Dagens dikter

Dags för lite fler dikter:

Knutar som aldig knyts upp

Kylan tränger sakta in i kroppen med obehag.
Jag skakar av rädsla om att det är långvarigt.
Tårar och åter tårar faller omedvetet i mörkret.
De nästan fryser till is av den ständiga kylan.
Ensam och liten känns allt svårt och mörkt.
Ett vimmel av tankar som förvärrar allt.
Svullna ögon som är helt förstörda.
Tystnaden som tär på själens ljusa sidor.
Tiden som försvinner i allt mörker och gråt.
Trådar som bildat knutar som aldrig knyts upp.
Ett onormalt liv som försätter som ingenting har hänt,
i en helt oskyldig värld.

Det är mitt liv

Förtvivlan, längtan, gråt, meningslöshet.
En cirkel så rund och så ond.
En tystnad som skär igenom själen.
Smärtan som ej är beskrivbar och är vardaglig.
Hårddisken som ständigt jobbar i högvarv.
Livet som aldrig hittar en bra fortsättning.
Våta kuddar som aldrig torkar.
Den ständiga förvirringen om verkligheten.
Tiden som rinner ut i sand utan förändring.
Skriken som hörs inifrån som ingen hör.
Och sökandet som aldrig finner belöning.
Det är mitt liv

Mitt inre

I ett svart tyst rum hörs endast ett snyft.
Det är bara lilla jag som sitter där.
Jag tittar sakta ner på mina händer.
De darrar, darrar som ett asplöv.
I rummet finns en stor rädsla.
Rädslan av att framtiden fortsätter i samma spår.
Mina tårar faller så mjukt ner på kinden.
En smärta har jag starkt så att man lider.
Det är inte helt tyst i rummet.
Nej, det hörs ett skrik ifrån nått.
Men inget folk hör överhuvudtaget.
Skriket kommer nämligen inifrån.
Hör du mig?

Annons