata på annat sätt än genom att utkräva makt. Mobbaren har behov av kontroll. Mobbaren kan vara ett avstängt barn som saknar förmåga till empati och därigenom har svårt att sätta sig i någon annans ställe. Kunde vi se dem tidigt kunde vi hjälpa dem från sina egentliga plågoandar. Skall Du få en mobbare att sluta mobba måste Du söka efter hans/hennes traumata/skada. Det är nödvändigt att ”Mobben” och ”Offren” hjälps åt att säga stopp. Mobbningen ökar vid ökat samhällstryck både bland vuxna och barn

Pseudokonflikter är då en konflikt för konfliktens egen skull. Jämför ungdomars sätt att testa gränser. De frågar inte var gränsen går, de går över den bara.

Behovskonflikter ger höjning av den egna självkänsla på bekostnad av andras. ”Du behöver inte blåsa ut mitt ljus för att ditt ljus skall lysa klarare.”

Värderingskonflikter föreligger när man lämnar sakfrågan och går över till personangrepp.

Rollkonflikter Vem är Du och vem är jag. Jag är en duktig elev, duktigare än Du. Du skall inte tro att Du är någon, jmf. Jantelagen.

Intressekonflikter: ”Jag vill bevaka mina egna intressen”. Du går över på mitt revir.

Det passiva eller undergivna mobboffret är ofta stillsamma och känsliga personer vars personlighet präglas av osäkerhet och dåligt självförtroende. Barn i denna kategori som utsätts för mobbing tycker inte om att slåss och är ofta fysiskt svagare, de är rädda för att göra sig illa. De har få eller inga vänner och de har ofta lättare att umgås med vuxna än med jämnåriga.

Det provocerande mobboffret kan vara hetlevrat och försöker ofta ge igen. De är ofta rastlösa, klumpig, okoncentrerade och sedda som allmänt besvärliga, en del av dem kan betecknas som hyperaktiva. P.g.a. sitt irriterande uppträdande är de inte heller särskilt omtyckta av vuxna och de kan själva försöka mobba svagare elever.

En vanlig kille

Jag sitter på bänken utanför skolan.
Alla skrattar och har det bra.
Barnen leker med varann med olika saker.
En stickande känsla i bröstet får jag sakta.
Gråten går inte att hindra, det droppar ner på bänken.
Något inom mig känns konstigt, som något är förstört.
Ett tomrum växer nu inom mig.
Ingen bryr sig om mig eller vill vara med mig.
Livet i ensamhetens värld är påfrestande.
En frustration får jag och går fram till några och frågar.
Svaret jag redan visste var ett nej.
Nej, nej det är det enda jag hör.
Inte ens en enda som vinkar och säger hej.
Det går nu inte att sitta på bänken, den är för våt.
Barnen rusar in på lektion, men inte jag.
Orken och hoppet har försvunnit, själen äts upp bit för bit.
Jag är en helt vanlig kille, med många vänner.

Annons