Flickan som inte kände lycka

En dag föddes en liten flicka som fick namnet Angelica. Hon var en helt vanlig liten flicka, som busade, lekte och allt det där man gör när man är liten. Hon växte upp med sina föräldrar i ett litet vitt hus ute på landet, långt ifrån storstan. Där fanns det knappt några människor att umgås med, mer än de som bodde där vilket var få. Angelica gillade sina dockor och Barbies. Pappan i familjen var väldigt speciell, för han tog inte hand om Angelica så mycket och gav henne inte någon närhet. Mamman däremot, var motsatsen, hon gillade att umgås med Angelica och de trivdes bra ihop.

Nu hade tiden gått och det var dags att börja skolan för Angelica, som såg väldigt mycket fram emot att börja. Hon räknade ner under hela sommaren tills det var dags. Dagen kom och hon var väldigt nervös. Det gick bra för henne den dagen och hon ville genast gå nästa dag igen. Angelica fick mycket kompisar redan första veckan, som ville vara med henne. Hon trivdes bra med skolan och ämnena klarade hon utmärkt.

Dagarna gick och hon märkte mer och mer att hon kanske inte var som alla andra barn. När hon såg på roliga barnprogram eller hörde roliga historier hade hon mycket svårt för att skratta. Detta orkade hon inte tänka på mer just då, utan trodde att det skulle lösa sig med tiden. Ingen förstod riktigt vad problemet var med henne, så inget hände. På helgerna hade hon fullt upp med läxor och läsa inför prov, så hon gjorde inte så mycket på fritiden.

I skolan fortsatte hon att vara lika populär som hon alltid varit. Hennes problem började bli större och större. Angelica kände att hon faktiskt inte hade någon så nära vän som alla tror. Hennes problem höll hon inom sig och försökte förtränga dom, eftersom det inte direkt fanns någon att prata med. På utsidan av henne var allt perfekt, hon var söt och vacker, precis en sån som alla killar vill ha. Hon hatade att folk såg henne för den hon är på utsidan. Hon vill bli sedd för den hon är på insidan, men ingen kollade hennes insida.

Angelica fyllde 16 år och var en ganska stor flicka. En dag när hon hade håltimme i skolan satt hon och gjorde läxor. Då kom det fram en kille som ville att hon skulle följa med honom. Angelica följde med och gick till stället han ville. Plötsligt kommer det fram två killar till bakom henne och den andra killen stod framför henne. Hon var omringad av tre killar i 17 års åldern. Stället hon var på var enslig där få människor brukar hålla hus. Hennes hjärta började slå dubbelt så fort och hon var livrädd. Vad skulle hända nu med henne, tänkte hon. Hon förstod ganska snart vad de ville henne och de första tårarna började falla. Det var ingen idé att skrika på hjälp, för stället låg dåligt till för att de skulle kunna höras.

De tvingade ner henne på marken och slet av hennes byxor. Två höll fast henne medan den tredje slet av kläderna. Angelica sprakade och försökte göra motstånd, utan något resultat. Hon var i ett hjälplöst tillstånd och hopplösheten fylldes i hennes kropp. Allt gick så fort och nu var killen redan inne i henne. Det gjorde ont, fruktansvärt ont och Angelica försökte tänka på något annat och kämpa emot. Tårarna föll och föll ner för hennes kinder. När killen hade kommit och var klar sprang killarna iväg och lämnade henne ensam kvar där. Naken och rädd låg hon där, där ingen såg henne. Tillslut orkade hon ta på sig kläderna som killarna hade slängt i en hög längre bort. Hon gick därifrån och in på en toalett i närheten. Där grät hon en lång stund för att sedan torka bort dom och dölja allt som hänt. Det var dags att börja lektionen igen, hon gick dit med en svag kropp och försökte dölja allt som hänt. Det var hon bra på, eftersom ingen såg hennes inre känslor och brydde sig om hennes tankar.

Angelica var nu hemma och kände sig riktigt äcklig och smutsig. En stor skuld bar hon inom sig också. Hon hade ju ingen riktig vän som såg hennes inre, utan bara hennes yttre skönhet, vilket gjorde att det inte fanns någon att prata med. Den bästa lösningen är nog att försöka glömma det och ingen ska få veta, tänkte hon. Skolan fortsatte som vanligt och vännerna var lika många som förut. Angelica utvecklades och blev sötare och sötare för varje dag. Hennes kropp blev allt finare och fler började gilla henne.

Hon hade haft en hel del killar under tiden, men alla gick bara på hennes utseende och gillade henne endast för det. Killarna svek och dumpade henne en efter en. De bara lekte med henne för att få komma åt hennes fina kropp. Allt blev bara värre och värre för Angelica. Hon hade samlat på sig en himla massa år som blev som en stor sten inom henne. Stenen var hård och svår att få bort, för ingen fanns för henne. Hennes starka minne av våldtäkten gjorde der bara allt svårare för henne att klara av allt. Varje kväll när hon skulle sova grät hon sig till sömns i ensamheten. Hon mådde verkligen inte bra och hatade sig själv för den hon är. Hon ville vara en normal tjej.

Angelica hade aldrig i hela sitt liv känt lycka. Det hon önskade mest av allt var att just få känna sig lycklig och att folk skulle se hennes insida. Om man inte hade vänner som såg en för den man är eller känner sig lycklig, vad är då meningen med livet, funderade hon på. Dom tankarna blev allt mer med tiden. En dag orkade hon inte med allt längre. Det blev inte bättre, bara värre med tiden och det fanns fortfarande ingen att prata med. Hennes pappa var sig lik sedan hennes barndom så han gick ju inte att prata med. Mamman hade väldigt mycket att tänka på, så hon ville hon inte belasta. Angelica kände skuld och skam över allt som hänt o hur hon kände det. Bägaren hade runnit över för länge sedan och hoppet fanns inte längre kvar. Hon såg ingen annan utväg än att göra slut på livet. Ingen skulle ändå förstå henne om hon nu skulle berätta det för någon. Hon viste att man heller inte kan vinna lycka eller få det bara sådär.

———————————————————————————
Angelica blev 18½ år och dog för att samhället blivit helt snedvridet av all utseende och sexfixering. Hon är tyvärr inte ensam om detta…

Annons