Att möta sina tidigare mobbare, är ingen rolig upplevelse som ni förstår. Gamla minnen rivs upp och man får ångest. Även fast det kanske gått flera år, så är det grymt tungt ändå och fast den kanske förändrats i sitt beteende, så spelar det ingen större roll. Man kan aldrig förlåta någon efter något sånt. Det är bara lite skillnad om man fått hjälp/terapi, för att veta hur man bäst hantera situationen. Själv har jag gått den minst lämpade lösningen, att undvika problemet, istället för att utsätta sig för det. Det funkar ju tills den dagen man faktiskt möter personen ofriviligt. Det hände mig för drygt ett år sedan och tro det eller ej men här i sthlm, staden jag flyttade till. Jag ville såklart fly därifrån, men jag satt och åt så det gick inte. Han nöjde sig ju självklart inte med att bara se mig, utan han var tvungen att snacka. En obehaglig situation, så jag satte på min mp3 med hög volym och gick så snabbt som möjligt efter maten.
Hur stor är chansen att träffa någon som bor 20 mil ifrån, just på samma matställe som en själv, samma tid. Här bor ju liksom 2 miljoner..
mobbning och psykisk ohälsa bland unga 
Jag tror att det är något typ av tecken. Och kanske att du ibland inte ska vara så långsint. Visst, mobbning är jätteelakt och dumt och jag vet att du mår superdåligt. Men om du alltid ska gå runt och älta kommer du aldrig bli fri från dina demoner. Varför inte visa dom här elak personerna att du allt tagit dig igenom det här och ha huvudet högt. Jag tror du behöver göra fred med dina hjärnspöken. Du är vuxen nu, du klarar det.