Medlöpare och publik

1 miljon tittar på under pågående mobbning. Varför? Hur tänker man där? Jo, man är rädd att bli inblandad. Man är feg och vågar inte riskera att själv bli mobbad. Jag tycker det är extremt dålig stil av att titta på, gå därifrån men aldig säga NEJ, att vara tydlig till mobbaren att detta är inte rätt. Det är skrämmande i dagens samhälle att se så många runtomkring sig som faktiskt tittar på när man helt enkelt blir nertryckt för resten av sitt liv. Det känns inte som de förstår innebörden i hur allvarligt händelsen faktiskt är.

Jag minns en jobbig händelse ifrån min barndom, jag var 8 år och var påväg hem ifrån skolan tillsammans med en dåvarande klasskompis. Det var fredag eftermiddag, ungefär halvvägs hem, händer mobbningshändelsen. En kille kom bakom mig och klasskompisen, han bråtade ner mig bakifrån, höll för min mun, han la mig ner i gräset.

 Mina glasögon trycktes till, de förstördes och blev snéa och under hela tiden ser klasskompisen på, jag skriker ”hjälp mig”, men ändå gör personen inget för att hjälpa mig. Jag kände mig oviktig, osynlig och hjälplös. Tillslut lyckades jag ta mig loss och jag sprang ifrån både mobbaren och ”klasskompisen” så fort jag kunde. Livrädd, ensam och tårar i mängder sprang jag. Det går inte att beskriva hur obehaglig och jobbig denna händelse var för mig. Hemma väntade min mamma, som jag tillslut vågade berätta för vad som precis hänt. Det gick inte att dölja eftersom glasögonen var trasiga. Jag minns denna händelse i exakt detalj, även fast det trotts allt var 13 år sedan.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Medlöpare och publik

  1. ingen skriver:

    Aj

  2. Jasmine skriver:

    Usch, det är sådana saker som klistras fast och man glömmer det aldrig.Jag kommer ihåg mycket från när jag blev mobbad, men en sak kommer jag ihåg i detalj.Vi satt i klassrummet, hade bild. Två lärare fanns där inne och när den ena av de gick ut från rummet, slog mobbarna till. De stack in en nyvässad penna i ryggen på mig, de skrattade och tyckte det va väldigt kul.. (?) Jag skrek till, ett skrik som man sent glömmer och började givetvis gråta.Läraren som var i klassrummet, såg vad som hände (om inte annat måste hon ha hört mitt skrik), men tror ni hon gjorde något åt saken? Nej, det enda hon gjorde, var att titta på mig.Men när den andra läraren kom in igen, då fick hon för sig att komma fram till mig och fråga hur det gick.Jag förstår bara inte att folk kan se på när någon far illa..då är de ju medhjälpare till mobbarna..Det borde vara straffbart att mobbas, för den som blir mobbad kommer ha ärr för livet (synliga eller inte, beror ju på).Jag önskar att man kunde banka in förstånd i de som behandlar andra illa. Man ska kunna vara sig själv, utan att behöva höra dumma kommentarer o lik.Kom ihåg att du är en stark person och minst sagt UNIK!!

    • Björn Hultman skriver:

      Det är ju egentligen straffbart, det är ju olagliga handlingar tex misshandel, sexuella trakasserier, förtal, osv. Det är ju bara att skolan inte ser det som ett brott, så de struntar i att säga till polisen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s