Osynliga trassiga själar

En jobbig grej med mobbning är den ständigt osynliga människan som man är. Att ingen är med en, att ingen säger hej, att ingen tröstar och finns där, eftersom man är totalt osynlig. Man är som en liten fjärt i rymden.

För några år sedan hade friends en reklamfilm om detta att man är osynlig. Det var en tjej som satt och åt i matsalen ensam, alla gick förbi och satte sig på andra ställen, men plötsligt sätter sig en tjej bredvid henne och då blir hon synlig. De säger inget, men det behövs inte. Detta speglar känslan grymt bra!

Att känna att man inte exicterar bland dom andra, är en oerhört smärta att genomgå. Det blir som ett slags hål i själen, som bara blir större om det pågår. Jag har sagt det många gånger att ensamheten äter upp själen, bit för bit. Ju längre tiden går, ju svårare blir det att ”laga” själen. Så i alla lägen ska man agera snabbt. Jag var på en brandövning en gång på mitt jobb, där var det en som sa att det viktiga är att man agerar och inte vad det är man gör, dvs bara man gör något åt det, vad man gör är en annan sak.

Snart kommer en ny reklamfilm av friends att sändas på tv. Var berädda att se den!

Ett hej är mer än ett hej. Det bevisar att du syns. Att du finns. Men jag hörde aldrig något hej.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s