Ett nej, efter ytterligare ett nej tappar man intresset

Det svåraste för mig har alltid varit att försöka förstå att jag är viktig och inte värdelös. När jag fick höra det varje gång att jag var usel, trodde jag ju på det, likadant när jag var osynlig. För varje gång jag hörde det, ju mer började jag tro på det och tillslut blev det ju naturligt och tänka precis så som dom andra. Det är precis så med mitt utseende, alla har under hur många år som helst påpekat mitt utseende på ett negativt sett. Då har jag gjort och skapat en bild av mig själv utefter den situationen. Det svåra blir då at bryta den, eftersom jag levt längre med att ha hört dåliga saker om mig än när jag inte hört det. Hjärnan har nött in att jag är värdelös och ful, vilket det är ganska svårt att ändra på.

Jag har ju som sagt alltid haft svårt med vänner och kontakter. Detta beror inte bara på mig själv, utan att andra aldrig visat intresse för att umgås med mig. När jag frågar folk om att umgås, hittar de på ursäkter och säger nej, för varje nej jag får, ju mindre tror jag ju på att folk vill umgås med mig. En ond cirkel har skapats återigen i allt elende. Hur mycket jag än försöker och frågar så blir det ändå samma sak, för att andra inte visar intresse av mig. Destuom det som gör ont, jobbigt och känns dumt försöker vi ju att undvika.

Jag stannade kvar på jobbet i förrgår för att åka lite med några kollegor. De började samtala om något och jag hängde inte alls med i det, för jag fick direkt inte reda på vad de pratade om. Likadant när de skulle gå, så hängde jag inte alls med eftersom jag inte fick veta vart vi skulle gå och då det blev att jag gick efter de andra, vilket inte alls kändes bra. Återigen fick jag känslan av att vara en svans på någon, ett slags störande objekt som är bakom någon. Jag förstår inte hur jag alltid lyckas komma i dessa sammanhang varje gång jag försöker gör något åt min ensamhet. Det var likadant när jag sa till dom att det kommer regna snart, så det är ingen bra idé att vara kvar. 10 min efter kom regnet som sedan trappades upp till 1 cm stora hagelbollar. Vem fick rätt? Jag! Dom drog senare hem.

Imorn kl 9:00 är det dags för den stora föreläsningen! Jag återkommer senare under morgondagen (lunchtid) hur det gick.

Annons
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ett nej, efter ytterligare ett nej tappar man intresset

  1. shyQ skriver:

    Lycka till!

  2. mikiz skriver:

    En liten fråga som inte har med dagens inlägg att göra egentligen bara nåt jag kom att fundera på. Varför är det så att om man hör 10 gånger att man är dålig så tar man åt sig det direkt medan man kan få höra 100 gånger att man är bra men aldrig börjar tro på det själv…Det är ganska dumt! Som om bara negativ kritik är sann. När det i de allra flesta fall är tvärt om! Du är bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s