Olycka eller självmord?

För någon vecka sedan var det en ”tågolycka” stationen bredvid mig. Det var ett självmord som skedde och jag har funderat länge på varför media aldrig skriver när det händer, men så fort det var är olycka, ett misstag så skrivs det om det. Jag har många exempel på att folk går över spåret för att gå till perrongen bredvid, då skrivs det om det, men aldrig när någon tar sitt liv. Vi kan inte vara så självupptagna idag att vi ignorerar när någon mår så dåligt som att vilja göra slut på sitt liv. Larmsignalen måste börja tjuta långt innan tanken blir till handling. En gång när en tågolycka skedde här, hörde jag någon som sa ”om det är en olycka är det tragiskt, om det är självmord blir jag bara arg”. Arg för vadå? För att just du inte hinner till ditt resemål i tid.. Så sjukt tänkande.. Så ego och självupptagen kan man inte vara.

Det känns som det är precis samma sak med mobbning gällande skolan och lärarna. Innan mobbningen sker pratas det om att lärarna lovar att ta tag i problemet, sen när problemet kommer vill dom inte prata om det. Dom vill såklart heller inte göra det dom lovade att dom skulle göra när något sånt sker. Vi vet att var 6:e timma tar någon sitt liv i Sverige. Över 50 000 barn/ungdomar är utsatta varje dag för mobbning.

Jag har ju tidigare sagt att det är lite tabu om även mobbning och då menar jag inte i samhället via media, utan jag menar alla skolor lägger tabu på ämnet. Detta gör det ännu svårare än vad problemet redan innan är. Då kommer vi till frågan ytterligare en gång, vem bär ansvaret..?

När jag kontaktar skolor runt om i länet, så mailar jag ett massmail till rektorer och biträdande rektorer. Det är som som har största ansvaret att deras skola jobbar aktivt med ämnet. Men inte tar dom sitt ansvar, nu har 380 skolor fått detta mail och fortfarande bara 3 av dom tackade ja. Hur ska vi någonsin kunna stoppa och förebygga om ingen vill arbeta med detta..? Detta känns allt mer hopplöst allt få skolor är villiga att jobba med ämnet.

Jag har bara 1 inbokad skola kvar till hösten och jag hoppades på att jag skulle få betydligt fler till hösten, men det ser mörkt ut. Nu är det sommarlov för de flesta och många frihetskänslor väcks hos många. Men åter igen i höst kommer problemet blomma upp igen och då måste vi alla vara där och jobba med detta. Öppna ögonen och se verkligheten!

Annons