I Friends magazinet från 2007 kan man läsa om offret Sandra som blev både psykiskt och fysiskt mobbad. Man får följa lite ur hennes dagbok där hon bland annat berättar om att hon låser in sig på toaletten. Hon säger ”Om jag var som alla andra, skulle jag inte vara ensam. Men jag skulle inte vara jag, så varför har alla andra vänner?” Hon byte till slut skola där det trappades upp ännu mer, eftersom där var det killarna som mobbade. De slog hårdare, men samtidigt berättar hon att den psyiska mobbningen var värre den som tjejerna höll på med. Men sen så byte hon skola en gång till och då sakta men säkert blev det bättre, eller?. Hon hittade en vän, men helt plötsligt blev det tvärtom att hennes nya vän blev mobbad av de andra. Det slutade med att båda hoppade av skolan.
Här ser vi alltså några typiska tecken på vad jag tidigare pratat om, man får en stämpel som mobbare (hon byte skola, men hjälpte inte), den psykiska mobbningen är värst, undanflykten att låsa in sig på toan, hon berättade inget pga skam och skuld, hon blev utsatt där inga personer var. Desutom ser vi klart och tydligt hur offret får kämpa med att byta skola och ändra miljö. Ja, generellt finns alltså allt detta i nästan all mobbning. I sandras fall var det ju även så att mobbarna kände sig hotade av den nya vännen, så de gav sig på henne.
mobbning och psykisk ohälsa bland unga 