Tack

Jag får en stor chock av att se alla dessa reaktioner. Så otroligt många som reagerar, vilket jag inte riktigt hade trott. Det har tagit mig 2 timmar hittils att läsa och svara på mail och kommentarer och då är jag inte ens klar med alla. Härligt, nu är ämnet uppe i debatt stort. Jag har kämpat i många år för att få reaktioner ¨på hur samhället ser ut idag, mitt mål som har varit att beröra folk så att vi alla kan ta våra ansvar. Den verkar vara en bra bit påväg.

Dagen har varit bra, först terapi på morgonen, sedan hem och kontakta skolor, för att sedan åka til stan för att göra ett uppdrag. Jag trodde artikeln skulle publiceras imorn, eftersom jag tittade vid lunch idag och såg att den inte fanns där. Därför blev jag så himla förvånad, jag hann inte läsa artikeln själv, för det var bara att ta tag i alla mail jag får.

Det kommer alltså ske en temadag på fredag på Lava/Kulturhuset i Stockholm som börjar kl 15:00. Denna dag har jag själv arrangerat, tagit initativ till. Jag vill att alla som har tid och möjlighet kommer på den dagen. Jag har så mycket mer att berätta för er, så det räcker inte till med någon ”liten” artikel. Såhär ser schemat ut:

15:00 Fika och föreläsning av Friends
15:30 Jag föreläser om mig själv, läser dikter, berättar kort fakta
16:00 Victor visar sin egen film om mobbning och hämnd

16:30 Huvudpunkten, Samtalsdebatten
Moderator: Yessica Thor
Panelen: Betty Malmberg utbildningsutskottet
Mats Pertoft Utbildningsutskottet
Björn Hultman fd mobbad
Peter Östlund Skolverket
Lars Arrenhous Barn och elevombudet
Tobias Jobring SVEA
Edsbergsskolan
Vallentunaskolan

17:30 Fika, prata med bris, fråga mig*
18:00 Amanda Renberg skådespelerska presenterar sin stora film:
18:15 Hip hip hora
20:15 Björn samanfattar filmen och hela dagen

Jag måste även uppmärksamma att jag har ringt runt mängder med skolor, för att få folk att ställa upp med att vara med i debatten. Ett svar som gjorde även mig förvånad var svaret ”Vi har lagt ner våran antimobbningsgrupp”. Hur ska samhället kunna förebygga mobbning, om ingen vill eller vågar ta ansvar? Varför slår vi oss bara ifrån oss all viktig info?

En utbildad lärare får 2 timmars utbildning på lärarprogrammet om mobbning. Hela lärarutbildningen är på 5 år. Skratt retande lite!

Imorn är jag med i radio kl 8:30 på P4 stockholm i Gomorron Stockholm. Ni som ej bor där kan lyssna på webben!

TACK verkligen tack till alla ni som öppnat ert hjärta, som visat intresse av att detta berörde er. Det är VI alla som kan förändra samhället. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

39 kommentarer till Tack

  1. Hannah skriver:

    Fler som du behövs Björn, fantastiskt initiativ!!

  2. Elisabet Persson skriver:

    Hej, har själv mobbats under hela min grundskoletid och är nu 34 år. Här kommer min berättelse:Jag gick i grundskolan under hösten 1981 till våren 1990 och var STÄNDIGT mobbad! Lärarna skyllde på MIG och sänkte mig ännu mer då de placerade mig i specialundervisning!På mellanstadiet blev jag utsatt för inte bara glåpord utan även instängning och försök till slag men jag hoppade undan då sopkvasten kom farande! Jag blev instängd efter slöjden som var i ett annat hus, några killar höll fast dörren tills de tröttnade och sprang hem.På högstadiet var jag mycket inbunden och rädd. Började på en ny skola där mobbningen övergick till dagliga mordhot! En rådig lärare blev arg på denna mobbare men att bli arg hjälpte inte.Först i nian började en lärare som jag här vill namnge: Mikael Svalkvist som hjälpte mig att få det drägligt på skolan men de dagliga mordhoten fortsatte, varenda rast, blev trakasserad i klassrummet med…………………….. Lärarna tyckte JAG skulle byta klass! Men jag vägrade!Hemma saknade jag stöd. Mamma gick på extra föräldramöten men hon satt alltid ensam eftersom mobbarnas föräldrar ALDRIG KOM! Så hon försökte i alla fall, men hon kunde inte trösta mig, grät ensam hemma…………………………………..Det här är bara en bråkdel av vad som hände under min skoltid. Efter nian försökte jag ta mitt liv, men innan jag tog steget fullt ut ändrade jag mig.Jag är född och uppvuxen i Gällivare. Jag orkade inte polisanmäla skolan förrän nio år senare och då fick jag en åklagare som ville att jag skulle komma upp till Gällivare och träffa skolledningen, jag hade krävt SKADESTÅND!Men, tyvärr mådde jag för dåligt, var mitt inne i ett förhållande med slag och hot! Nu är det försent men nu har jag kommit över allt med terapi.

