Det finns många orsaker till att man blir och har svårt att bryta ensamheten som blir genom mobbning. Här är några exempel på det:
- Man har inte redskap för att få kontakt
- Man litar inte på att någon vill ha en med
- Man tror inte att man duger
- Man tror inte att man är omtyckt
- Rädslan av att bli avisad/få ett nej gör att man gärna avstår från kontakt
- Man är van vid att vara ensam, så man ser inget annat alternativ
- Man inriktar sig på någon eller några att vara med, så man inte ser andra alternativ
- Man tycker att ”ingen duger” tillräckligt för en
Under alla åren har folk sagt åt mig ”gör något åt ensamheten”. Att jag ska gå ut och träffa folk, men personerna förstår inte hur in i bomben svårt det är. Man har inte en endaste kunskap om hur man gör, vad man ska säga, hur man ska bete sig mot andra, hur man ska tänka och framförallt vart man ska börja. Ensamhet är något som är extremt svårt att få bort, eftersom man kommer in i en cirkel. Det tar tid.
En annan ska man ska se över gällande förebyggande mot mobbning är skolmiljön i övrigt. Är det några bra ute leksaker, finns det ett bra uppehållsrum, kan man på något sätt förbättra miljön där man är på rasterna… Har man bra miljö minskar risken för mobbning, eftersom man då har något annat att tänka på och göra.
Dörren som är stängd
Jag hör hur dörren stängs med en smäll.
Dörren som stänger in ensamheten.
Jag hör hur mitt hjärta slår snabbare.
Nu är jag ensam igen och det är som att rummet är ljudisolerat.
Alldeles tyst och lugnt.
Jag ligger i sängen och bara tänker.
Några tårar kommer då och då.
Ångesten blir bara mer intensiv, precis som tankarna.
Tänk om någon kunde öppna dörren så att ensamheten försvinner.
Men dörren förblir stängd.
mobbning och psykisk ohälsa bland unga 