Att skära sig

Om man skulle fråga mig om det är något i min bakgrund som jag ångrar, som jag själv har kunnat påverka. Då finns det bara en sak, mitt självskadebeteende som jag höll på med i 1 ½ år. Det var så onödigt att skära sig, dels för att det bara var för stunden och sen att ärren sitter kvar hela livet. Jag började bland annat för att jag kände andra som höll på med det och för att jag märkte att det hjälpte, det var även en härlig känsla att se blodet rinna. Nuförtiden när jag ser bilder från förr av min arm blir jag bara äcklad. Jag kan säga med säkerthet att jag aldrig någonsin kommer att börja igen. Mina ärr har bleknat, men dom finns kvar. Jag ogillade mig själv extremt mycket, därför ville jag även förstöra min kropp.

Det är svårt att beskriva tankarna innan och efter jag skadade mig. Jag tänkte väldigt kortsiktigt och fokuserad på en sak, jag måste dämpa min ångest. Efteråt blir det en lättnad, allt släpper så fort man ser blodet titta fram i såret. Man kan ju undra varför inte min omgivning misstänkte eller såg något av mina ärr. Men man blir expert på att dölja det, själv bar jag alltid långärmat även på sommaren.

Här är en artikel om just självskadebeteende.

Det är idag 1 vecka sedan temadagen var, vilket fortfarande känns konstigt när jag jobbat så länge med det. Precis som min idol Uggla säger, att släppa en platta är som att lämna ifrån sig sitt barn. Man har levt med det så länge, så det känns mysko att inte ha det vid sig. Men jag hoppas att skolor hör av sig om intresse för föreläsning framöver, för hittils när jag själv hört av mig har inget intresse funnits. Jag vill ju som sagt fortsätta jobba med detta ämne, för att det är så pass viktigt.

Under hela mitt liv har jag alltid haft svårt med vänner, att få en nära vän. Detta har med självkänslan att göra. Jag har med andra ord tänkt hela tiden på vad personen tycker om mig, om det är något fel jag gör, då kan jag inte koncentrera mig på nuet i samtalet man har med personen. Detta gör att man även vill ha ett avstånd till människor, för man är osäker på vad dom tycker om en och att jag själv inte tycker om mig. Det handlar om att man vågar inte släppa in någon i sitt liv, därför vill man inte att någon ska komma för nära på kort tid Detta måste bearbetas sakta, personerna måste ha tålamod med att ta det lite lugnt i början.

Glöm inte att kolla upp boken ”Mobbad? Det har vi inte märkt” av Eva Larsson, som är en väldigt bra faktabok om hur samhället ska stoppa mobbning.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Att skära sig

  1. TheHustru skriver:

    Min bonusdotter höll på med att skära sig för några år sedan… när hon var mellan 12-14 år…. hon beskrev det just precis som du… lättnaden när ångesten rann ut med blodet. Vi flyttade, hon fick andra vänner, mer på bonnvischann där yta inte är allt… Idag är hon 17 och mår bra… hon får iallafall inga sådan dalar längre utan mer ”normala” toppar och dalar. *L*Du har en viktig blogg! Du tipsade om en bok om mobbing för ett tag sen och jag gick rakt in på Bokus och beställde den. Bara min tenta är över ska jag läsa den. Verkar mycket bra.

  2. eva skriver:

    Kära vän.Tack för kommentaren i min blogg.Läste din text och skickar en stooor kram.Jag fattar vad du skriver och blir ledsen att jag inte kan sälja det lyckorus jag själv har kommit att få leva i de sista 10 åren på burk.Var rädd om dig.Mera Björn skifs till folket!

  3. Jasmine skriver:

    Ojoj, här har vi exakt samma tankar!Jag har blivit mobbad från första klass fram till första året på gymnasiet.Jag skuldbeläggde mig själv och började, precis som du, att skära mig.Det höll på i 4-5år och jag trodde aldrig att jag skulle kunna sluta.Men det gjorde jag, jag lyckades, precis som du.Jag är inte rädd för att börja igen, för nu vet jag vad jag kan göra istället för att skada mig.Mycket bra av dig att berätta om dina upplevelser och erfarenheter.Bra att du delar med dig så att andra kan tänka en extra gång, väldigt modigt av dig.Jag skulle själv vilja göra som dig, prata om vad jag varit med om och mobbnig i helhet.Du har något viktigt att berätta, så fortsätt med det!Imponerad!! :)Ta hand om dig.

  4. Jessica skriver:

    Har suttit fast i ett självskadebeteende i snart 6 år. Men, efter några veckor uppehåll och många dagar på psyk hoppas jag att det aldrig blir igen. Jag blir alldeles lycklig av att läsa att du har slutat. För ett år sedan kändes det som att det ALDRIG skulle gå att sluta, idag tror jag annorlunda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s