  3. Anna skriver:

    Jag tycker att allt fler föreningar borde gå ut och prata och göra en slags ”teater” eller föreställing.Tror att dom som inte är utsatta inte förstår riktigt.Och du var säkert inte annorlunda, det är mobbare som väljer ut folk och gör dom annorlunda.Kan nog inte riktigt förstå hur det är att vara ensam, men var delvis ”mobbad” på fotbollen och det fick mig att sluta. Bra att du inte gav upp, för vem fan orkar gå igenom alla år i onödan?

  4. SolSara skriver:

    Jag läste artikeln på aftonbladet.se och önskar dig lycka till! Hoppas att temadagen blir bra och att den kan återkomma många gånger.Själv blev jag mobbad mellan ettan till femman, under högstadiet var jag ”rebellisk” och ville inte göra som de andra tjejerna i klassen vilket gjorde mig till lite av en utböling. Jag hade vänner men tyckte inte att någon förstod mig eller delade mina intressen.Gymnasiet blev nästan likadant som högstadiet. Högskolan blev min räddning och jag finner inga ord för hur fantastiska människor jag känner nu.Jag önskar dig all lycka och framgång.

  5. sassa skriver:

    hej , jag tycker det är jätte bra att du går ut med hur du haft det.Jag var mobbad hela 9 år i skolan , har fått stark panikångest pga av det.

  6. emelie andersson skriver:

    Hej blir aldeles rörd av att läsa hur du haft det jag hoppas att du mår bättre snart.Kram emelie

  7. Anonym skriver:

    Jag såg en artikel om dig på aftonbladet.se och besökte därför din sida här. Jag reagerade på rubriken ”Ful & äcklig” För när jag först såg din bild på bladet tänkte jag; ”Ful och äcklig? Han e ju döhet” Och det tycker jag att du är!Hälsningar Bögen!

  8. PHILIP skriver:

    Hej måste säga att du är så stark kämpa på grabben.Hoppas att du mår bättre nu

  9. LB skriver:

    Björn, det är oerhört modigt av dig att ordna temadag om mobbing. Jag är jätteimponerad av din styrka och din ärlighet. Jag hoppas att det kommer att gå bra för dig i framtiden och att du hittar bra vänner att omge dig med. Ge inte upp, det finns fantastiska människor där ute. När jag läser din historia blir jag förbannad. Och det är vi vuxna som lär barnen mobbing. Vi måste bli bättre förebilder och lägga oss i mer. Nyligen fick min 9-åriga brorsdotter byta klass för att hon blev mobbad. Det skar i hjärtat när jag fick reda på det. Grymt jobbat, Björn! Ge aldrig upp! Barn och ungdomar behöver verkligen din hjälp.

  10. Isabella skriver:

    Det är bra grabben, fortsätt med det. Det är allt för få som ens bry sig om oss människor som har eller blir mobbade i dagens läge, själv vart man mobbad i 13 år av 15 i skolan. Men fick till sist hjälp av min rektor, skolsköterska och skolläkare på gymnasiet. Men minnerna och såren är färska, även om det snart gått 4 år sen det slutade. Jag har mina funderingar på att göra det du gör här nere i blekinge, men man vet inte riktigt hur man ska gå till väga. Hur gjorde du? Har en fortsatt trevlig kväll /Isabella

  11. Nathalie skriver:

    Det är ett grymt jobb du gör! Vi är många som tycker som du men inte lika många som gör något åt det, och framför allt inte får den uppmärksamheten du lyckats få. Stå på dig, du är en hjälte 🙂

  12. Carro skriver:

    Du var jättesöt =)

  13. Annie skriver:

    Ååååååh, jag blir så glad och tacksam när jag får se och ta del av människor som du. Du är fantastiskt och detta är ett fantastiskt initiativ. Du ger orden integritet och mod ett ansikte. Stolt över att gå på samma planet som du 🙂

