Inatt drömde jag att jag fick en hård och lång kram av någon. En sån kram som är menade, som är betydande och inte en ”hej” kram, en sån varm härlig kram som gör en varm inombords. Man kan säga att en kram är mer betydande än ord. Den kramen har jag inget minne av när jag fick senast. Det får mig att tänka på min dikt:
Den kalla bänken
Jag öppnar mina ögon och ser suddigt.
För en kort sekund undrar jag varför jag ser suddigt.
Men jag kommer på att mina ögon är alldeles blöta.
Jag är inte medveten om hur länge tårarna har fallit.
Jag vet bara att man inte kan stoppa dom, när man verkligen vill.
På en övergiven lekplats sitter jag på en bänk.
Tårarna torkar fort i solen, men vad hjälper det?
Det rinner bara fler och fler ändå, så hjälplöst.
Bänken känns hård och kall, ingen har varit här.
Det finns ingen som kan ge mig värme, inte ens solen.
För jag är kall både på utsidan och insidan.
På en övergiven lekplats kan ingen trösta en.
Det som gör mig irriterad i denna situation, är dom som tror att man bara tycker synd om sig själv, så är det ju inte alls. Man vill bara bli älskad, bli accepterad för den man är, man vill även få stöd och förståelse. Man vill absolut inte att folk ska tycka synd om sig, för det är något helt annat. Det hjälper heller inte situationen om både en själv och anda tycker synd om den. Själv är jag mest ute efter förståelse och att folk reagerar åt problemet.
mobbning och psykisk ohälsa bland unga 
Jag tycker att det sista du skriver är så otroligt viktigt: att folk reagerar. Alldeles för många står passivt bredvid och tittar på när någon far illa. Det du skrivit om att berätta om din din stuation för klasskamrater och på så sätt erbjuda dem en förklaring till att du är borta då och då var så konkret och bra! Jag jobbar som lärare och ska ta med detta i minnesbanken i fortsättningen. Om eleven vill själv, kan eleven få berätta själv om det bagage den bär på. Sekretessen i skolan är så ofantligt hård att jag inte ens till kollegor som inte undervisar eleven får berätta om en elevens specifika situation. Suck! Ofta upplever jag att det blir hinder istället för vägar som byggs. Ha en bra vecka, jag fortsätter att läsa din blogg!