Ensamheten som äter upp själen

När jag mådde som sämst klev jag in i en bubbla. Inte en enda fick komma in innanför den. Där levde jag min egen lilla värld, med inga bekymmer, många vänner och mycket skratt. Jag drömmde mig bort och hörde ingenting av verkligheten. Detta var en slags överlevnadsstrategi för mig att faktiskt fortsätta leva i helvetet. Livet blev så mycket lättare, efter att jag varit inne i den världen. Jag lyssnade väldigt ofta på hög musik, för att kunna stänga av omvärldens ljud och slukas in i musiken istället.

Jag har så länge jag kan minnas alltid pratat högt för mig själv, så fort jag är ensam. Detta är för att underhålla mig själv och lura mig om att jag faktiskt har ett samtal med någon. Ensamheten känns inte lika stark då. Töntigt och stört kan man tycka, men för mig är det inget konstigt med det. Ensamheten har under så många år förstört och ätit upp större delar av min själ.

Mycket av det som offret beter sig och reagerar på, är för att kunna fortsätta överleva ifrån smärtan. När man skadar sig gör man för att kunna lindra smärtan/ångest, för att i sin tur kunna överleva att forsätta. När man drar sig undan i sammanhang är det för att undvika ännu mer obehag och mobbningshändelser, för att i sin tur överleva.

En okänd värld

Jag stoppar i hörlurarna i öronen.
Plötsligt öppnas dörren till en annan värld.
Med en stirrande blick är jag i den andra världen.
Här kan ingen störa mig och här lever jag lyckligt.
Inte ett ljud hörs ifrån den riktiga världen, bara hög musik.
Det finns inga bekymmer här heller, här är jag fri!
Du kan inte leva i min värld, för du känner inte till den.
Det är bara jag och musiken som släpps in.
In i en okänd värld för dig.

Får och ger glädje till varann

Lyckan känner jag i hela mig, när jag är med min vän här i landet.
Jag har aldrig känt någon lycka förut.
Vi umgås och har det bra tillsammans.
I detta land umgås alla med varandra.
Vi får glädje och vi ger glädje.
I landet sker en förändring på livet.
När du flyttar ut är du en lycklig människa, med bra kontakter.
Nu vaknar jag upp ur denna underbara tanke, av att klockan ringer.
Jag önskar att jag hade tillträdde till detta land.
För jag vill testa på hur det är att känna lycka.

Berget bortom livet

Jag ligger här med ett vimmel av funderingar.
En tanke om att jag sitter på ett berg.
Berget som finns långt bortom mitt liv.
Längtan till den platsen är enorm.
Ett eget berg som bara finns för mig.
Där droppar det inte saltvatten.
På berget sitter en vän, som gör livet värt att leva.
Vi skrattar och pratar med varandra.
Ett skratt som jag minns fortfarande, fast det inte var verkligt.

Annons
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s