  14. Sanna skriver:

    Bjönr beklagar att du varit mobbad o fått sån start i skolan…du är en förebild o jag har 2 små barn ska göra allt för att inte ngn ska mobbas eller mobba…ser jag ngt då kommer jag agera…det är min skyldighet att göra allt jag kan…hoppas du har fått tillbaka mod o lycka du är värd allt gott kram

  15. Kristina skriver:

    Hej, Jag blev väldigt rörd av din berättelse. Jag tycker att det är väldigt starkt av dig att gå ut offentligt och berätta om vad du varit med om.Jag tror att det kan hjälpa många andra människor som har det svårt med utanförskap och mobbning, att se att de inte är ensamna om att vara utsatta och att man kan gå vidare. Du är en jätte söt kille på alla sätt och jag önskar dig all lycka i livet. Hälsningar Kristina

  16. Victoria skriver:

    Blev själv mobbad åk 1 till 5. Att gå till skolan var en plåga. Hade jag inte en av mina bästa vänner vandrat in i mitt liv då så hade jag inte suttit här i dag. Nu ett X antal år senare med en djup deppresion, ångest, dåligt självförtroende … Har varit sjukskriven i snart 5år. Nu först när jag har passerat 30 så har jag med hjälp börjat ta itu med det som hände under min skoltid. Träffar kunniga människor med jämna mellanrum. Du vet säkert hur det är vissa dagar är allt uppåt medans andra då vill jag inte finnas mera. Det känns skönt att få läsa om andra som varit med om ”samma”. Att hitta din blogg på aftonbladet har gett mig styrka att klara denna dag. TACK

  17. Vixina skriver:

    Hej Björn!Jag var också mobbad i 8 år. Från första klass till 8:e då socialen ryckte in och tog mig ur skolan. Det var då alldeles för sent och jag fick psykiska skador för livet jag inte kommit ur än idag. När jag ser dig och läser att du kallades för samma saker som de kallade mig, förundras jag eftersom du ju inte är ful. Du ser ut som vilken normal svensk som helst, vilket får mig at undra över min egen situation..kanske hade de fel?det du gör är SUPERBT för jag har aldrig tidigare kunnat jämföra mig med en annan mobbad men med dig som upplevt samma, kan jag vilket känns bra för man ser tydligt att det inte är något fel på dig vilket riktar blicken bort från mig och på mobbarna istället. TACK Björn. Tusen tack för denna insikt!

  18. Lie skriver:

    Jätte viktigt arbete! Hoppas att du får all den uppmärksamhet som du förtjänar imorgon. Människors ignorans och apati är det mest tragiska. Halvt döda människor. Många kramar

  19. carl skriver:

    har också blivit mobbad/angripen hela livet.det började med grannarna när vi flyttade till villa, var då 5 år sedan spreds rycktet och hela orten frös ut mig. 1 kompisen fick jag förts i gymnasiet men det var ingen bra vänskap så det löstes upp. är nog för snäll och omtänksam folk vill gärna förstöra för mig. det fortsätter på jobbet också. märeker att det är personer som inte trivs med sin situation och har nära till att låta ondska styra dom som mobbar andra. resultatet är man är så van att vara ensam man blir misstänksam mot andra och det känns konstigt att umgås med folk privat

  20. Joakim Bodin skriver:

    Hej Björn!Såg dig på Aftonbladets hemsida idag. Jag antar att du inte kommer ihåg mig, men vi träffades ett antal gånger när du gick på gymnasiet! Jag hängde som en svans efter Helena på media =)Jag ville bara säga att jag tycker det är starkt av dig att prata om det här, och jag hoppas verkligen att det går bra för dig i framtiden!Min sambo, Helena ”på media”, hälsar också!

  21. Lilly skriver:

    Hej Björn BRA att detta tas upp! Hoppas bara att något händer. Jag har en son på 12 år som blivit (blir?) mobbad och utfryst på rasterna. Jag har kontaktat både skolverket och Friends – ingen reaktion. I min sons skola finns både kamratstödjare och antimobbinggrupp. De sk ”kamratstödjarna” är framröstade av klassen och oftast de populäraste och ballaste i klassen. De ser vad som sker som alla andra men gör ingenting mer än att ta emot biobiljetten på terminsavslutningen som tack för ”gott arbete”. Antimobbingteamet har ”pratat” med killarna – varpå mobbingen bara flyttats från öppna ytor till att ske i omklädningsrummet och total utfrysning på rasterna. Skolan har också kontaktat föräldrarna till 3 av de ”värsta” killarna. EN (1) pappa ringde oss och bad om ursäkt. Han menade att hans son bara ”skojat” när han smort in min sons rumpa med schampoo efter en gympalektion medans övriga killar i klassen skrattandes ser på. Min pojke har också pratat om att han hellre tar livet av sig än går till skolan. Vad ska jag göra???

