Jag tror inte alla är medvetna om den onda cirkel som är hos offret. När vuxna blundar och förnekar mobbning, tror offret att det är acceptabelt och rätt att den ska bli utsatt. Den får då heller inget förtroende för varken vuxna eller personer i sin egen ålder och har alltså ingen att prata med. Då vänder den sig allt inom sig, det förvärras och den får ännu lägre självkänsla. När sina egna föräldrar inte tror att sina egna barn kan bli drabbade av mobbning, sker det ytterligare en bekräftelse på att ingen bry sig. Jag vet många föräldrar som sagt ”nej då, min lilla Lisa skulle aldig kunna bli utsan för mobbning, jag tror inte hon är utsatt” Visst, tänker vi så är det ju självklart att vi inte gör något åt det. Ta reda på sanningen, våga se den i ögonen.
När offret inte har någon i sin närhet att prata med kan man ju tycka att den kan prata med skolkuratorn på skolan, men icke. En skolkurator finns oftast tillgänglig en dag i veckan och i värsta fall en gång varannan vecka för att den jobbar på två skolor. Vad är det för stil? De är ju kurator som behövs tas in vid mobbning. Offret har heller inga vänner att umgås med, den får då svårt med social kontakt, som i sin tur leder till automatisk isolering ifrån människor, för man vet inte hur man ska vara, hur man ska prata eller umgås. När lärarna tar över ansvaret till andra vuxna, sker det ingenting för att alla bollar vidare till varandra. Då står man där mellan två personer, ingen vill ta ansvaret för att lösa mobbnings konflikten.
När man vänder det inom sig förstör man självkänslan och på detta sätt får ännu svårare att både umgås med folk och gilla sig själv. FInns det då ingen kurator eller hjälp blir det ännu djupare, som senare blir depression, ätstörningarsjälvskadebeteende och självmordsförsök. När dom i klassen ser på men inget gör, visar det också bekräftelse på att det är okej att mobba offret. Allt går runt i en cirkel och man står där ensam utan hjälp. Inte konstigt att så många tar sina liv. Vart är vi påväg??
Här är en artikel om en 15 åring som tog sitt liv, för att den inte fick tillräckligt med psykolig hjälp inför en rättegång. Inte ens då kan man få extra stöd. Skrämande liv vi lever, endel har det kalas bra, andra skit dåligt men ingen bryr sig om dom som har det skit dåligt.
mobbning och psykisk ohälsa bland unga 
Ja, men visst är det för jävligt att så många ungdomar och barn inte har en enda att vända sig till med sina problem. Och att de, OM de vågar berätta, inte blir trodda. Det är bara för jävligt..