Den svenska lagen säger att alla skolor ska ha en handlingsplan mot mobbning och förebygga det. Ja, alla har en handlingsplan idag, men vilken skola följer egentligen den? Det är stor skillnad att ha en sån plan och att följa den. Det är så uppenbart att skolorna inte bryr sig om sin egen handlingsplan de skapat. Det är ju bara för att det ska se bra ut, utifrån att ha den planen.
Nej, det behövs starkare och säkrare lag, som gör att INGA skolor får blunda för problemet. Jag har under längre period visat olika artiklar av olika fall och varenda rektor/lärare har förnekat att mobbningen mot offret artikeln handlar om, inte alls blivit mobbad. Vad är det för kommentar? Såklart man inte kan stoppa mobbning om man förnekar att den förekommer… Skärpning, dom är ju ändå vuxna människor som ska kunna ta ansvar.
Angående ansvar, det är aldig någon som tar på sig ansvaret för att mobbning förekommer på skolan. Går man till läraren, hänvisar den till rektorn, går man till rektorn förnekar den allt, går man till personalen på skolan säger de att de inte märkt något problem. Alla bollar problemet till varandra, men ingen tar ansvaret. Och vad gör egentligen politikerna? De prioroterar ”viktigare” saker att arbeta med än mobbning. Och när de verkligen arbetar med problemet, belsutar dom inget viktigt och bara sitter med händerna i byxfickorna.
Ibland undrar man om vuxna människor faktiskt är vuxna, eller om dom är små barn.
mobbning och psykisk ohälsa bland unga 
Hej!Du skriver ”Det är så uppenbart att skolorna inte bryr sig om sin egen handlingsplan de skapat. Det är ju bara för att det ska se bra ut, utifrån att ha den planen”… Som lärare på en skola med en fungerande och ständigt aktiv handlingsplan vill jag försvara ”fenomenet” handlingsplan en del. Skolverket granskar dessa bokstavligt vid de besök som de gör på landets skolor. I samtal med skolledning, kommun och pedagoger förs kontinuerligt en diskussion om hur vi ska arbeta, både då det hänt något av diskriminerande art, men också hur vi arbetar förberedande. Att handlingsplanen är en pappersprodukt som ingen följer kan säkert stämma i vissa fall, men lika många skolor har ett mycket gott fungerande och förebyggande arbete mot alla former av diskriminering. Jag hoppas att du, om du har dåliga erfarenheter av handlingsplaner, kan få goda inputs från skolor där det fungerar. Vi som jobbar i skolans föränderliga värld, har så mycket positivt som vi vill förmedla, men vi får ständigt brottas med allt negativt som människor i omvärlden tycker. Med en stark föräldraförening på en skola, med ett innovativt arbetssätt och där exempelvis kartor över ”otäcka” skrymslen och vrår markeras av eleverna, kan vi vuxna agera snabbare och ha våra ögon än mer öppna. problemet jag upplever jag som lärare, är inte det som sker på skolan, utan det som sker via internet och till exempel sms. Den typen av diskriminering är så svår att komma åt som lärare. Hur tycker du att vi ska göra, du som är mångt mer insatt i ämnet än jag? MvhViktoria
Hej igen Björn! tack för din kommentar på min blogg. Jag blev jätteglad! Du har så rätt i det du skriver. Det är allas ansvar. Vad jag söker är en positiv bild av skolan. En konstruktiv debatt. Vi kan ändå ta del av den mängd av personliga berättelser som vittnar om år av diskriminering på skolorna. Det är viktiga beskrivningar och av dem kan vi ta lärdom. Men jag vill åt kärnan i problematiken och önskar därför att vi blir mer konstruktiva och framåtsträvande. Den ”diskussion” du och jag för nu är viktig anser jag. Vi lyfter fram mobbningen, ser den och förhoppningsvis kan vi skapa ett engagemang. Dock tror jag att vägen till att få med sig den stora massan är att vara mer positiv och komma med idéer om hur vi ska arbeta. Du ska fortsätta skriva på din blogg, verka i media och samtala med elever och personal du möter. Jag ska ta mitt ansvar och med de dokument som lagligen binder mig till uppdraget att verka mot diskriminering, göra det som jag förväntas göra och lite till. Vi jobbar för samma sak, du och jag. //mvh Tojjan