Vännen är borta

Vi människor kan vara så grymma/elaka mot varann, så man blir riktigt förvånad. Vi är även så himla egotrippade, vi tänker att bara jag har det bra, så är det skit samma sen. Precis så gäller det med publiken i mobbning, vi vågar inte ingrippa för att vi vill inte bli inblandade. Det är våran plikt att ingrippa, det ska vara självklart för varenda person här på jorden. Jag förstår fortfarande inte hur man kan vara så känslokall som att bara titta på. Jag skulle känna skuld om jag inte ingripp, det borde alla få! Man måste våga sattsa/chansa på att man inte bli indragen bara för man ingripper.

Vi måste prenta in detta i folk att det gör ondare för ett offer om någon bara ser på istället för att göra något. Dom måste även kunna vända tanken om de skulle varit offer, vad skulle man då velat att omgivningen gjorde. Det handlar om psykologi och Civilkurage. Löjligt sverige att vi inte kan skötta detta enkla lilla sak. Det ska vara självklart att ingrippa eller rapportera vidare!

Vännen är borta

Jag har letat över allt.
Jag har försökt komma på lösningar.
Jag har pratat med vittnen.
Jag har ringt polisen.
Jag har använt GPS.
Jag har skrikit allt jag orkat.
Men jag kan inte hitta min vän.
Vännen är borta, för alltid. 

Vet ej

Jag vet inte hur man festar.
Jag vet inte hur man kysser.
Jag vet inte vad lycka är.
Jag vet inte vad kärlek är.
Jag vet inte hur det är att ha en riktig vän.
För jag har aldrig upplevt det.

Den vita flickan

Ett starkt ljus tränger in i mitt rum.
Jag kisar bort mot ljuset.
Där ser jag en vit flicka med vingar på ryggen.
Hon tar min hand och flyger bort med mig.
Bort från allt, till himmelen.
Där kommer jag alltid vara kvar.
Där är jag inte ensam.

Den kalla vinden

Vinden susar genom det öppna fönstret.
Med en hård och kall vind.
Jag ryser till genast.
Tårar fylls i mina ögon.
En känsla av obehag tränger in i kroppen.
Obehag av dig som inte är här.
Du som inte är i mitt liv längre.
Du som svek.
Det gör ont!
 

Pojken ser ensam ut

Det är mörkt ute.
Tyst överallt.
Bara ett ljud av en moped långt borta.
I en säng sitter en pojke och gråter.
Det rinner fler och fler tårar.
Pojken ser väldigt ensam och rädd ut.
Det är nog svårt och få kontakt med honom.
Han är nog långt borta i tankarna och drömmarnas värld.
Men om du skulle sätta dig bredvid honom, så tror jag att han kommer se dig.
Men det händer aldrig, för pojken är jag.

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vännen är borta

  1. anonym skriver:

    Hej björn! Jag tycker det du gör är underbart. Jag har själv aldrig varit utsatt för mobbning, tväörtom, jag har varit den som tryckt ner andra. Idag ser jag tillbaka på den tiden och skäms. Man kan inte skylla på att man är ung och inte vet bättre. Man vet vad man gör, men man är egoistisk och tänker endast på sig själv. Jag har haft chansen att be om ursäkt, Men det hjälper inte mycket. dåligt samvete kommer jag alltid ha. tänker ibland att jag skulle vilja ruska om den tjejen jag då var och förklara ett och annat. Ser upp till alla dessa engagerade människor som stöttar och hjälper mobbningens offer.. Jag hoppas du förstår att din blogg påverkar andra. fortsätt! kram kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s