Mot ljusare tider för mig

Idag hade jag min sista terapi, ja jag hoppas sista för alltid, men man vet ju aldrig vad som händer i framtiden. Det känns skönt att ha avslutat detta, jag har gått i terapi och psykolig i mängder av år, över 6 år till och från. Vi pratade om mitt kontrollbehov som jag har, samt hur föreläsningen igår gick. Lite vemod är det allt att sluta, fast ja bara gått just hos henne i 5 månader. Ni blickar vi framåt, mot sommaren, mot mitt kommande jobb och ljusa dagar. Kanske börjar även mitt stora genombrott med föreläsningar nu till hösten, vem vet vad som händer.

Det barnen lärde sig igår på föreläsningen var att man ska gå till en vuxen om man ser någon bli utsatt och att man kan ringa till bris om man behöver prata med någon. Det var det dom lärde sig i stora drag mest, vilket också är grunden till att överhuvetaget lösa mobbning, att prata om problemet inför vuxna.

Idag hade jag lite energi på morgonen, vilket var härligt, det är sällan jag tidigare haft det. Men jag börjar ju se allt på ett ljusare sätt nu än tidigare. Jag får vara nöjd med det jag har idag, några vänner, familj, flickvän och nu ett jobb. Jag har ju utvecklats som jag sagt tidigare och ser saker med andra ögon nu. Igår satt jag och åt mat med några ifrån 9:an, det var väldigt kul faktiskt, jag tycker jag kom in rätt bra i gemenskapen. Det märks att jag lättare kan ta för mig, prata inför andra. I sommar vet jag att jag kommer kunna göra det fullt ut, eftersom mitt jobb är extremt mycket social kontakt.