  22. Angelicas Closet skriver:

    Du är en fantastisk människa! Jag beundrar dig för det du gör, du kommer att hjälpa många!Kram

  23. linda skriver:

    Du skriver verkligen bra. Tack för att du arbetar med att beräta och förändra. Jag ska visa din blogg för mina barn som är 8 år, de pratar ofta om mobbing, tänker på varför folk beter sig illa, även om de inte är drabbade själva. Tack.

  24. Mikaela skriver:

    Hej Björn, ville bara tala om att mobbning är något utav det värsta jag vet. Mår så otroligt dåligt när jag hör/läser om hur ofta sådant försigår runt om i världen. Alla människor är lika mycket värda, hoppas att du kan få ett fortsatt fint liv från och med nu, för det är du VÄRD! Ha det så jättebra!

  25. anonym skriver:

    Du är verkligen stark som gör det här, stor eloge till dig!Du är en fin kille och förtjänar det bästa. Fortsätt med det du gör!Önskar dig all lycka i livet

  26. Elin skriver:

    Det är underbart att det finns sådana som dig! Det du gör är helt fantastiskt. Flera borde gå i dina fotspår. Mobbning är helt klart något som man måste göra något åt.

  27. Daniel skriver:

    Fantastiskt bra initiativ! Jag önskar dig verkligen all lycka och framgång efter dina svåra år!!! Du all anledning att känna dig stolt över dig själv./Daniel

  28. rh skriver:

    menar inget illa, men i aftonbladet artikeln hade du sagt att bara killar mobbas.. jo tjena välkommen te verkligheten. tjejer mobbas på helt andra sätt, ofta värre, med tex ryktesspridning som du också nämnde. det är precis lika hemskt att bli kallad saker och att folk sprider lögner om en som att bli utfryst eller slagen eller vad som helst.. snälla inga sånna generaliseringar, det är lika hemskt för tjejer att bli mobbade och väldigt, väldigt vanligt. fin blogg och jäkligt starkt av dig att kämpa mot mobbning! all lycka i framtiden!! / rh

  29. Ingela skriver:

    Hej Björn!Läste artikeln på aftonbladet om dig och om att du blivit utsatt för mobbning. Jag känner igen mig, jag har själv blivit utsatt för mobbning från lågstadiet till 9an. På lågstadiet var det väl mest att folk retades men sen på mellanstadiet så övergick det till daglig mobbning man blev kallad saker,ful,tjock osv. Jag är 22 år nu så inte så mycket äldre än vad du är. För min del så vände allting till det bättre då jag flyttade till en annan stad och började gymnasitet, det var då allting blev ljusare för mig.Jag tycker det är jätte bra det du gör, att du går ut med vad som har hänt dig så andra kan förstå vad det verkligen kan innebära att mobba någon och sen att det krävs mer av lärarna i skolan att se till att barnen inte blir mobbade.Ha det jättefint! Kram på dig!

  30. Ingela skriver:

    Härligt att det finns folk som vill ta tag i detta problem som fortfarande härjar.Jag blev mobbad från 1an till lite in på gymnasiet av samma personer.Fast jag hade det inte lika tufft som dig, jag hade iallafall 4 vänner som också va mobbade, vi höll oss till varandra.Många hårda ord och slag har jag fått tagit emot. Till och med lärare har varit på mig, mins 2 lärare väl. Jag har förträngt allt och mår idag bra, och har flyttat ifrån den orten som gjorde min ungdom till ett helvete. Lovade mig själv att mina barn aldrig skulle få gå i de skolorna.*styrke kramar*

  31. Maya skriver:

    Nej nej nej! Man kan inte lägga ner en antimobbinggrupp! Vad tänkte de nu?!?!?!?!

