Klassresa är något väldigt jobbigt för ett mobboffer. Att dygnet runt i flera dagar umgås med dom i klassen och sina mobbare, är inget roligt. Kanske tvingas man tillomed dela rum med några man egetligen hatar eller som är dumma. Kanske blir man utanför och ensam, även på klassresan.
När jag gick i 5an skulle våran klass åka på klassresa, vi skulle till en kursgård för att ha som ett läger. Detta oroade mig långt tidigare att då tvingas leva nära inpå de som fakiskt var taskiga mot mig. Det kändes tungt och jobbigt. Jag tvingades även att dela rum med ett annat mobboffer, vilket kändes ännu mer kränkande. Det var som det alltid varit, att jag blev sist kvar i att bestämma vem jag skulle bo med, så då blev det andra offret också över. Pga detta blev vi ju båda mer isolerade ifrån dom andra, eftersom ingen ville umgås med oss, vi var små offer.
När jag skulle sluta 9an, var det dags för min andra klassresa, vilket var några ifrån 5an också som gick i klassen. Vi hade bestämt att vi skulle åka ner till Göteborg, till Liseberg. Min pappa som jobbar som busschaufför, ställde upp på båda mina klassresor att skjutsa klassen. Detta kändes ju såklart lite tryggare. Men under dagen på Liseberg, umgicks jag inte en enda minut med någon ifrån klassen, min vän ifrån Dorotea långt uppe i norrland, var där med sin klass samtidigt, så jag var bara med henne.
Med andra ord, klassresor är inget vidare för dom utsatta eleverna. Jag tycker att det såklart kan vara skoj med klassresa, OM alla i klassen har bra kontakt, vilket oftast inte finns. Jag åkte på sputniks läger sommaren både 05 och 06, då 05 vi var på en ö mitt ute i en sjö, endast el på ön. Där blev vi väldigt tajta med varann, vilket var härligt att känna en gemenskap som jag tidigare inte hade kännt. 06 var vi på en kursgård, vilket också var skoj, men vi blev inte lika tajta. Jag åkte på dessa läger för att komma ut, träffa nytt folk och se sommaren på ett helt annat sätt. 06 blev jag dock sårad/sviken av en person på lägret i efterhand.
Här har vi en intervju med min favo författare Sofia, som pratar om självskadebeteende, som är en utav följderna av mobbning.
OBS radiointervjuerna som gjordes för 3 veckor sedan med mig, kommer snart att tas bort. Vill ni lyssna igen finns dom i högerspaltet ”Radio intervju 1 0 2”
mobbning och psykisk ohälsa bland unga 
Jag är född 1951 och gick i skolan från 1958 -1970 och redan då så var detta med mobbning väldigt vanligt.En klassresa i sexan för nästan 45år sedan har satt sådana spår att jag aldrig vill åka någonstans.Mobbningen har fortsatt på jobb jag haftsom en konferensresa till Finland somjag blev så mobbad på så att jag blev sjuk helt till intet gjord.En jobb fest så blev jag tre gånger uppmanad att byta bord för där skulle ett gäng jag inte hörde till sittaså då gick jag hem.mobbning har alltid funnits och finns än idag..Hälsn.Mona
Det är inlägget gav mig nästan en flashback tillbaka mot min klassresa..Att säga att den var ett Helvete är väl att ta i faktiskt.Men kan nog som kort sagt säga att det blev En fjäder utav en höna..