En svår situation som uppstår av vänskap är frågan hur mår du…vad skjutton ska man svara? för vad man än svarar så blir det alltid fel i slutändan. Tex säger man att man mår bra, så ljuger man ju. Säger man att man mår inget vidare, så undrar folk varför, om man då berättar vad problemet är, uppfattas man som att man tycker synd om sej själv. Om man då inte säger problemet, blir det ett problem av det, för då vill ju personen verkligen veta. Om man svarar att man inte vet hur man mår, så blir det problem av det.
Varför kan man inte bara berätta hur man mår och så kan vännen finnas där för en och försöka uppnå det personen vil?? Istället för att bara uppfatta att personen tycker synd om sej själv, den kan vi ju inte hjälpa då..
Samma sak med dåligt självförteonde, hjälp personen att föräbttra den istället för att backa och ta avstånd ifrån vännen, som då tycker att den själv är dålig. Berätta allt den är bra på. Då blir ju personens självfötroende ännu sämre, eftersom man då börjar fundera på vad det är för fel på mej, varför lämnar alla mej. svår situation, ytterligare en ond cirkel och detta blir till följd av mobbning.
Nu börjar det fyllas på lite på debatten, jag har lyckats få en person i utbildningsutskottet i riksdagen och ev kommer skolborgarrådet att komma. Det märks att det är lättare att få tag i något besked om man ringer dom direkt.
Schemat för temdagen ser ut såhär:
Kl 15.00 Fika
Kl 15.30 Björn Hultman berättar om sina erfarenheter av att själv vara
mobbad.
Kl 16.00 Filmvisning ”De okända” en film om mobbing
Kl 16.30 Debatt: Vad gör skolan
Kl 18.00 Fika
Kl 18.30 Filmvisning: Hip hip hora
Kl 21.00 Slut
Nu ligger en annons ute på gratis i stockholm, Se den här!
Hej Björn!Ännu ett bra och tänkvärt inlägg. Vi svenskar är nog överlag ganska dåliga på att stå still och lyssna på varandra om någon säger att ”läget är sådär”. Tror att det har med egna rädslor att göra. Som om vi inte skulle klara att stötta en person som upplever en svacka, en tragedi eller att ha blivit/bli mobbad. Jag hade gärna deltagit i din temadag, varit med som åhörare, men har 52 mil till `hufvudstaden` och det känns tyvärr lite långt. Jag försöker dock hålla koll på alla dina bollar i luften genom att läsa din blogg, och önskar att temadagen blir alldeles alldeles toppenbra! Du har lagt ner massor av jobb, och det du gör är mycket viktigt! Mvh Tojjan
en person kan väldigt sällan tillfredställa en annan till 100& och det är dessutom inte alltid en annan person kan hjälpa den andre, genom uppmuntran. spec inte när det ibland kanske är samma sak hela tiden, för det krävs även att personen i fråga vill jobba sig uppåt, låta sig jobba uppåt. det är inte bara andra som kan dra upp personer, det största hjälpen man egentligen har är sig själv. och stöd hjälper också, men det är svårt att begära stöd av någon, när denna någon kanske inte kan ge det stöd som han/hon begär.