Fler dikter

Livsproblem

Ett huvud fullt av funderingar.
En kropp som är svag.
Ett liv som är olyckligt.
En själ som är i många bitar.
Ett rop som ingen kan höra.
En tår som faller längst kinden.
En känsla som inte är beskrivlig.
Ett liv som är fullt av förvirring och ensamhet.
En väg som delar sig i flera små stigar.
Aj.

Iskalla vinden

En vind tar sakta vid där jag sitter.
Vinden är hård och bitande kall.
Alla mina tårar flyger iväg av hög fart.
Kanske kan vinden ta med sig ensamheten?
Den har nu bitit sig fast i mig allt för hårt och länge.
Här finns ingen som hör eller ser mig gråta och skrika.
Jag tror inte min själ mår så bra inuti.
Nu faller mörkret allt hårdare.
Det fattas något, närhet och värme.
För vinden är såå iskall

Några droppar regn

Jag sitter och tittar ut igenom fönstret, där jag sitter.
Jag ser mörkret och samtidigt ljuset där ute.
Några droppar regn faller sakta, eller vänta är det regn?
Det spelar inte så stor roll vilket längre.
Jag öppnade nog fönstret lite för fort.
Ett vimmel av tankar far igenom huvudet.
Tron om att det skulle ordna sig lättare nu.
Jag trodde ni skulle vara här och fånga upp mig.
Men tydligen lyckas ni alltid vara på fel plats.
Jag kan inte ens lita på mig själv längre.
Jag lyckas alltid lura mig själv och gå vilse.
När man går vilse, går man runt i en cirkel.

Natt efter natt

Det hörs ett tickande ljud ifrån klockan.
Mitt hjärta bultar starkt och fort.
Jag ligger blixt stilla och bara funderar.
En suck drar jag djupt och en tår faller sakta.
Jag känner hopplösheten komma i hela kroppen.
Livet är så ensamt utan någon som är här hos mig.
Det är nu jag behöver någon, när jag ligger här och ska sova.
När ska vinden egentligen vända?
Kanske blir det när jag snart ska flytta.
Jag känner en sista tår falla och somnar.
Detta upprepas natt efter natt

Annons