Hoppet som finns efter mobbning

Om och när det finns vuxna som hjälper offret ur mobbningen, så finns det hopp. Det går inte att klara ensam. Genom BUP för mig så kom jag ur det värsta av depressionen, för att i sin tur ta itu med mina problem. Jag hade extremt svårt med vänner och kontakt med människor, nu har jag ju inte lika svårt alls med kontakt. Efter min flytt från barndomstaden Linköping, till flytten till Stockholm direkt efter studenten, kunde jag börja om helt. Jag kände då bara 1 i stockholm, vilket ibörjan blev väldigt ensamt, men möjligheten till att träffa gamla mobbare var ju inte så stor, så jag fick chansen att börja om. Ska nya kontakter och glömma dom gamla.

Det är nu ganska exakt 2 år sedan jag flyttade hit ensam och sedan des har jag haft 5 jobb. Tackvare den smarta uppfiningen internet, kunde jag skapa nya kontakter ibörjan av tiden, eftersom jag hade svårt med kontakt var detta en bra lösning ibörjan. Jag lärde känna folk först via nätet, sedan när man kände att man var redo var det dags att ses i verkligheten. Man kan se en stor förändring ifrån jag flyttade hit till idag, jag är mer säker, vågar lättare prata med folk, tycker mer är roligt osv. Jag kan inte påstå att jag har många eller lagom med vänner, men jag har betydlgt fler än vad jag hade för 2 år sedan.

Förra året på mitt sommarjobb, som handlar om väldigt mycket social kontakt, fick jag tränna på det jag hade stora brister på. Det funkade bra och jag stärktes väldigt mycket på det och nu på fredag börjar jag där igen, vilket jag hoppas utvecklas fullt ut på denna gång. Det är nu drygt 4 år sedan jag slutade skada mig själv och jag skriver allt mindre mörkare dikter nu. Jag har ytterst sällan självmordstankar nufötiden. Jag kan göra saker ensam, utan att få de mörka ensamhetskänslorna som jag fick förut. Jag har vänner som ser mig för den jag är och inte för mina problem. För 2 ½ månad sedan hittade jag min första flickvän och jag har lyckats förändra saker hos mig själv, som jag aldig trodde jag skulle kunna förändra.

Nu har jag ju destuom börjat med sånt jag brinner för, arbeta med ett så viktigt ämne som mobbning. Jag får gå ut i skolor och berätta, skriva här på bloggen, vara offentlig med min bakgrund. Efter att min bakgrund blev offentlig, kunde jag stärkas ännu mer, jag blev tagen på allvar, folk brydde sig och visade sitt stöd. Allt detta jag sagt är ju tecken på att om offret vill bli fri och om den får rätt hjälp, kan man gå vidare och hopp finns. Det är vi alla i samhället som avgör om offret ska bli fri och få rätt hjälp. Om jag skulle säga mitt mående idag från 1-10 blir svaret  7, innan jag flytade var det 5 och under början av gymnasiet var det drygt 3. Så sakta kommer jag uppåt i antalet poäng. Sedan 1 år tillbaka har jag också mina två underbara små marsvin, Lillan & Tuva, som alltid finns här hos mig och busar med mig.

Det går alltså åt ljusare håll…

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Hoppet som finns efter mobbning

  1. Lina skriver:

    Jag är glad för din skull, Björn. /Lina

  2. Kristall skriver:

    Jag undrar om du någon gång drabbas av flashbacks då du tex återupplever sparkar, slag etc som om det igen inträffade här och nu?

  3. Isabelle skriver:

    Jag är verkligen glad för din skull Björn, att du äntligen kan börja njuta av livet och jag hoppas att du kommer att göra det i mängder! 😀 Det skulle vara roligt om du hörde av dig nästa gång du har vägarna förbi så vi kan ses. Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s