Våren 2005 lärde jag känna en tjej, låt oss kalla henne A-S. Hon gick parallellklassen över mej på gymnasiet, vi började först snacka på nätet, men sedan började vi umgås allt mer. Under sommaren var vi så pass bra vänner att vi istort sett sågs varje vecka, vi badade tillsammans, åkte till min sommarstuga, gick på konsert, gjorde utflykter, sov över hos varann osv. Jag märkte mer med tiden hur glad jag blev av att vi umgicks och att jag hade henne. Jag rent ut sagt glömmde bort min tidigare bakgrund och allt det jobbiga och istället bara nöjt av tiden jag hade med henne. Jag visste att det var det här jag behövt så länge och nu ätligen var tidfen inne för mig, tänkte/kände jag. Vi umgicks hela helger och bara tog det lugnt. Jag kände att ett litet frö växte i mej, någon slags blomma som hittat rätt klimat och jord.
Hösten kom och skolan började igen, några veckor efter skolstart hade hon blivit kär i en etta som precis börjat skolan. Plötsligt ängnade hon all tid med honom. Hon slutade heja på mej, hoin hörde inte ens av sej, eller inte heller gav en förklaring eller förlåt för att det blivit så. Tornet jag hade byggt upp sakta inom mig, rassade pladask rakt ner. Det kändes som ett slag i ansiktet, att allt det vi gjorde inte betydde ett skit egentlligen. Det var ett slags rollspel, som hade nått sitt slut. Japp, då var man tillbaka till 0 igen då, där man började + ännu jobbigare känslor, tankar och deppighet.
Jag har under hela mitt liv lärt mig att inte lita på någon eller ta något förgivet längre. Men jag hade en så fin och bra chans till att verkligen hitta och umgås med den jag trivdes med. Så jag tog risken, vilket jag inte skulle gjort. Detta är mitt hittils livs största svek jag varit med om och jag minns det som det var igår.
mobbning och psykisk ohälsa bland unga 
Mitt hjärta blöder för dig. Vet inte vad din bristande tilltro på andra människor bottnar i, men du borde få hjälp med detta. Det finns faktiskt människor som inte är svikare,lögnare, messersmithar osv. Det är sällan klokt att bara ha en människa att umgås med, vända sig till osv., risken finns att den männsikan känner sig kvävd. Är man vänner ger man varann space utan att det blir oroligt. Det är bra om man kan introduceras för vänners vänner, kanske man genom andra hittar flera att fördriva tiden och ha trevligt med.Vet du vad KBT är ? Det är kognitiv beteendeterapi, det håller jag på gå en kurs för att få självförtoende och självkänslan åter efter lång sjukskrivning. Om du gått igenom svåra saker i livet, kan detta hjälpa även dig. Få dig att hitta dig själv, tilltro till andra och vissheten att du är helt perfekt som du är.Lycka till !Lyssna nu till en klok mamma !Agnetha