  32. Elisabet skriver:

    Tycker också du är stark! Det enda starka jag gjorde efter all mobbning var att skriva ett brev till min värsta mobbare och berätta hur han förstört mitt liv:-(Hade hunnit glömma bort innan jag fick svar av honom! Han skrev att det var tåga i mig som vågade skriva detta brev och han bad om URSÄKT! Denna ursäkt hade jag aldrig fått om jag inte skrivit och skickat brevet:-)

  33. Jobbiga år som utfryst tjej skriver:

    Hej! Såg nyss artikeln om dig på Aftonbladet, och jag måste bara säga att det är starkt av dig att våga berätta om din situation och hjälpa andra. Tonårstiden är nog jobbig då man ska försöka ta reda på vem man själv är, självförtroendet blir inte bättre av att andra klankar ner på en…Jag går nu andra året på gymnasiet och jag har aldrig haft några riktigt bra kompisar. Att försöka passa in bland alla andra är inte lätt. Jag har alltid känt mig utanför i skolan. Nu har jag tappat tilliten till de i min ålder pga. att de går bakom ryggen och man inte kan lita på någon. Jag bröt ihop och kunde inte förmå mig att gå till skolan nå mer. Nu har jag hemundervisning, vilket känns skönt. Men tidvis kommer depressionen smygande, och om jag inte hade mina hundar som har en himla stor positiv effekt på mig och får mig att känna mig önskad så vet jag inte vad jag skulle göra. Jag hoppas att du fortsätter vara stark=) Man mår bättre då man vet att man inte är själv om att uppleva dessa saker och att man faktiskt kan gå vidare. Det svåra är bara att bearbeta och försöka glömma, för det går snabbt att rasera något men längre att bygga upp…

  34. A skriver:

    Hejaheja!!Vill bara säga lycka till och kämpa på. Fler borde ta steget och jobba aktivt mot mobbing. Du är stark och modig! Stora kramar

  35. Victor skriver:

    Hej!Jag tycker du har varit stark Björn! Har själv varit mobbad. Jag hoppas att du kommer vidare det du håller på med. Gör mycket för dom som e mobbade, vi har själv viljat haft hjälp, där det inte har funnits. Det du gör nu är stark gjort och bra för alla andra mobbade människor!Hoppas på en god forsättning det du gör är bra!MVH Victor

  36. Marica skriver:

    Hej Björn!Jag har själv aldrig blivit mobbad och kan inte heller påstå att jag på något sätt skulle förstå hur förskräckligt det måste ha varit. Jag beundrar din styrka, för att du själv har tagit dej igenom det och för att du kämpar för andra i samma situation!Ett stort tack för det du gör för våra medmänniskor, en ros och en kram till dej!

  37. Johanna skriver:

    Starkt av dig att berätta! Jag blir otroligt berörd, även om jag aldrig själv har utsatts för mobbing eller trakasserat någon. Men jag är känslig för stämningar och kan direkt avläsa i en grupp om någon är utfryst, vem som är ledaren och vilka som bara ”hänger på”. Jag tänker mycket på det nu med en son i skolåldern. Förhoppningsvis kan din berättelse öppna fler personers ögon och få vuxna att känna det civilkurage de har skyldighet att känna när det handlar om skolmiljöer.

  38. Sussie skriver:

    Jag kände igen mig av det du berättade om din mobbing.Jag är 41 och redan på min tid så fanns det mobbing. Jag blev utfryst från lekskolan till gymnasiet, hela skoltiden det värsta var väl att hon som var värst, hennes mamma var lärare på skolan så hon var ju skyddad! Jag kämpar än idag med min självkänsla och lär få göra. Jag har en dotter idag och hon är på väg in i skolan, men det ska de veta att JAG tänker inte tåla nån mobbing på min tjej, då ska de få med mig o göra!Kram till dig och kämpa på*

  39. Mikael Persson skriver:

    Jag mobbades hela skoltiden, även på gymnasiet. Idag är jag en förälder som har engagerat mig i Hem o Skola och är genom jobbar för att få skolor att ta mera ansvar. Tyvärr vill inte Friends samverka med oss i Norrköping. Då de enligt dom själva ser oss som konkurrenter. Vilket gör att jag inte nämner dom någonstans.Hem o skola har föreläsningar genom kampanjen NTM (nolltollerans mot mobbning). Norrköpings hem o skola förening har även en hemsida (hemoskola.eu) dessutom finns nobbamobba.com i vår ägo. Jag känner igen mycket av det du skriver om. Tyvärr är det inte så lät att få skolor att göra annat än fina likabehandlingsplaner idag =/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s