För er som inte läs denna novell som jag skrev strax efter mitt självmordsförsök 2003, kommer den i repris.
Den 14 juni 1987 föddes en liten grabb. Han började sitt liv som alla andra. Grabben döptes till Anders. Men sedan när han blev två år skildes hans föräldrar. Han började leva hos sin mamma. Pappan träffade han bara ibland.
Anders växte och skulle börja lekis. Han va en helt vanlig kille som alla andra. Tiden gick och det var dags att börja 1:an. Han var mycket nervös dagen innan och han ville inte börja skolan. Dagen kom och han skulle gå till skolan för första gången. Det var upprop som dom hade först. Sedan gick dom igenom schemat för 1:an. Deras första lektion var svenska. Dom skulle lära sig ord som boll och sånt. Efter det, var det rast. Han gick ut och skulle gå till dom andra i klassen när han plötsligt får se en stor kille från 4:an komma mot honom. Han blev liv rädd och fick ångest.
Killen började att spotta på Anders. Anders fattade inget och bara stod där och gjorde inget. Sedan började killen att säga att Anders var ful. Anders fattade fortfarande ingenting. Killen började sparka på Anders. Nu började Anders att fatta något. Han sa: sluta sluta! Killen fortsatte att sparka på Anders. Anders började få blämärken. Nu ringde klockan in för rasten var slut. Alla sprang in men Anders låg kvar där på marken. Han grät och grät och grät. Tillslut orkade han ta sig upp från marken och gå in på lektionen. Dom skulle ha matte nu. Sedan var det lite musik.
Dagen började gå och det var dags för lunchrast. Anders stod i matkön och väntade på sin tur. När han kom fram till maten kom den där killen fram igen. Nu hade han flera killar med sig. Han började lägga på massa mat på Anders tallrik. Nu skulle Anders gå och sätta sig när han fick syn på killarna igen. Dom satte krock ben för honom. Hans mat flög över hela golvet. Han fick städa upp efter sig och ta en ny tallrik.
Anders hade ätit klart och skulle gå ut. Vem såg han där? Jo killarna igen! Nu stod dom för dörren så han inte kom ut. En lärare kom för att gå till lärarummet och fick syn på killarna och Anders. Läraren skällde ut killarna.
Dagarna gick och varje dag gjorde killarna något dumt. Det började bli fler som gjorde som killarna. Det fortsatte och fortsatte. Nu började Anders gå till psykolog och det var i 5:an. Han gick dit varje fredag. Det kändes lite bättre för Anders. Men fortfarande var ju mobbningen kvar. Han var utfryst och mobbad.
Nu gick Anders i 6:an och det var snart dags att börja 7:an.När han började 6:an började han i en annan skola men samma klass. I 7:an skulle alla splitras i klassen. Det kändes mycket bra enligt Anders. Men så var det inte. När han började 7:an så hade dom första veckan en lärarkännadag då alla skulle lärakänna alla i klassen. Dom fick ett papper där det stod massa frågor som man skulle intervjua någon i klassen. Anders fick en tjej att intervjua. Han började intervjua henne. Sedan var det hennes tur och hon skrev massa saker som inte var sant! Hon skrev t.ex. att Anders tyckte om rosa när han gillade grönt och att han hette kurt-olof istället för Anders. Man skulle sen läsa upp intervjun för klassen och när hon gjorde det så sa Anders att det inte stämde. Tjejen och en annan tjej skrattade. Resten av klassen var tysta.
Det fortsatte att tjejen höll på. Tillslut var Anders tvungen att kontakta rektorn. Rektorn var sträng på mobbning och det viste Anders. Hon tog tag i det med än gång. Hon flyttade på tjejen till en annan klass. Det hjälpte. Sedan dess har Anders aldrig mer blivit mobbad av tjejen.
Men nu började han bli mer trakasserad istället. Nu började hans tankar i huvudet om att begå självmord. Tankarna blev större och större. Han hade gjort allt vad han kunnat! Han pratade med rektor, kurator, psykolog, föräldrarna, byt skola, byt klass. Ja, allt hade han testat. Tillslut köpte han ett paket sömntabletter. Han kom hem från skolan en tisdag. Det var ingen hemma. Anders tänkte ta tabletterna. Han låste in sig på sitt rum och började svälja tabletterna. Första spottade han ut direkt. Han var rädd och hade ångest. Han stoppade in fler i munnen. Han stoppade in 20 stycken sömntabletter. Sedan la han sig ner i sängen och satte på TV-n. Han låg och tittade på något politiskt där statsministern pratade. Han låg där och väntade. Han började få ont i ögonen, huvudet och maggen. Det gick en halv timme, det gick en timme. Tillslut förstod Anders att det var för lite med 20 st. Han tänkte att han får försöka en annan gång.
Månaderna gick och han snackade med folk att han skulle ta sitt liv. Ingen brydde sig om de eller orkade inte. Nu började han hos en kurator och han och kuratorn hittade på mycket tillsammans. Han träffade kuratorn en gång i veckan. Dom bowlade och fikade och massa annat tillsammans. Anders hade aldrig haft någon kompis/vän så han tyckte det var skönt att ha någon att prata med.
Nu började det dra sig mot sen höst, tidig vinter. Anders hade fortfarande inga vänner. Han hade några på Msn som var ett chatt ställe på Internet. Men så småningom började dom han chattade med tycka det var jobbigt när han bara snackade om sig själv hela tiden. Så dom ville inte skriva med honom längre. Anders började bli mer ledsen och deprimerad och tänka mer på självmord.
Det var en fredag när han kom till skolan. Han kom tidigt. Han väntade tills klassen skulle komma. Han ville ha någon att prata med. Han snackade med en i klassen och när Anders berättade det där om tankarna så bara sa hon ”äsch inget att bry sig om. Det blir bättre snart.” Anders blev besviken efter svaret han hade fått. Han gick till en annan i klassen och berättade samma sak. Svaret blev samma. Nu blev Anders mycket, mycket ledsen när han förstod att han betydde inget för klassen. Ingen brydde sig om Anders. Dagen var slut Anders gick hem. Han kom hem och såg att det inte var någon hemma. Han tänkte, ska jag göra det? Ja jo jag ska de! Vem bryr sig? Anders gick fram och satte sig i sitt rum och låste dörren. Han hällde upp ett glas vatten och tog fram tabletterna han hade köpt. Han tog en och en efter varandra. Han kom upp i 45,46,47,48,49,50. Nej nu räcker det för att dö tyckte Anders. Han la sig ner i sin säng och väntade. Han fick en rejäl verk i maggen, huvudet och i ögonen. Det var kraftigare, mycket kraftigare verk än föra gången han testade.
När jag fann Anders liggande i sin säng började jag gråta. Jag gick fram och kände om han andades men det gjorde han inte. Jag insåg en sak att Anders var död.
http://svt.se/embededflash/1710522/play.swf
Ikväll i debatt om att lärare kränker elever kl 22 på svt1!
mobbning och psykisk ohälsa bland unga 