Jag undrar hur långt mobbningen måste gå innan skola och samhället reagerar. Jag har läst Berny Påhlssons fortsättning på Vingklippt ängel. Den handlar om hennes resa på olika behandlingshem, hennes kamp mot att bekämpa droger. Den är ett bevis på hur dåligt den svenska psykatri vården är.
Dom som vill få hjälp, dom får det inte. I hennes fall hade dom aldig plats för henne på de olika avdeningarna, så hon fick åka hem bara någon dag efter hon kom in, varje gång hon kom till en avdening. Det är så sant, vården idag har varken tillräcklig kunskap eller tillräckligt med personal för att hjälpa samhället. Jag vet massa som sagt att de inte fått den hjälp de behöver. På detta sättet ger många människor upp hoppet om att bli bättre och friskare, så då tar dom sina liv istället. Jag förstår inte hur de kan prirotera annat före psykatrisk vård.
Det finns många unga idag som aldig hinner fylla 15 år. Det är skrämande att veta att självmordstalet för unga stiger för varje år. Hade man ingrippit i mobbningen tidigare, kunde man rädda mångas liv. Här är en artikel om en tjej som tog sitt liv vid 14 års ålder. I den berättas det åter igen att skolan blundar.
För någon månad sedan diskuterade jag med en om att den ville bli modell. Jag sa att jag tyckte det var dumt, eftersom det gör ju samhället bara ännu värre med detta ideal och utseendefixering som finns idag. Det som fick mig att reagera mest var att hon sa emot sig själv, genom att säga att hon heller inte gillar det ideal som finns idag och att hon inte hade några fördomar om hur man ser ut. Hur kan man tänka så, men ändå vilja bli modell? så ologiskt det kan bli..!
mobbning och psykisk ohälsa bland unga 
Man kan väl vilja bli modell för att tillföra en annan synvinkel på de idéal som redan finns. Att man vill förändra bilden av modeller och av hur man förväntas vara genom att vara en annan modell än de som redan finns.